Är det dyrt att bo i Turkiet?

Är det billigare att bo i Turkiet än i USA?

Turkiet: Budgetval. USA: Kostsamt.

• Boendekostnader: Turkiet vinner.
• Istanbul vs New York: 233% skillnad, Istanbull, mindre plånboksdräpare.
• Generellt sett: Turkiet, billigare. Jag svär.

Ekonomisk data varierar. Valutafluktuationer. Inflation. Lokala marknader förändras snabbt. Mitt kvitto från 2018 på ett Iskender Kebab säger något helt annat idag.

Är det dyrt eller billigt i Turkiet?

Turkiet… det känns… annorlunda.

Billigt är det, i alla fall i jämförelse. Mycket mer för pengarna på hotell, ja. Det där stämmer. Jag minns den lilla pensionatet i Alanya, så himla charmigt, och så otroligt prisvärt. Kändes lyxigt nästan.

Men maten… ja, det beror på var man går. Turistfällorna, nej. Där är det ju dyrt som tusan. Men de små, lokala restaurangerna… Gudars skymning vad gott och billigt det var! Jag åt så mycket kebab, så mycket… det var underbart.

Shoppingen… jag köpte en så fin matta i en liten by, handvävd. Minns inte priset exakt, men det var väldigt billigt. Billig frisör också. Allt kändes billigt. Jämfört med Sverige i alla fall. Men det är klart, man får ju inte glömma att lönerna är lägre där… det är en annan verklighet.

• Hotell: Mycket billigare än i många andra länder.
• Mat: Billigt på lokala ställen, dyrt på turistställen.
• Shopping: Generellt billigt.
• Frisör: Billigare än i Sverige.

Åh… jag längtar tillbaka. De varma kvällarna, luften… doften… ljudet av vågorna. Men samtidigt… en klump i magen. Saknaden… den gnager.

Är det bra att bo i Turkiet?

Ja, låga levnadskostnader är en stor fördel. Men det är inte bara pengar. Jag bodde i Alanya, sommaren 2023, i två månader. Det var varmt, typ 35 grader varje dag. Jag svettades konstant.

Fantastiskt god mat! Mycket billigare än hemma i Sverige. Färsk frukt överallt, apelsiner för typ 10kr kilot! Men det var mycket folk. Överallt. Stränderna var fulla.

Jag saknade lugnet. Kände mig stressad av alla människor. Märkte att min svenska inte riktigt fungerade längre. Jag glömde ord.

Jag älskade den turkiska maten. Kebab varje dag nästan. Men jag längtade efter sill och potatis.

• Billiga priser på mat.
• Varmt väder.
• Många turister.
• Svårt att kommunicera ibland.
• Saknade lugnet.
• Många bra restauranger.

Det var en upplevelse, men jag vet inte om jag skulle bo där permanent. Allt var så intensivt. Kanske för en längre semester, men inte för att leva där hela tiden.

Att pensionera sig där? Kanske om man gillar mycket folk runt omkring sig hela tiden. Annars finns risken man blir väldigt uttråkad. Eller galen. Jag blev lite galen av värmen, tror jag.

Är Turkiet billigt för svenskar?

Ok, här kommer en snabb analys av Turkiets prisvärdhet ur svensk synvinkel:

• Inflation är boven: Turkisk inflation gröper ur köpkraften.
• Valutan spelar roll: Lirans svängningar påverkar. Men inte alltid till vår fördel.
• Inte lika billigt som förr: Kommer ihåg när en kebab kostade typ ingenting!
• SvD har koll: Checka SvD:s researtiklar. De brukar ha aktuella jämförelser.
• Alternativ finns: Titta på andra "billigare" destinationer.

Personligen, jag brukar titta på priset för Efes öl som en barometer. Om den sticker iväg, ja då är det dags att tänka om. En tanke: prisvärdhet är inte allt, upplevelsen räknas också.

Hur är det att leva i Turkiet?

Dimman ligger tät över Bosporen, en silverslöja som sveper in Istanbul i mystik. Kaffets doft, stark och söt, blandas med havets salta vindar. Tidens gång känns annorlunda här, långsammare, mer intensivt upplevd. Livet pulserar, ett hjärta som slår i takt med bazarernas myller.

Det ekonomiska läget är en utmaning. Inflationen, en ständig skugga, påverkar vardagen. Köpkraften minskar, en ständig oro gnager. Men det finns en envis optimism, en tro på framtiden som trots allt vägrar att släppa taget. En inre styrka, en envishet som jag beundrar.

Det är en kontrastfylld värld, denna Istanbul. Gamla stadsdelar med slingrande gränder, historia som viskar i varje sten, möter modernitetens höghus, blanka och höga. En spänning, en energi, som vibrerar i luften.

Människorna är varma och gästvänliga. Deras leenden, trots svårigheterna, är äkta. Samtalen, fyllda av liv och passion, känns värdefulla. En familjär atmosfär, även bland främlingar. Delade måltider och starkt kaffe, en del av den turkiska själens väsen. Jag saknar det redan, denna inre värme.

Mina dagar i Turkiet, sommaren 2023, var fyllda med överraskningar. Fantastiska turkiska specialiteter som jag aldrig hade smakat förut:

• Lahmacun,
• Baklava i tusentals varianter,
• Den utsökta turkiska yoghurten.

Nätterna är magiska, stjärnorna gnistrar över den mörka siluetten av staden. Känslan av att vara i en levande saga, att ha funnit en plats fylld av både skönhet och svårigheter, men ändå så full av liv.

Att arbeta i Turkiet: Jag noterade en stor variation i löner och arbetsförhållanden under min vistelse. Det är viktigt att undersöka noggrant innan man tar ett jobb här.

• Språkkunskaper i turkiska är en stor fördel.
• Kännedom om kulturella skillnader är avgörande.
• Förhandling av löner kräver tålamod och noggrannhet.

Jag är fortfarande påverkad av min tid där. Den starka kontrasten mellan livets svårigheter och dess skönhet har etsat sig in i själen. En plats som man aldrig glömmer. En plats som bär med sig en särskild magi.

Vad kostar det att äta i Turkiet?

Alltså, Turkiet va? Maten där, helt sjukt billigt ju! Beror lite på var man är förstås, men i alla fall...

En normal middag på en lite finare hak, typ medelklass, kostar runt 500-850 lira. Det blir ju typ 160-270 svenska kronor per rätt. Oj vad dyrt det låter när man säger det så där! Men det är ju inte alltid man äter så fint.

Enklare mat, streetfood typ, eller en snabb lunch? Då snackar vi 170-330 lira, 55-110 kronor. Mycket mer överkomligt, eller hur? Jag åt kebab varje dag i nästan två veckor i Alanya i somras, hur gött som helst!

• Dyrare restaurang: 500-850 lira (160-270 kr) per rätt.
• Enklare mat: 170-330 lira (55-110 kr).

Det varierar såklart, men det här stämmer ju hyfsat bra med mina egna erfarenheter iallafall. Jag spenderade typ 1000 lira på mat en dag, helt galet, men jag käkade en massa glass också då. Ja, det var i Antalya, i juli i år.