När måste man börja betala statlig skatt?

Alltså, statlig skatt… Suck. 625 800 kronor. Det är ju en sjuk summa, eller hur? Känns nästan overkligt. Jag menar, tänk dig att tjäna så mycket! Samtidigt, när man tänker på det, med hur priserna sticker iväg nu för tiden, kanske det inte är så mycket som det låter längre? Vem vet. Men ändå. Att gränsen höjs igen, det känns ju lite… orättvist? Som att man aldrig riktigt vinner. Man sliter och kämpar, och så pang, mer till staten. Kvar blir… ja, vad blir det ens kvar?

Minns ni för några år sen, jag och min partner skulle köpa en ny soffa. Inget extravagant, bara en vanlig, bekväm soffa liksom. Men priserna! Det var helt galet. Vi skämtade om att vi skulle behöva ta ett extrajobb bara för att ha råd med en soffa. Och nu, med den här skattehöjningen… Det blir ju som att någon osynlig hand ständigt gräver i ens plånbok. Är det bara jag, eller känns det som att det blir svårare och svårare att bara… leva? Inte överleva, utan faktiskt leva? Njuta lite, unna sig något ibland. Utan att behöva oroa sig för varenda krona.

Jag läste någonstans att inflationen stiger med si och så många procent. Siffror hit och dit. Men det blir så abstrakt, vet ni? Det är först när man står där i affären och ser priset på mjölken, eller försöker hitta en hyresrätt man har råd med, som det blir verkligt. Och då, då känns de där siffrorna i statistiken plötsligt väldigt, väldigt nära. Nästan lite för nära. Vad ska man göra liksom? Jobba hårdare? Vinna på lotto? Flytta till en öde ö och leva på kokosnötter? Ja, ibland känns det nästan så.