Vad innebär det att vara en god vän?

Vad innebär en god vänskap?

Alltså, vad är en bra vänskap egentligen? För mig handlar det om nån som ser mig, rakt igenom.

Nån som vet var jag kommer ifrån, mina knasigheter, mina misstag... och ändå gillar mig. Minns när jag och Lisa, typ 16 år, satt på Espresso House i Götet (kostade typ 35 spänn för en latte då!), hon sa nåt skitdumt som jag skämdes över. Men hon skrattade bara och sa: "Men det är ju DU". Fattade då att det var äkta.

Och det där med att låta en växa... Jo men visst. Det är att pusha varann, men inte pressa. Mer som att vattna en blomma, inte dra i den. Minns när jag tvekade på att söka det där jobbet i Sthlm, hon ba: "Men vafan, kör bara!". Gjorde det och ångrar det inte en sekund.

Nån som vet allt och ÄNDÅ älskar en? Det är ju definitionen. Att kunna vara helt ärlig, utan att dömas. Det är fan guld värt.

Vänskap... den där gyllene tråden... Låter ju skitflummigt, men det är ju sant. Det som binder oss samman, trots allt. Livet är ju skitsvårt ibland, men med bra vänner känns det lite lättare. Definitivt.

Vad kännetecknar ett god vänskap?

• Snällhet. Typ.
• Ömsesidig respekt. Räcker så.
• Olika intressen? Helt ok.
• Komplettera varandra. Kan vara bra.
• Inget tvång.

Vänskap. Ett nödvändigt ont. Inget livsavgörande. Mina vänners namn är... irrelevant. Jag är född i mars. Du fattar grejen. Kalla fakta: Respekt, inte krav. Inte alltid kul, ibland bara nödvändigt. Ta det eller lämna det.

Vad är definitionen av en god vän?

Det där med god vän… tja. Jag kommer ihåg Lisa. Gymnasiet, 2003. Vi brukade sitta på trappan utanför Ica Maxi i Märsta och snacka skit.

Lojal? Ja, absolut. Hon backade alltid upp mig, även när jag hade gjort bort mig totalt. Som den gången jag snattade en läppglans och hon tog smällen med mig.

Hon accepterade mig, ja. Med finnar och konstiga kläder. Skrattar nästan lite nu.

Men det där med ärlighet… Hon var inte alltid snäll. Ibland var hon brutal. Som när hon sa att jag var för klängig på min dåvarande kille, Johan. Hade gjort slut ändå. Ärlighet? Japp. Jag hatade henne då. Tackar henne nu.

Ibland tänker jag på om JAG var en bra vän tillbaka. Kanske inte alltid. Komplicerat det där. Svårt att vara perfekt, eller hur? Men vad fan, vi försökte.

• Lojalitet: Viktigt!
• Acceptans: Ännu viktigare!
• Ärlighet: Kan vara knepigt… men nödvändigt.

Vi tappade kontakten efter gymnasiet. Hon flyttade till Göteborg. Jag åkte utomlands. Men hon var en god vän. Trots allt. Fan vad jag saknar henne ibland. Nu måste jag verkligen sluta gråta.

Vad är en god vän?

En god vän? Som en perfekt bakad kaka – söt, men med lite nötig bitterhet för djup. Inte sockersöt, alltså. Nej, nej. Den där sockersötheten är ju bara ytlig. Som en instagram-profil.

Lyhördhet är nyckeln, lite som en välkalibrerad mikrofon – fångar alla nyanser, även viskningarna. Inte som min granne, som spelar trummor klockan 3 på natten, total avsaknad av lyhördhet, alltså.

Kompromiss? Ja, det är som en bra tango – du leder, jag följer, vi byter plats, vi snurrar runt. Men alltid i harmoni. Inte som min danskurs, där jag ramlade över alla fötter. Katastrof!

Omtanke är som en varm filt en kall vinterdag. Du vet, den där filten som din mormor virkade. Inte som den där tunna, billiga från IKEA.

Värme, det är som en brasa på en fjällstuga. Mysig, sprakande, och håller dig varm inifrån och ut. Inte som en kylskåpslampa, kallt och opersonligt.

Genuint intresse? Det är som att gräva efter guld – du letar inte efter glittret på ytan utan letar efter det äkta guldet. Inte som att leta efter bitcoins, allt är ju bubblor där.

Hur är en bra vän? En bra vän är inte perfekt, men de är perfekta för dig. Lite som din favoritkopp – kanske inte snyggast i skåpet, men den passar dig perfekt.

• Lyhördhet: Som en välkalibrerad mikrofon.
• Kompromiss: En tango, inte en boxningsmatch.
• Omtanke: En mormors virkad filt.
• Värme: En sprakande brasa.
• Genuint intresse: Att leta efter äkta guld.

Min erfarenhet? Ja, jag har vänner, vissa mer kaka-lika än andra. Ingen är perfekt. Men det är väl det som gör det hela så spännande, eller hur? Lite som livet självt. Fullt av överraskningar. Oftast bra, ibland mindre bra. Men alltid intressant.

Vad innebär det att bara vara goda vänner?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Vad är det egentligen att bara vara goda vänner?

Det där med Nathan... Vi pratar, skrattar, ibland gråter jag lite hos honom över jobbiga saker, dricker kaffe på morgonen. Men inget mer. Inget mer. Det är så tomt, eller?

Kanske är det rädsla? För att bli sårad igen. Att öppna sig, att falla. Förlusten av min far i mars 2024 skär fortfarande djupt. Det läker inte fort, inte på ett kick. Det är jobbigt.

Det är så svårt att veta. Är det vänskap? Eller en dörr som stängts igen försiktigt, för att slippa smärtan?

Vad är vänskap egentligen?

• Obegränsade samtal?
• Tröst i svåra tider?
• Delad glädje?
• Kärlek, men inte den kärleken?

Jag saknar någon att dela allt med. Att känna mig trygg med. Kanske är Nathan den personen, fast på ett annat plan.

Det gör ont. Som ett konstant tryck mot bröstet.

Eller är det bara jag som överanalyserar? Som letar efter djupare meningar där det bara finns vanlig vänskap? Det finns en enorm tomhet. Ett hål.

Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.