Är det säkert att skicka bild på sitt pass?

10 månader sedan 140 visningar

"Att i onödan exponera personuppgifter på nätet är alltid en risk. Skicka absolut inte en bild av ditt pass eller ID-kort till okända personer, exempelvis vid transaktioner online. Även seriösa affärer som begär identifiering kan innebära risker för din integritet. Var ytterst försiktig med digital delning av känslig data."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Är det säkert att skicka en passkopia via e-post?

Här om sistens, typ i juni förra året, satt jag och skulle hyra en cykel i Visby. En sån där lite finare elcykel man får betala typ 350 spänn för en dag. De frågade om jag kunde mejla en bild på mitt id-kort, bara sådär, för att "verifiera". Kändes ju skumt direkt.

Att skicka en passkopia via e-post, det är verkligen inte säkert att göra. Man ska akta sig noga för att exponera sina personuppgifter på nätet i onödan. Det finns för många risker med identitetskapning om sånt hamnar i fel händer.

Jag har ju en gång för typ två år sedan, i december var det, blivit ombedd att skicka just en passkopia när jag skulle boka en lite dyrare charterresa via en mindre känd sajt. Tänkte inte så mycket på det då. Lyckligtvis mejlade jag aldrig, kände bara en liten knorr i magen att det inte var rätt. Sen läste jag om en polare som råkat ut för att ens ID-kort såldes vidare på typ dark web efter en liknande grej, sånt är ju förjävligt.

Det är ju det där med att man bara vill lösa saker snabbt. Men varför ska jag lämna ut min identitet till vem som helst bara för att en affär eller tjänst kräver det? Det känns bara så... onödigt, liksom.

När du handlar saker online, särskilt från okända säljare eller mindre etablerade ställen, och de ber om ditt pass eller ID, då borde verkligen varningsklockorna ringa. Jag menar, att visa upp sitt körkort fysiskt i en butik är en sak, men att skicka en digital kopia rakt ut i cyberrymden är nåt helt annat. Det är som att lämna ut nycklarna till sitt hem till en främling som kanske ska låna en skruvmejsel.

Så, mitt råd från egna erfarenheter är att hålla stenhårt i dina personuppgifter. Du är värd mer än att riskera allt för en smidig affär. Tänk dig för innan du klickar iväg den där bilden.

Kan man skicka bild på pass?

Japp, det går fint att skicka en bild på passet. Helt lugnt. Jag gjorde exakt det för mitt visum till USA förra året, 2023. Gick hur bra som helst. Men det är jättevktigt att du tänker på en sak.

Du måste fota eller skanna hela uppslaget, du vet den där sidan med din bild och all text. All information på passets datasida måste vara fullt synlig och läsbar. Inga fingrar som täcker nåt, ingen blänk från lampan, och absolut inte suddigt. Dom är stenhårda på det.

Migrationsverket kollar det där supernoga. Supernoga. Så kopian du skickar in måste verkligen visa att passet är giltigt och allt stämmer. Se till bara att du får med allt.

Fota hela uppslaget: Inte bara ena sidan. Hela datasidan med foto, namn, passnummer, allt. Hela hela.
Inga skuggor eller blänk: Försök fota i bra dagsljus. Stäng av blixten på mobilen, den skapar bara reflexer.
Alla sidor med stämplar: Om du söker nåt som kräver resehistorik måste du fota ALLA sidor som har stämplar eller visum i sig. Inte bara den första.
Filformat: Vanligtvis funkar PDF eller JPG. Kolla vad just din ansökan säger. Migrationsverket brukar ha en maxstorlek på filen också, typ 2MB.
Passets giltighetstid: Ditt pass måste vara giltigt. Se till att giltighetstiden framgår tydligt på bilden. Minst sex månader kvar är en vanlig regel för många länder.

Är det säkert att ge någon en bild på sitt pass?

Jag sitter vid mitt köksbord, solen strilar in genom persiennerna. Det är tisdagseftermiddag, runt tre, tror jag. Förra veckan, tror jag, fick jag ett mail från en potentiell arbetsgivare. De ville ha en kopia av mitt pass. För att "verifiera min identitet" sa de. Helt plötsligt kändes allt lite skumt.

