Vad gäller när sambos går isär?

Okej, här är mitt försök att göra texten mer personlig och känslomässig:

“Så, vad händer egentligen när sambos går isär? Alltså, herregud, det är ju ett riktigt minfält, det där. Jag minns när min kusin och hennes kille gjorde slut… alltså, det var inte vackert. Inte alls.

Att dela på allt man byggt upp tillsammans, det är ju liksom mer än bara IKEA-möblerna och den där konstiga samlingen av teskedar. Det är ju minnen, skratt, gråt, planer… en hel jädra historia! Visst, “hälften-hälften” låter ju rättvist på pappret, som nån slags rättvisematte, men i verkligheten? Glöm det! Det kan bli så himla… snårigt. Jag tänker på alla gånger man lagt ner sin själ i att skapa ett hem, och sen… pang!

Och sen har vi det där med bostaden. Vem får den liksom? Är det bara den som står på kontraktet? Eller spelar det roll vem som bråkar högst? Jag vet inte… känslorna kan ju verkligen flöda över, och orättvisorna känns liksom… ja, de bränner ju. Det är ju inte bara juridik, det är ju hjärta och smärta inblandat också.

Jag läste nånstans att typ 70% av alla samborelationer slutar med att man går isär. Sjuka siffror, eller hur? Och det får mig att tänka: vad gör man egentligen för att undvika den där känslan av att allt bara rasar? Finns det nåt magiskt knep?

Alltså, det är verkligen inte lätt, det där med samboskapets slut. Jag hoppas verkligen, verkligen, att de som går igenom det får bra stöd. Kanske en bra vän, en terapeut, eller bara någon som lyssnar utan att döma. För det behövs verkligen, när världen känns som att den håller på att gå under.”