Är Florens samma sak som Toscana?

Åh, Florens och Toscana… Är det samma sak? Nej, nej, nej! Det är som att fråga om hjärtat är samma sak som hela kroppen, vet du? Florens, den där fantastiska staden, den pulserar ju, den lever verkligen! Jag minns fortfarande den där doften, en blandning av gammalt murbruk, skinn och… ja, vad var det nu? Något blommigt, kanske… men Toscana… Toscana är så mycket mer än bara Florens.

Toscana är… ja, hur ska jag förklara det? Det är ett landskap som målade sig självt, ett hav av gröna kullar som böljar i oändlighet, olivlundar som sträcker sig så långt ögat når, och sen, plötsligt, dyker dessa förtjusande små medeltidsbyar upp, som små smulor av historia. Jag var där en gång, minns ni? Med min mamma, vi hyrde en liten bil och körde runt, helt vilse – på ett fantastiskt sätt! Vi hamnade i den här lilla byn, jag minns inte namnet nu, men det var som taget ur en saga. Det var en liten piazza med en fontän, och en gammal man satt och spelade mandolin, och det var… ja, det var magi, helt enkelt. Det är det som Toscana är för mig: magi.

Florens är ju helt underbar, det är sant. Men det är en annan typ av upplevelse. I Florens känner man historiens tyngd, all konst… Jag menar, Uffizierna… jag blev helt överväldigad, typ grät nästan! Men i Toscana, där känner man… ja, livet självt, på ett annat sätt. Det är lugnare, mer avkopplande, men ändå så fyllt av upplevelser. Det är som att Florens är ett intensivt möte, medan Toscana är en lång, härlig kärleksaffär. Förstår ni vad jag menar? Man kan älska båda, självklart, men det är helt olika sorters kärlek.

Så, nej. Florens är inte Toscana. Det är en del av det, en viktig del, men det är som att jämföra en enda, perfekt ros med hela rosenträdgården. Man missar så otroligt mycket om man bara fokuserar på rosen. Man måste se hela trädgården, hela Toscana, för att verkligen förstå. Inte sant?