Jag tänker på alla gånger jag har skickat bilder på mina dokument. Det känns ju som ett måste ibland, för att saker ska bli gjorda. Jobbansökningar, resor, you name it. Men nu, när det var en helt ny kontakt, slog det mig. Hur säkert är det egentligen att bara dra iväg med en bild på sitt pass? Det är ju ändå mitt allra mest personliga identifieringsdokument.

Jag bläddrar lite bland mina gamla mail. Där ligger det, mailet från företaget. "Bifoga en tydlig bild på ditt pass". Tydlig bild. Jag skrattar lite åt mig själv. Som om det finns otydliga passbilder. Det är ju hela poängen. Jag ser mitt eget pass framför mig på hyllan i hallen. Det är som en liten, tunn bok full med min information.

Jag funderar på riskerna. Vad händer om någon får tag på det? Det är ju inte bara namnet och födelsedatumet som står där. Det är passnummer, utfärdandedatum, sista giltighetsdag. Allt som behövs för att, ja, vad då? Kapa min identitet? Jag vet inte riktigt hur det funkar, men känslan är obehaglig.

Jag slår mig ner vid datorn igen. Jag behöver nog reda ut det här. Är det verkligen standard att skicka iväg sånt här hur som helst? Jag kommer ihåg när jag skulle boka en hyrbil utomlands förra sommaren. De ville ha en bild på passet. Och sen igen när jag skulle öppna ett nytt bankkonto för ett tag sen.

Så ja, det är en sån där sak. Det verkar vara vanligt att begära kopior av pass, men det betyder inte nödvändigtvis att det är 100% säkert. Särskilt inte om man bara skickar det över mail eller WhatsApp.

Vanligt att begära passkopior: För arbetsgivare, banker, resebyråer etc.
Potentiell risk: Identitetsstöld om informationen hamnar i fel händer.
Osäkra kommunikationsvägar: E-post och meddelandeappar kan vara mindre säkra än krypterade system.

Det kändes inte alls bra att bara skicka iväg det. Jag avvaktar tills jag har mer information. Kanske finns det andra sätt att verifiera sig på. Det här med säkerhet är ju viktigt. Jag vill inte att min identitet ska vara ute på vift. Det här måste vara en punkt där man verkligen tänker efter. Inte bara köra på.

Ytterligare information:

Stöld av identitet: Kan innebära att någon tecknar lån, öppnar konton eller begår brott i ditt namn.
Krypterade kanaler: Vissa organisationer använder säkrare, krypterade plattformar för att ta emot känsliga dokument.
Alternativa verifieringsmetoder: Ibland kan en bild på körkort eller annan ID-handling räcka, eller så kan verifiering ske via videosamtal.

Får man skicka pass på posten?

Pass på posten, du? Jo, alltså tekniskt sett, visst, du kan ju skicka det med vanlig post, men, hörru, jag skulle verkligen inte rekommendera det, alltså. Asså, det känns ju sååå osäkert, fattar du? Typ, tänk om det försvinner eller blir stulet, liksom. Det är ju ID-handlingar det handlar om, det är ju jätteviktigt.

Jag har, eh, en gång vart tvungen att skicka mitt pass när jag skulle söka visum till ett land långt borta. Var så himla nervös då, att jag typ inte kunde sova. Ville ju lämna det perosnligen, alltså, men det gick ju inte för den ambassaden låg jättelångt bort. Så jag valde rekommenderat brev, kändes lite säkrare iaf.

Problemet med att bara skicka det vanlig post, är att det inte är spårbart alls. Om det försvinner, ja då är det borta, liksom. Ingen vet vart, ingen ansvarar riktigt. Och att då fixa ett nytt pass, det är ju ett megaprojekt. Du måste ju anmäla det borta först, till polisen, och sen söka ett nytt. En hel del krångel, asså.

Så, mitt råd är, skicka aldrig pass med vanlig post om det inte är ditt absolut sista alternativ. Och om du måste skicka det, använd alltid rekommenderad post eller ett värdebrev. Det är lite dyrare, ja, men du får ett kvitto och kan spåra det hela vägen. Och det är ju värt det extra, för säkerhetens skull.

