Vad betyder likvärdighet inom funktionsnedsättning?

Likvärdighet för personer med funktionsnedsättning: En rättighet, inte en lotteri

Likvärdighet är ett centralt begrepp inom svensk lagstiftning och handlar om att alla människor ska ha samma rättigheter och möjligheter, oavsett bakgrund, kön, etnicitet eller funktionsnedsättning. När det specifikt gäller personer med funktionsnedsättning, särskilt inom ramen för LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade), innebär likvärdighet att deras individuella behov ska bedömas på ett konsekvent och rättvist sätt, oberoende av var i landet de bor.

Likvärdighet i praktiken: En dröm snarare än verklighet?

I teorin innebär likvärdighet att en person med exempelvis autism och behov av stöd för att klara sin vardag ska få samma möjlighet till insatser i Stockholm som i Kiruna. Behovet, och inte postnumret, ska vara avgörande. Den praktiska verkligheten visar dock en annan bild.

Socialstyrelsens kartläggningar har upprepade gånger avslöjat en oroande diskrepans. Kommuner runtom i Sverige tillämpar olika bedömningskriterier när de utreder och beviljar stödinsatser enligt LSS. Detta skapar en orättvis situation där individer med liknande behov kan få helt olika bemötande och stöd beroende på vilken kommun de är folkbokförda i.

Konsekvenserna av bristande likvärdighet

Den bristande likvärdigheten inom LSS får allvarliga konsekvenser för de individer och familjer som berörs. Det kan leda till:

• Ojämlik tillgång till stöd: Personer i vissa kommuner kan nekas stöd som beviljas i andra kommuner, vilket påverkar deras möjlighet att leva ett självständigt och meningsfullt liv.
• “LSS-turism”: Familjer kan tvingas flytta till kommuner som är kända för att vara mer generösa med sina insatser, vilket är både påfrestande och underminerar principen om att stöd ska ges där man bor.
• Stress och frustration: Att ständigt behöva kämpa för sina rättigheter och mötas av olika bedömningar beroende på bostadsort skapar stor stress och frustration för individer med funktionsnedsättning och deras anhöriga.
• Begränsad livskvalitet: Utan rätt stöd kan personer med funktionsnedsättning ha svårt att delta i samhället på lika villkor, vilket påverkar deras livskvalitet, möjligheter till utbildning och arbete, samt sociala kontakter.

Vad kan göras för att förbättra likvärdigheten?

För att komma till rätta med den bristande likvärdigheten krävs ett aktivt och långsiktigt arbete på flera nivåer:

• Tydligare riktlinjer från staten: Socialstyrelsen behöver ge tydligare och mer detaljerade riktlinjer för hur LSS ska tillämpas, för att minska utrymmet för kommunala tolkningar.
• Ökad kompetens hos handläggare: Utbildning och fortbildning av handläggare inom kommunerna är avgörande för att säkerställa en enhetlig och rättssäker bedömning.
• Nationell tillsyn: En starkare nationell tillsyn av LSS-verksamheten är nödvändig för att identifiera och åtgärda brister i likvärdigheten.
• Ökat samarbete mellan kommuner: Kommuner kan lära av varandras goda exempel och utveckla gemensamma riktlinjer för att säkerställa en mer enhetlig tillämpning av LSS.
• Större inflytande för brukare: Personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga måste ha större inflytande över hur LSS-verksamheten utformas och utvärderas.

Slutsats

Likvärdighet är inte bara ett juridiskt begrepp, utan en grundläggande rättvisefråga. För att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva fullvärdiga liv och delta i samhället på lika villkor krävs att likvärdigheten inom LSS blir en realitet, inte bara en vacker formulering i lagtexten. Det är dags att sluta spela lotto med människors liv och se till att alla får det stöd de behöver, oavsett var de bor.