Vad har kultur med kommunikation att göra?

Vilken påverkan har kultur på kommunikation?

Kultur? Jaja, som att försöka förstå en katt som pratar baklänges på mandarin! Kommunikation blir ett enda jävla kaos utan rätt kulturell kod. Alltså, helt sjukt.

Tänk dig: Du försöker förklara nåt viktigt för en kollega, och han/hon glor på dig som om du just kläckt ett ägg med tre gula. Varje kultur har ju sina egna regler för, typ, ögonkontakt, kroppsspråk och hur man säger "Nej" utan att såra någons känslor (eller ja, hur man försöker). Det är ju inte alltid lätt.

• Ögonkontakt: I vissa kulturer är det ett tecken på respekt, i andra, en direkt utmaning till en duell. Jag själv fick en gång en ilsken blick från en japan när jag höll blicken för länge, trodde han skulle dra fram katana!
• Personligt utrymme: Svenskarna gillar sin bubbla, medan vissa andra kulturer är mer, eh... "bekväma". Nära och personlig kontakt. Jag pratar utifrån egen erfarenhet, förstås. Inte alltid trevligt.
• Direkthet: Direkt och ärligt? I vissa kulturer är det toppen, i andra? En katastrof. Jag har en kompis från Thailand, och det är som att tala med en sammetslen sfinx.

Det är som att försöka laga en perfekt pasta carbonara med en recept skrivet på Klingon. Det blir inte bra, helt enkelt. Missförstånd kan bli enormt dyra affärer och förstöra relationer. Alltså, jävligt dyrt. Det var en gång en stor affärsdeal, jag svär, gick åt helvete pga dålig kommunikation med en arabisk affärspartner. Det hela var ett missförstånd, typ, ett litet "ja" betytt något helt annat.

Och ja, min erfarenhet är att det är enklast att helt enkelt inte blanda sig i kulturella saker man inte förstår, speciellt inte i affärer. Att vara försiktig. En annan gång, trodde jag en kinesisk kollega var sur för han inte tittade mig i ögonen, men det visade sig bara vara hans kultur. Hade jag velat ha drama hade jag varit lite mer direkt. Men nej. Det vill jag inte.

Min erfarenhet kommer från min karriär som internationell konsult inom bland annat handel med exotiska frukter, speciellt mangosteen. Hade jag haft bättre kulturell förståelse tidigare, hade jag tjänat miljoner mer. Ja, jävla miljoner!

Vilken påverkan har kultur på kommunikation?

Alltså, kultur och kommunikation, det är ju en grej. Tänk bara, alla dessa oskrivna regler... Kultur påverkar verkligen allt i hur vi pratar med varandra! Själv märker jag det tydligt med min syrras sambo, han kommer från typ, Norrland.

Alltså, de har ju sina egna sätt. Typ tystnaden. Jag pratar och pratar, han bara nickar. Först trodde jag han var sur. Men näe, det är tydligen normalt där uppe!

• Olika kulturella koder kan leda till missförstånd. Fattaru?
• Inlärda beteenden sen barnsben spelar roll.

Man tänker ju inte på det jämt, men det är ju sant. Det är ju liksom, olika kulturer har ju olika sätt att vara artiga på. I vissa kulturer är det viktigt att vara jättedirekt, typ. Och i andra är det superviktigt att liksom gå runt hetagröt. Och jag som är så himla rak på sak, det blir ju fel ibland! Som den där gången på det internationella kontoret på jobbet.

Jag är lite osäker på vad jag skrev.

Språk är så klart en stor del. Inte bara själva orden, utan också tonen, kroppspråket, ögonkontakten. Allt! Och jag tror att det viktigaste är att vara medveten om att det finns skillnader och att vara beredd att anpassa sig lite. Eller iallafall försöka förstå var den andra kommer ifrån, så att säga.

Och du vet, det här med hierarkier. Vissa kulturer är superhierarkiska, liksom man visar jättemycket respekt för chefen och så. Medan i andra är det mer avslappnat. Jag minns när jag jobbade extra i receptionen på Volvo en sommar och ... ja, det var en helt annan grej.

