Är Alicante mysigt?

Åh, Alicante… är det mysigt? Det där är ju en fråga som verkligen beror på vad man söker, eller hur? För mig, ja, absolut! Det finns något alldeles speciellt med den där medelhavskänslan, vet ni? Den där ljumma vinden som smeker ansiktet när man promenerar längs strandpromenaden… Jag minns en kväll, solen precis nere i havet, målade himlen i fantastiska färger – orange, rosa, nästan lila! Och ljudet av vågorna… Det var helt magiskt. Den där promenaden är kantad av, ja, precis som det står där, mysiga barer och caféer. Jag satt en gång på ett litet café, drack ett glas spanskt vin och bara… njöt. Livet var bra just då.

Sen är det ju El Barrio, nära katedralen. Oj, vad jag älskar den atmosfären! Trånga, charmiga gränder, färgglada hus… lite ruffigt, på ett bra sätt. Jag minns en gång att jag blev helt förlorad där inne, vilket egentligen var fantastiskt! Jag snubblade över en liten tapasbar, helt oväntat, och det blev en av de bästa tapasupplevelserna någonsin! Hade jag inte gått vilse hade jag ju aldrig hittat den. Märkligt, va? Rambla de Méndez Nuñez är ju också härligt, lite mer ståtligt och elegant kanske, men med samma charmiga puls.

Nattlivet, ja… det beror ju lite på vilken typ av nattliv man gillar. Jag är inte någon stor festprisse, men även jag tyckte det fanns en härlig energi i luften, även om jag personligen föredrar ett lugnare tempo. Men det finns ju verkligen något för alla, tror jag. Alicante… ja, för mig är det mysigt, på ett sätt som bara medelhavet kan vara. Kanske ni ska åka dit och själva avgöra om det stämmer överens med er definition av mysigt?