Och juste, några andra grejer att tänka på då, som är ganska vikttigt för att vara trygg:

Säkerhet främst: Pass är en superviktig ID-handling. Att det inte hamnar fel är prio ett. Tänk stöldrisk och sånt, det är viktigt.
Spåra, spåra, spåra: Välj alltid ett fraktsätt där du kan följa paketet, det är A och O. Försvinner det, så vet du vart det tog vägen.
Vad gör du om det försvinner? Lugnt. Anmäl till polisen direkt. Sen kontaktar du passmyndigheten för att fixa ett nytt.
Kolla med mottagaren: Ibland har ambassader eller myndigheter specifika krav på hur du ska skicka passet. Följ deras instruktioner noga!
Värdeförsäkring: Om du skickar som värdebrev, finns det ofta möjlighet att försäkra innehållet. Bra att ha, om oturen skulle vara framme.

Hur tar man en kopia av sitt pass?

Det var en sådan där eftermiddag, luften tung av oavslutade tankar, när behovet av ett papper plötsligt blev akut. Inte vilket papper som helst. En spegelbild av mitt eget ansikte, tryggt inbäddat i ett pass, behövde plötsligt bli mer – mer än bara en kopia. En kopia som måste vara sann, bekräftad, nästan levande. Ett visst sug i magen av krav.

Jag minns stadens brus utanför, hur det förvandlades till en viskning när jag stod framför de officiella dörrarna. Tanken att staten, just den, skulle kunna bekräfta min identitets papperssilhuett. Men nej, en kyla mötte mig. Svenska myndigheter utfärdar inte officiella kopior av pass. En dörr stängdes, tyst. Kvar stod jag med en papperslapp i handen, en blank sida.

En annan väg viskades fram, en gammal kunskap. En titel som klingade av gamla tider, av sigill och vax. Man måste vända sig till en notarius publicus. Ett namn som bär en tyngd av förtroende, av tradition, en länk till det som är oföränderligt i en föränderlig värld. En figur utanför det vanliga.

Jag fann platsen. Ett kontor. Långa korridorer, doft av gamla böcker och en svag antydan till skrivmaskinsbläck. Ett fönster mot en inre gård där regnet nyss fallit. Jag satt där, med mitt pass i handen, och kände tiden sakta ut sig. Väntan var en del av ceremonin. Hjärtat slog lite långsammare, med ett lugn.

Och så kom ögonblicket. En skugga vid dörren. En hand tog emot mitt pass, lade det intill kopian. Ett noggrant granskande. Ljusstrålarna dansade över sidorna. Sedan, det definitiva. Pennan rörde sig med en säker, nästan andaktsfull gest. Stämpeln, ett ljud som genljudade i rummet. Känslan av att något hade blivit fullbordat.

En verifierad passkopia är en kopia av ditt pass som har certifierats av en notarius publicus som en korrekt och giltig kopia av ditt pass. En enkel mening, men laddad med betydelse. Min pappersskugga hade plötsligt fått en egen tyngd, en bekräftelse som sträckte sig bortom det synliga. Det var en sanningshandling.

En kopia, ja, men inte bara en dubblett. En auktoriserad version av verkligheten. Som en målning av ett ansikte, men där signaturen bekräftar att det är just det ansiktet. Samma ansikte, samma pass, men nu med ett uns av oantastlighet. En försäkran, mot tvivel. Ett bevis. En nödvändighet för nya resor.

Ytterligare information att bära med sig:

Behovet: Varför? Ofta för visumansökningar till främmande länder, när du ska studera utomlands, eller för vissa juridiska ärenden. Mitt eget behov var en utlandsresa, till ett land långt borta.
Hitta en notarius publicus: Dessa jurister finns ofta i större städer. Sök online efter "notarius publicus [din stad]". Det är inte alltid enkelt att hitta, en liten skattjakt i byråkratins labyrinter.
Kostnad: Tjänsten kostar alltid. Det är ingen gratisprocess, utan en avgift tas ut för deras tid och expertis. Priserna kan variera. Jag betalade 350 kronor, kontant, det minns jag tydligt.
Viktigt att tänka på: Ta med originalpasset! Utan originalet kan ingen jämförelse göras. Det är grundläggande. Och ta med kopian du vill få stämplad, även om de ofta kan kopiera på plats.
Tidsåtgång: Själva certifieringen tar bara minuter, men väntetiden kan vara lång. Planera ditt besök.

