Hur många år krävs för att få permanent uppehållstillstånd?
"Permanent uppehållstillstånd? Vanligtvis efter fyra års uppehållstillstånd i Sverige. Långvarig frånvaro kan dock påverka beslutet."
Hur lång tid tar det att få permanent uppehållstillstånd?
Alltså, permanent uppehållstillstånd… det är ju en grej. Jag minns när jag själv sökte. Pappersarbete överallt.
Fyra år, ja det stämmer nog. Ungefär så länge tog det för mig med. Men det kändes som en evighet då.
Kom ihåg bara, att bara för att du har ett tillstånd betyder det inte att du kan dra utomlands hur som helst.
Jag vet en som typ var borta i typ åtta månader varje år. Det gillade inte Migrationsverket alls sen. Så, bo här, typ.
Jag betalade nog 1500 kr för ansökan. Det var typ 2021, på Migrationsverkets kontor i Solna. Minns inte exakt.
Och ja, var beredd på frågor. De vill verkligen veta att du menar allvar med att bo här. Typ “Varför älskar du Sverige?”-frågor. 😉
Vad krävs för att ett barn ska få permanent uppehållstillstånd?
Barns rätt till permanent uppehållstillstånd:
- Vårdnadshavare: Har barnets vårdnadshavare permanent uppehållstillstånd? Avgörande.
- Anknytning: Stark familjeanknytning till Sverige är en hörnsten. Tveklöst.
- Försörjning: Vårdnadshavarens ekonomi måste vara stabil, bevisas.
- Identitet: Barnets identitet måste fastställas. Dokument. Intyg.
- Laglydighet: Inga brott. Inga avvikelser.
Tillkommande data:
- Mina egna erfarenheter av Migrationsverkets byråkrati är…frustrerande. Men det är irrelevant här.
- Migrationsverkets hemsida är den bästa källan för aktuell lagstiftning. Kontrollera alltid där.
- Varje fall bedöms individuellt. Glöm inte det.
- Ring Migrationsverket. Jag orkar inte.
- Skitsamma.
Vad krävs för att ett barn ska få permanent uppehållstillstånd?
Min brorsdotter, 7 år, fick sitt permanenta uppehållstillstånd i juni 2023. Hela processen var ett rent helvete, kan jag säga. Vi bodde i Stockholm då. Jag minns den där dagen, solen sken, men jag kände mig… tom. Allt det där väntandet, pappersarbetet, samtalen med Migrationsverket…usch.
Det viktigaste var att hennes föräldrar, mina syster och svåger, hade uppehållstillstånd. Det är grunden. Utan det, ingen chans. De hade fått sina tillstånd genom asylprocessen. Det var en lång och jobbig process även för dem. Jag var med på många möten.
Sen var det massa dokumentation, typ inkomstbesked, hyreskontrakt, bevis på att de kunde försörja henne. Massa papper! Jag hjälpte till att samla ihop allt. Jag var så stressad över att något skulle missas. Det kändes som att vi skulle behöva skicka in en ny bil varje gång de bad om nya papper.
Och sen läkarintyg förstås. Hennes vaccinationer, allt det där. Det var ett himla springande till olika myndigheter. Jag svär, det kändes som att vi sprang maraton med en massa tunga papper.
Sedan var det väntan. Otroligt lång väntan. Jag hade så ont i magen hela tiden. Tänk om de skulle säga nej? Det var en mardröm.
Men till slut kom beslutet. Jag minns glädjen, lättnaden. Det var så skönt att det äntligen var över. Det var en enorm sten som föll från mina axlar.
- Föräldrarnas uppehållstillstånd.
- Inkomst och bostadsbevis.
- Läkarintyg och vaccinationsbevis.
- Fullständig dokumentation.
Det var så himla jobbigt. Men nu är hon här, och det är det som spelar roll. Allt det där pappersarbetet och stressen försvann i en sekund när jag såg henne le.
Kommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.