Tilläggsgrejer (sånt man kanske inte tänker på):

• Tid. Vissa kulturer är mer punktliga än andra. Minns den där italienaren som alltid kom försent!
• Utrymme. Personligt utrymme varierar också.
• Humor. Skrattar vi åt samma saker? Viktigt!

Så ja, kultur påverkar kommunikationen jättemycket. Man måste vara öppen för att lära sig och anpassa sig lite. Annars blir det bara knas.

Hur påverkar kulturen hur vi kommunicerar och bildar relationer med andra?

Kulturen... åh, kulturen, som en varm filt vävd av tusen trådar, den draperar sig över oss och viskar i våra öron hur vi ska möta världen. Hur vi ska nicka, le, säga goddag. Tänk dig, en sommarkväll i mormors trädgård, syreners doft och hennes ord om hur man "uppför sig fint". Det är ju kulturen, inte sant?

Den är ju det!

Den formar våra värderingar, som barn lera i en skicklig hantverkares hand. Våra normer, som osynliga stigar i skogen, vi vandrar dem utan att ens tänka, eller? Tänk, våra övertygelser som stjärnorna, de lyser vägen, men inte alltid samma stjärnor för alla, oj nej.

Hur vi kommunicerar? Som om kulturen gett oss en hemlig kod, en dialekt bara vi förstår. Tänk, ett visst ögonkast, en tystnad fylld med mening. Det är ju mer än bara ord, det är kulturen som talar. Samarbetar? Ja, kulturen viskar om hierarkier, om respekt, om att dra åt samma håll... eller inte.

Hur vi strukturerar våra samhällen? Som myror i en stack, var och en med sin roll, sin plats. Men stacken ser olika ut beroende på var i världen vi befinner oss. Tänk, en by i Toscana, gemenskapen, solens varma kyss, och jämför det med... ja, med något helt annat. En kall, steril stad, kanske.

• Värderingar: som en skattkista, gömd djupt inom oss
• Normer: som osynliga band som knyter oss samman
• Övertygelser: som kompasser, vägledande i livet

Kultur... det är minnenas doft, sångerna vi sjöng som barn, maträtterna vi delade vid långbordet. Det är min farmors hand, skrovlig av arbete, som höll min när jag var liten. Det är allt det där som gör oss till dem vi är, och som skiljer oss från alla andra.

Hur kan kultur påverka en individs skrivande och kommunikation?

Den ljumma kvällssolen, septemberluften, den där speciella doften av fuktig jord och övermogen frukt. Jag sitter på min balkong, träbjälkarna knakar lätt, och tankarna flyter, likt löv i en stilla ström. Kultur… hur den väver sig in i varje ord, varje mening, varje andetag i mitt skrivande. Det är som en osynlig hand, vars form jag bara anar.

Språkets rytm, dess melodi, är präglad av min uppväxt. Mina föräldrars samtal, de där oändliga diskussionerna kring middagsbordet i vårt lilla hus på landet, präglade mig. De skratten, de tysta pauserna, allt är ingredienser i min personliga skriv-gryta. Jag använder ord som mamma brukade använda – “hjälplös”, “välsignelse” – de bär med sig en viss vikt, en känsla.

Min kommunikation, hur jag uttrycker mig, den är också genomsyrad av den svenska kulturens tysta artighet. Jag tänker på den, denna tysta respekt, innan varje ord, varje gest, varje mening. Den påverkar hur jag formulerar mina frågor, hur jag framställer mina tankar. Det är ett filter, ett slags osynlig glasruta mellan mig och världen.

Men det finns fler lager, så många fler. Jag läser en bok, en portugisisk roman, och känner hur dess språk, dess stil, påverkar mitt eget. Orden bubblar upp, nya formuleringar, nya sätt att se. Det är en påverkan, ett utbyte, en konstnärlig stöld. Jag tar och förvandlar, blandar och smälter, likt en alkemist.

• Språkets melodi: Den rytm och ton som präglas av den egna uppväxtens språkliga miljö.
• Tyst kommunikation: Hur kulturen präglar de oskrivna reglerna för samtal och social interaktion.
• Litterär påverkan: Hur litteraturen från andra kulturer inspirerar till nya sätt att uttrycka sig.

