Varför känner jag ingen kärlek?

Känner du ingen kärlek? Orsaker & hjälp?

Alltså, "känner du ingen kärlek?" Eh, ja, vem har inte varit där? Jag vet precis hur det känns, det är som att... ja, som om luften gått ur en ballong.

Stress, javisst. Kommer ihåg 2018 när jag flyttade till Götet, allt var nytt, jobb, lägenhet... kärleken? Den försvann typ i flyttkartongerna. Typ 15000 kr bara flytten kostade.

Sen det där med att "växa ifrån varandra", shit, det är ju som att kolla på en film man gillade asmycket förr, men nu ba... gäspar.

Ibland är det bara en fas. Ibland inte. Men du vet, det blir bättre. Lovar. Även om det känns piss just nu.

Varför känner jag ingen kärlek till någon?

Fan, ingen kärlek alls. Jag vet. Ångesten river.

Det började nog i mellanstadiet. Typ sjuan. Alltid sist vald på gympan.

• Låg självkänsla är skit.
• Jag var ful. Fattar du? FUL. Och alla visste det.

Minns en gång på Gärdet. Solen bakade. Alla skrattade. Utom jag.

Kanske jag inte förtjänar kärlek? Det ekar i skallen. Som ett jävla mantra.

Meditation? Eh. Kanske. Men det känns...fånigt? Jag vill ju ha ÄKTA kärlek, inte nåt jävla flum.

Egenvård är ett skämt när man innerst inne hatar sig själv.

Jag behöver inte mer info. Jag behöver nån. Nån som ser mig.

Varför blir vissa aldrig kära?

Aromantik: En förklaring. Inget fel. Bara annorlunda. Saknar romantisk attraktion. Punkt.

Livsval: Prioriteringar. Karriär. Hobby. Kärlek sekundärt. Fullt möjligt.

Alternativa förklaringar: Personlig erfarenhet. Min väninna; helt fokuserad på karriären. Inget intresse för relationer. Hon är lycklig.

Ingen defekt: Kärlek är inte ett måste. Lyckan definieras individuellt. Många vägar till välmående.

• Aromantik
• Livsstil
• Individuella val

Aromantik är inte en sjukdom.

Varför är jag plötsligt inte attraherad av någon?

Usch, vad jobbigt det här är. Inget känns rätt. Totalt ointresserad, liksom. Är jag asexuell? Nä, det var jag väl inte tidigare? Eller? Kanske bara en fas?

• Stress på jobbet, typ konstant. Projektet med Lars är en mardröm. Deadline i oktober.
• Mamma ringde igen. Behöver hjälp med flytten. Hur orkar man?
• Sov dåligt. Mardrömmar. Minns inte vad de handlade om. Kanske det?
• Medicinen? Började med den nya antidepressiva i juni. Läkaren sa att det kunde påverka libido.

Känns som om hjärnan är helt ur funktion. Inget flöde. Ingen lust. Ingenting. Bara tomhet. Ska jag byta medicin? Ska jag prata med någon? Nä, orkar inte.

Har inte ens lust att dejta. Dejtingappar är bara jobbiga. Fick en match i söndags. Skrev ett meddelande. Sen blev det tyst. Bra det. Jag orkar inte.

Attraktivitet. Vad är ens det? Är det bara ett filter? En mask? En fasad? Kanske är det så. Jag måste ta tag i livet. Träning? Nä, orkar inte. Får försöka med en promenad imorgon. Eller?

Huvudpoäng:Möjliga orsaker till minskad attraktion: stress, nya mediciner, sömnproblem.

• Antidepressiv medicinering: Började i juni 2024.
• Stressnivå: Mycket hög pga. arbetsrelaterade problem (projekt med Lars, deadline oktober 2024).
• Sömnkvalitet: Dålig. Flera nätter med mardrömmar (datum okänt).
• Familjesituation: Mamma behöver hjälp med flytt (datum okänt).

Jag måste fixa detta. Men hur? Vet inte ens var jag ska börja. Åh, vad jobbigt!

Kan man vara kär utan att vara attraherad?

Kärlek? Attraktion? Två olika saker. Punkt.

• Kärlek är inte alltid lust. Rent intellektuell förälskelse existerar. Vetenskap bekräftar. Mina egna erfarenheter? Bekräftar också.

• Lust? Biologisk drivkraft. Oberoende. Kan existera utan kärlek. Precis som kärlek utan lust. Enkelt.

• Jag, personligen, har känt båda. Rent platoniskt, djupt. Och het, passionerad lust. Utan djupare band. Livet.

• Kärlek är ett val. Lust är en reaktion. Valet? Ditt. Alltid.

• 2023 års forskning stöder detta. Letar du efter svar? Google det. Spara min tid.

• Förväntningar? För att definiera kärlek? Skitsnack. Defiera det själv.

Kan man bli kär utan attraktion?

Kärlek… det där ordet. Ligger vaken, klockan tre. Tankarna snurrar. Kärlek är så mycket mer än bara… lust. Eller?

Nej, man kan absolut bli kär utan den där omedelbara, fysiska attraktionen. Det vet jag. Har sett det hända. Inte med mig, nej. Men med andra. En djup vänskap kan övergå i något mer, ett slags djup kärlek, en trygghet som inte alls handlar om kroppen.

Men… för mig? Jag vet inte. Behöver jag den där gnistan? Den där… zing. Kanske. Kanske inte. Det är så förvirrande.

Min kompis Lisa, hon blev kär i sin bästa vän, efter år av vänskap. Inget "wow" till en början. Bara… ett lugn. En trygghet. Och kärlek. Riktig kärlek.

Men min egen historia… den är annorlunda. Jag längtar efter den där "gnistan", men jag vet inte om den ens finns där ute för mig. Eller om jag ens är öppen för den. Allt känns så… komplicerat.

• Attraktionen, den fysiska, den är ju så… ytlig.
• Kärleken, den riktiga, den är så… djup.

För mig? Jag behöver nog båda. Eller? Är det bara jag som är förvirrad? Åh, jag är så trött. Ska försöka sova nu.