Vad händer med föräldrar som slår sina barn?

Okej, här är ett försök att redigera texten om våld mot barn från ett mer personligt och känslomässigt perspektiv, som du beskrev:

“Vad händer med föräldrar som slår sina barn? Det är en fråga som får mig att rysa. Ärligt talat, jag får ont i magen bara av tanken. Barn som blir slagna… av sina egna föräldrar. De som ska vara deras trygghet, deras förebilder. Det känns så… så fel.

Jag minns en gång, jag var kanske sju, åkte tunnelbana med min mamma. En pappa skrek åt sin lilla pojke, och knuffade honom lite. Jag vet inte, det var kanske inget jätteallvarligt, men jag såg bara hur pojken kröp ihop. Och jag tänkte: ‘Varför? Varför gör han så?’ Det fastnade liksom hos mig.

För vad händer egentligen med de barnen? Jo, de bär ju med sig det där. Hur kan man lita på någon efter det? Hur kan man känna sig värd något, om ens egna föräldrar visar att man inte är det? En sån djup sår i själen… Det måste ju påverka deras självkänsla enormt. Och deras förmåga att bygga relationer, att lita på andra människor. Tänk vad många år av terapi det krävs för att bearbeta sånt!

Och det är ju inte bara fysiska skador. Orden kan vara lika illa, kanske värre. De där små, giftiga kommentarerna som sakta bryter ner en inifrån.

De här barnen… de förtjänar så himla mycket bättre. En varm kram, ett tröstande ord, en famn att krypa upp i när allt känns läskigt. En trygg och kärleksfull uppväxt, det är ju det minsta man kan begära.

Vi måste göra allt vi kan för att stoppa det här. Verkligen. Från att prata om det, till att stödja organisationer som jobbar med utsatta barn, till att våga säga ifrån om man ser något misstänkt. Det är vårt ansvar. Tänk om vi alla kunde göra lite… vilken skillnad det skulle göra.”