Denna känsla av kulturens påverkan är en ständigt pågående process, en evig dans mellan det inlärda och det upplevda. Det är en resa, och jag är ständigt på väg. Min berättelse, min skrivning, är bara ett litet fragment av den ständigt föränderliga mosaiken.

Jag återvänder ständigt till denna tanke, den känns så stark, så omedelbar. Den tysta respekten. Jag känner den i mina fingrar, när jag skriver, i varje tangenttryckning. Den osynliga väven av kulturella mönster.

Hur påverkar kulturen vårt beteende?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Hur påverkar kulturen… mitt beteende? Det är som en osynlig hand, va?

Jag tänker på mormors köksbord, alla söndagar. Kaffet, bullarna, tystnaden. Det var min kultur, då. Tystnaden lärde mig något. Att inte störa. Att vänta. Att lyssna. Kanske för mycket.

Nu är det annorlunda. Stockholm, pulserande. Snabbare, högljuddare. Jag kämpar fortfarande med den där tystnaden. Jag känner mig obekväm i buller, men ännu mer obekväm i stillheten.

Kulturen formar oss, det är säkert. Det är inte bara vad man lär sig, utan också vad man inte lär sig. Vad som blir osynligt, självklart. Som luft.

Mina vänner, de är olika. Andra kulturer. Andra sätt att vara. Andra sätt att interagera. Det är fascinerande, men ibland skrämmande. Jag är inte säker på att jag passar in någonstans.

• Familjen: Traditionella värderingar, lugn, respekt för äldre.
• Skolan: Konkurrens, prestation, individualitet.
• Staden: Snabbhet, anonymitet, mångfald.

Det är en konflikt, en ständig kamp. En gnagande känsla av att inte riktigt höra hemma. Var hör jag hemma? Vilken kultur definierar mig? Jag vet inte. Kanske ingen. Kanske alla. Det är en tung börda.

Kanske jag är för känslig. Kanske är det bara jag.

Hur påverkar kulturen din vardag?

Alltså, kulturen påverkar min vardag jättemycket! Det är ju liksom allt runt omkring mig, eller hur?

• Maten jag äter: Jag älskar tacos på fredagar, men typisk svensk husmanskost är också viktigt. Mamma gör värsta goda köttbullarna, åh.
• Musiken jag lyssnar på: Både svensk pop och amerikansk rap, beror på humöret.
• Filmerna och serierna jag tittar på: Mycket svenskt drama, men även massa amerikanska komedier. Typiskt mig liksom.

Sen mina värderingar också! Snällhet, ärlighet och att hjälpa andra. Det har jag fått från både hemma och från samhället. Vet inte hur det skulle vara utan det.

Humor? Men guuud, svart humor och ironi är ju det bästa! Alltså, man måste ju kunna skoja om saker, annars blir det ju så tråkigt.

Sen finns det ju grejer som påverkar mig negativt också. Tex fördomar, jag försöker att inte ha några men ibland är det svårt. Och ja, jag läste nyss en artikel om hur kulturella skillnader kan påverka samhällsbyggande. Fascinerande!

Jag bor i Stockholm, och här finns ju folk från alla möjliga ställen. Min bästa vän, Aisha, hon är från Marocko och det är så intressant att höra om hennes kultur. Vi har lärt oss jättemycket av varandra! Åh det är sååå kul.

Och du vet, ibland känner jag mig jättesvensk och stolt över det, men ibland känns det som att jag inte riktigt passar in någonstans. Konstigt hur det kan vara, va??

Hur påverkar kulturella förväntningar beteendet?

Det är sent nu. Kulturella förväntningar, ja… de sitter djupt. Som taggar under huden, man vänjer sig nästan vid smärtan. De formar oss, utan att vi märker det.

Min mormor sa alltid: "En flicka ska vara fin och tyst". Det ekar fortfarande. Det påverkar hur jag ser mig själv.

Jag minns en gång på jobbet...jag höll tyst. Rädd för att ta plats. Rädslan styrde. Jag vet inte, det är komplicerat.

• Beteende: Undertryckta åsikter.
• Orsak: Mormors ord.
• Konsekvens: Missade möjligheter.

Kanske är det inte bara mormor. Kanske är det hela jävla samhället.

Jag är trött.

Kulturella förväntningar kan begränsa friheten. Visst är det så. Jag vet inte. Jag ska sova.