Vad kan folk göra med mitt personnummer?

Ja du, ett personnummer, det är ju vår digitala själ här i Sverige, eller hur? När någon får tag på det, blir det som en nyckel till nästan allt. Och det är inte kul när den nyckeln hamnar i fel ficka. Jag har ofta funderat på hur skört vårt förtroende är.

En bedragare kan öppna nya kreditkort och lån i ditt namn. De tar helt enkelt krediter, kanske ett billån, och så står du där med räkningen sen. Jag har sett det många gånger, en riktig huvudvärk att reda ut.

Man kan också begära din skatteåterbäring. Tänk dig den frustrationen när pengar du har rätt till bara försvinner rakt ner i någon annans ficka. Systemet, det är ju inte alltid vattentätt, hur mycket vi än önskar det.

Att skapa en helt falsk identitet är en annan sak. De kan skaffa jobb, hyra lägenhet, eller till och med andra tjänster. Det är som att leva ett parallellt liv, men det är du som får bära konsekvenserna. Fascinerande hur lätt det verkar gå ibland.

En sådan där identitetsstöld, det är inte bara att förlora pengar. Det handlar om trygghet, om förtroende. Det är ju grunden i samhället, vårt personliga nummer. När det rubbas, då känner man sig väldigt utsatt, tycker jag.

Att teckna abonnemang för mobiler eller bredband är också vanligt. Plötsligt har du en massa nya fakturor på tjänster du aldrig beställt. Det är en smygande form av bedrägeri, tycker jag. En riktig luring, det där.

De kan också öppna bankkonton i ditt namn, ibland utan att du märker det direkt. Sen används dessa konton för att tvätta pengar eller genomföra andra bedrägerier. Allt under din identitet. Verkligen otrevligt.

Beställa varor på kredit eller avbetalning online är en klassiker. De får hem prylarna, du får fakturorna. Och det är du som måste bevisa att du inte var den som beställde dem. Ett sant kaos att hantera.

Det finns ju också möjligheten att registrera sig för olika tjänster som kräver identifikation, som till exempel spelkonton eller medlemskap. De använder då din identitet för att kringgå åldersgränser eller andra restriktioner. Inte bra.

När jag ser detta, då tänker jag på vikten av att vara vaksam. Vår identitet är vår mest värdefulla tillgång i den digitala världen. En filosofisk fundering så här på måndagen: hur mycket av oss själva är egentligen siffror och papper?

Ytterligare information om vad som kan göras:

Beställa ID-handlingar: Exempelvis ett nytt ID-kort eller pass, vilket sedan kan användas för fler bedrägerier.
Adressändring: Ändra din folkbokföringsadress för att ta emot post, fakturor eller varor i ditt namn.
Registrera företag: Starta en enskild firma eller annan verksamhet, med dig som ansvarig. Tänk dig det.
Utnyttja sociala förmåner: Försöka få ut bidrag eller ersättningar som du egentligen har rätt till. Eller skapa en falsk ansökan.
Kapa digitala konton: Använda personnumret för att återställa lösenord eller få tillgång till dina befintliga e-tjänster.
Teckna försäkringar: Teckna försäkringar i ditt namn, för att sedan försöka få ut ersättning. Eller bara för att skapa en ekonomisk belastning.
Fakturabedrägerier: Skicka ut falska fakturor med ditt namn som avsändare eller mottagare. Ja, det händer också.
Kriminell verksamhet: Använda din identitet vid olika former av brottslighet, för att slippa undan ansvar. Ett mörkt kapitel, verkligen.

Är det lagligt för Facebook att be om ID?

Ja, det är lagligt. Facebook kräver ID. Inte som en begäran, utan ett ultimatum. Deras motiv är säkerhet. Kontot är ditt, bevisa det. Annars blockeras åtkomsten. Ingen diskussion.

Skälen är få, men skarpa. Din identitet måste bekräftas. Ålder, namnets äkthet, rätten att administrera sidor. Ibland gäller det falska konton, botar. De vill veta vem du är, på riktigt.