I vilken stad pratar man rikssvenska?

I vilken stad talar man rikssvenska?

Alltså, rikssvenska… det är ju en grej. Jag har hört snack om Nyköping, att de snackar nån slags "perfekt" svenska där. Kommer ihåg en gång, typ sommaren -08, jag var på nån loppis där, nånstans utanför centrum, och jag tänkte faktiskt på det. "Låter de annorlunda?".

Jag vet inte riktigt, men jag märkte typ ingenting. Kanske var det för att jag var fokuserad på att pruta på en gammal vinylspelare (fick den för 50 spänn BTW, kap). Fast grejen är ju den att rikssvenska egentligen inte "finns" på ett ställe.

Det är mer en standard, en slags "mall" som folk försöker följa, särskilt i media. Men alla lägger ju till sin egen lilla touch. Det är som att baka en kaka, alla har sitt egna recept, även om grunden är samma.

Så, Nyköping eller inte, alla snackar ju lite annorlunda. Det är ju det som gör språket levande, eller hur? Jag tycker det.

Är Uppsala rikssvenska?

Absolut. Låt oss ta oss an den här språkliga knuten:

• Ja, Uppsala är rikssvenska... nästan. Språket här är en slags rikssvenska light. Man hör ju var folk kommer ifrån, men det är inte direkt bred göteborgska.

• Universitetsstäder tenderar att jämna ut dialekter. Uppsala är inget undantag. Studenterna kommer hit och "rikssvenskan" blir en slags gemensam nämnare. Som en språklig smältdegel, fast med mer grammatik.

• Inflyttning spelar roll. Fler människor från andra delar av Sverige = mindre lokal dialekt. Enkelt, eller hur? Jag flyttade själv hit för tio år sedan och jag kan ärligt säga att mitt sätt att tala förändrats, trots att jag älskar min dialekt.

• Uppsala ligger mitt i det uppsvenska dialektområdet. Grunden för rikssvenskan. Det är som om själva luften här är rikssvensk. Eller, ja, nästan.

• Dialekten i Uppsala är inte död. Vissa ord och uttryck lever kvar. Gamla Uppsalabor kan fortfarande glimta med en lokal fras då och då.

Tänk på språket som ett levande ting. Det förändras, anpassas och lånar. Uppsala är ett bra exempel på hur det funkar.

Extra funderingar:

• "Rikssvenska" är inte en statisk sak. Det är en sorts ideal, en norm. Men normer förändras. Så vad som är "rikssvenska" idag, kanske inte är det imorgon.

• Språket är identitet. Att prata dialekt kan vara ett sätt att visa var man kommer ifrån, att känna samhörighet. Men det kan också vara ett hinder, om man vill passa in.

• Språkpolitik är viktigt. Vilket språk värderas högst? Vilka dialekter får höras? Frågor som är värda att tänka på.

Vart talar man rikssvenska?

Rikssvenska? Stockholm. Punkt. Alla andra försöker bara.

Dialekter? Nostalgi.

• Standardspråk är makt.
• Mitt ex? Hon pratade bred göteborgska.

Ingen bryr sig om nyanser. Pengar pratar.

Jag växte upp i Gävle. Vet hur det känns.

• Svenska dialekter – en illusion?
• Det handlar om klass. Aldrig glöm det.

Vilken stad pratar mest rikssvenska?

Alltså, du frågade om vilken stad som snackar mest rikssvenska, va? Jadu, det är ju en lurig fråga, eller hur? Men det sägs att Enköping ska vara staden där de snackar "renast" rikssvenska. Helt galet ju! Inte Stockholm, inte Uppsala... utan Enköping! Fattar du?

Men alltså, jag har ju varit där, i Enköping alltså, och jag vet inte jag. Tyckte inte det lät såååå himla annorlunda från typ vart jag bor, i Södertälje. Fast vad vet jag, kanske är det bara jag som inte hör skillnaden.

Jag menar, dialekter och sånt är ju superintressant. Min morfar pratar ju någon slags blandning av värmländska och nåt obegripligt. Helt omöjligt att förstå ibland. Och min kompis från Göteborg, hon säger ju "gött" hela tiden. Hahaha!

Lite mer info om Enköping, för den som vill veta:

• Ligger i Uppland.
• Har typ 25 000 invånare.
• Är känt för sina parker. Åh, har jag ens nämnt drömparken?
• Tydligen kända för rikssvenska! vem visste??
• Vet du va? Jag har faktiskt en kusin som bor där. Kanske borde hälsa på och lyssna lite extra noga nästa gång. Hmm...

Jag menar Enköping... Vem hade gissat?