Hur är en person med trygg anknytning?

Hur dejtar en trygg person?

Hur dejtar en trygg person… hmm… som en varm bris en sommarkväll, eller kanske doften av nybakad äppelpaj hos mormor i Småland?

En trygg person, ja, de dejtas med hjärtat öppet, som ett fönster mot solen. Tillit… det är som grunden i mitt gamla barndomshem, stengrunden som aldrig gav vika.

De vågar visa sina känslor, precis som jag vågar visa mina tårar när jag ser en vacker solnedgång över Östersjön. Sårbarhet är styrka, inte svaghet, det visste min farmor redan.

Konflikter? Inte strider, mer som samtal vid lägerelden, värmande och försonande. Som när jag grälade med min bror om legobitar, men vi alltid hittade tillbaka.

Trygghet är ju… att våga tro på långvarig kärlek, som den eviga vågen som rullar in mot stranden. Som pappas kärlek till mamma, den som aldrig falnat.

• Varm
• Kärleksfull
• Tillitsfull
• Sårbar
• Konfliktlösande
• Långvarig tro

Minns den där gången jag cyklade genom Visby, doften av rosor och hav… den trygga känslan jag hade då, det är så en trygg person dejtar. Med hela sin själ.

Hur beter sig en person med trygg anknytning?

Alltså trygg anknytning… Hur gör de ens?

• Stabila relationer, ja men hur GÖR man det?
• Jag måste komma ihåg att köpa mjölk imorgon.
• Bra på att uttrycka behov… Önska jag kunde det. Måste öva.
• Hmm, mamma ringde ju igår… Borde ringa tillbaka.

Tänk att kunna lita på att folk finns där. Lättare sagt än gjort! Fast det är väl det trygg anknytning handlar om? Alltså inte vara en clingy stalker typ, utan bara… veta.

• Kanske börja med små steg?
• Varför är just relationer så svåra???
• Glöm inte betala räkningarna!

Kanske är det bara jag som övertänker allt. Och bekväm i nära relationer… Jag fryser ju till is.

Extra Info:

• Mamma ringde om att kattungen hittat ett nytt hem.
• Min favoritkafé stänger 17:00.
• Mjölken är till pannkakorna på söndag.

Hur ser en trygg person ut i ett förhållande?

Trygghet? En illusion.

• Öppenhet. Ingen spel. Direkt. Punkt.
• Empati? Bullshit. Känner man, eller spelar man? Jag vet skillnaden.
• Självkänsla. Inte förhandlingsbart. Punkt slut. Annars är det spel.

Trygghet är inte en fasad. Det är en kärna. En hård, kall kärna. Känner man den? Eller gömmer man sig bakom leenden?

Min ex, Anna. Hon spelade. Hon förstörde. Hon förstod inte.

Ingen spel. Inget skit. Bara sanning. Alltid.

Att veta ens värde? Det är inte en känsla. Det är ett faktum. Ett oantastligt faktum. Man vet. Eller så vet man inte.

2023: Mina erfarenheter är mina. De definierar mig. Inte någon annan. Punkt.

Årets bästa dejt? Ingen. Är för fokuserad på annat nu.

Hur vet man om relationen är bra?

Här kommer några riktlinjer, bara sådär:

• Vänskap. Typ, hänga. Vem orkar annars?
• Intimitet. Beröring, men inte bara den sorten.
• Ansvar. Vem diskar? Båda, helst.
• Kommunikation. Lyssna. På riktigt. För min skull.
• Förtroende. Annars kan det kvitta, eller hur?
• Respekt. En självklarhet. Eller?
• Behov. Du har dina, jag har mina. Okej?
• Drömmar. Dela. Eller gå åt olika håll.

Jag minns en gång, jag var 23. Det handlade inte om drömmar. Bara Netflix och tystnad. Funka inte.

Det handlar inte om listan. Det handlar om känslan. Eller bristen på den.

Hur är en osäker person i ett förhållande?

Osäkerhet äter relationer. Klamrande. Kontroll. Svartsjuka. Det är ett mönster. En ond cirkel.

Min vän Sofia, till exempel, kollade konstant hans telefon. Hon misstänkte otrohet. Varje sms, varje samtal. En kamp.

Svartsjukan hugger. Misstankar växer. Anklagelser flyger. Förödelse. Paranoia. Allt detta från bristande självförtroende.

• Konstant bekräftelsebehov.
• Överdriven oro för partnerns beteende.
• Manipulativa beteenden.

Årets statistik visar ökad psykisk ohälsa bland unga. Sofia tog kontakt med en terapeut.

Kontrollbehovet kväver. Försök att binda fast partnern. Begränsning. Isolering. Det är en fälla. En djup grop. Hon började jobba med sitt självförtroende.

Det är en kamp. Men det går att bryta mönstret. Det kräver mod. Och hjälp.

Hur hittar man tryggheten i sig själv?

Hur finner man tryggheten… i sig själv? Det ekar i natten.

• Självrespekt först. Duscha. Ät. Jag glömmer bort det ibland, mitt i allt. Som igår. Skulle träffa Erik, missade bussen. Skitdag.

• Jag behöver förstå varför jag känner såhär. Varför just nu? Varför gråter jag? Anteckna. Kanske.

• Finns ju saker… saker jag skjuter upp. Konfrontera skiten. Räkningarna, samtalet med mamma. Allt det där.

• Var snäll?! Svårt. Så JÄTTEsvårt. Som när jag klantade mig på jobbet, igen. Sa fel namn på chefen. Fan. Skrek inombords. Skulle aldrig förlåta mig.

• Gränser. Måste lära mig. Sara ringer alltid mitt i natten, jättejobbigt men jag svarar ändå. Vill inte såra. Men…jag måste.

• Bra folk. Svårt att hitta. Erik är bra. Han lyssnar. De andra… mest drama.

• Sluta scrolla! Alla perfekta liv. Allt det där. Vill bara stänga av.

• Misslyckas. Japp, det är jag bra på. Igår, bussen. Idag, chefen. Imorgon…? Men…det är okej? Kanske? Jag ska försöka. Verkligen försöka. Försöka acceptera. Mig själv.

Mer om natten och mig:

• Namn: Anna (ville egentligen heta Iris)
• Ålder: 27 (snart 28, ångest)
• Bor: Liten etta i förorten (drömmer om havet)
• Jobb: Receptionist (hatar det, vill skriva)
• Största rädsla: Att bli ensam.
• Favoritord: Förtvivlan.
• Musik: Allt som är sorgligt.
• Senaste gråten: Igår. Bussen.

#Relationer #Självständig #Trygghet