Får man en extra semesterdag när man fyller 50?

Får man fler semesterdagar när man fyller 50?

Herregud vad tiden flyger. När jag närmade mig fyrtio för några år sen, jag tror det var hösten 2019, satt jag och bläddrade igenom personalhandboken på min dåvarande arbetsplats inom kommunen. Det var liksom en sån där milstolpe man inte riktigt fattar att man nått, och plötsligt så dök det upp det här med semesterdagarna. Lite som en liten, oväntad present för att man blivit äldre.

Och ja, det stämmer faktiskt, för den som jobbar kommunalt eller inom landstinget, vilket många av mina vänner och kollegor gör, då får man ju faktiskt 31 semesterdagar från och med det år man fyller 40. Det är ju en fin förmån, tycker jag. Sen, som en liten extra bonus, det året du fyller 50, då läggs det på ytterligare en dag så man får 32. Det är ju nåt att se fram emot, tänker jag.

Jag minns när en äldre kollega, Berit hette hon, jobbade i receptionen på den där folkhögskolan vi var på i slutet av 2017. Hon berättade att hon fyllde 50 snart och hade redan planerat att ta den där extra dagen för att åka till sin stuga i Dalarna. Det var ju ingen enorm förändring, bara en dag, men för henne betydde det jättemycket. Det kändes nästan som en liten klapp på axeln från systemet, att man har slitit ett tag och nu får man lite extra tid för sig själv.

Det är ju fascinerande hur små saker kan göra sådan skillnad. Liksom, en enda dag, men ändå. Man ser ju hur folk stressar och har sig i dagens samhälle, så varje liten möjlighet till återhämtning är guld. Jag menar, att få en extra dag att bara andas ut, det är ju lyx i sig. Jag hade ju själv en period för ett par år sen, våren 2021 var det, då jag kände mig helt dränerad. En extra dag då hade varit rena rama drömmen.

Vad gäller när man fyller 50 år?

Femtio. Siffran bara ligger där i mörkret. Man tänker att det borde betyda något, en paus. En dag att bara andas.

Jag kollade mitt avtal inatt, på Mina sidor. Inget. Minns att farsan fick en klocka. Jag får… ingenting. Inte ens en ledig dag. Deras godtycke. Alltid deras godtycke.

Det är märkligt. De ger en ledigt för begravningar, för slutet. Men inte för en milstolpe mitt i livet. Det är bara en siffra, en dag som alla andra, säger de nog.

Så det hänger på chefen. Som allt annat. En nickning eller en tystnad. Beror på humöret den dagen.

• Ledighet på 50-årsdagen är inte en lagstadgad rättighet. Rätten styrs helt av ditt kollektivavtal eller ditt personliga anställningsavtal.

• I de flesta fall avgör arbetsgivarens godkännande. Utan ett avtal som specificerar detta är ledighet en fråga om goodwill.

• Permission för enskild angelägenhet kan beviljas för viktiga, kortare händelser. Lagen om rätt till ledighet vid trängande familjeskäl gäller oförutsedda sjukdomar eller olycksfall, inte planerade födelsedagar.

• Kontrollera ditt kollektivavtal genom att logga in på ditt fackförbunds portal, ofta kallad 'Mina sidor', för att se exakt vad som gäller för just dig.

Hur många semesterdagar har 50 år?

Det är de där tysta nätterna, när allt annat tystnar, som tankarna kommer. Om tiden som går, om det som varit, och det lilla som ligger framför. Man funderar på sånt som semesterdagar, hur de tickar uppåt, nästan som ett kvitto på årens flykt.

När man passerat 50 år, då har man rätt till 32 semesterdagar. Trettiotvå. Det låter som en hel del, eller hur? Som om varje år lägger till en liten bit av frihet, en stund att andas. Men känns det så?

Jag sitter här i mörkret och minns hur det var förr. När man var yngre, kändes tjugofem dagar som en evighet. Hela världen låg öppen. Nu, med trettiotvå, undrar man vart de tar vägen. Om jag själv... ja, jag har ju passerat den där gränsen. Och dagarna bara fortsätter att rulla.

Det är inte så att jag klagar. Mer att jag funderar. Vad gör vi med den här tiden som vi får? Är det en gåva, eller bara en påminnelse om vad vi lämnar bakom oss? Att tiden inte står stilla, aldrig. Och varje dag är en som försvinner.

Det finns ju den där möjligheten också, att inte ta ut allt som ledighet. Man kan komma överens med arbetsgivaren om att få semesterlönen för de dagar som överstiger 25 som kontant ersättning istället. Som om tid kunde vägas mot pengar. Det är lite sorgligt, inte sant? Att sälja en bit av den där dyrbara friheten för lite extra i plånboken.

Kanske man behöver det. Pengarna. Kanske det är det valet man gör, när åren tynger lite mer. Det är så mycket som förändras. Man försöker att hålla fast vid det lilla man kan.

De där sparade dagarna, de får man inte byta mot pengar. De måste man ta ut. Som om någon ville tvinga en att vila, att bara vara, även om man kanske inte orkar riktigt. Eller inte vill.

Det är bara tankar, i nattens stillhet. Om dagar som kommer, och dagar som går.

Här är lite mer att tänka på:

• Rättigheten till semesterdagar är lagstadgad i semesterlagen. Det är ingen förmån, utan en rättighet.
• Antalet dagar varierar med ålder:
  • Upp till 40 år – 25 dagar.
  • Mellan 40 och 50 år – 31 dagar.
  • Över 50 år – 32 dagar.
• Flexibilitet finns för dagar över 25: Dessa kan omvandlas till kontant ersättning om du och din arbetsgivare är överens. Detta gäller inte sparade semesterdagar.
• Sparade dagar: Du har rätt att spara semesterdagar utöver de 20 första lagstadgade dagarna i upp till fem år. Dessa måste tas ut som ledighet.
• Semesterlön: Under semesterdagarna får du din vanliga lön plus ett semestertillägg.

Får man betald ledighet när man fyller 50 år?

Jodå, visst får man fira halvseklet med stil. 50-årsjubileum kan faktiskt innebära ledighet med lön, men bara om din stora dag råkar infalla på en vanlig arbetsdag. Alltså, ingen semesterförskjutning för att maximera mysfaktorn. Kollektivavtalen – de där tunga, livsviktiga dokumenten – har talat. Det är lite som att vinna på lotteri, fast istället för pengar får du en dag att andas. En dag att fundera över varför kläderna plötsligt krymper i tvätten.

Det här är ingen universell rättighet, som att andas luft eller klaga på vädret. Det beror helt på vilket kollektivavtal som gäller för just din anställning. Vissa branscher är generösare än andra, typ som om en del människor faktiskt får glass till middag. Det är inte alla förunnat att få extra ledighet för att fira att man passerat den magiska strecket av ett halvt sekel.

Tänk på det som ett litet tack från arbetsgivaren för att du inte helt gått bananas efter alla dessa år. En klapp på axeln, fast en som kostar dem lite pengar. Det är inte förhandlingsbart, det är en rättighet som står skriven, så länge din födelsedag inte infaller på en röd dag eller helg. Då får man vara utan. Ungefär som att man inte får extra kaffe för att det är tisdag.

Man kan ju undra om det finns en hemlig pakt bland de som fyllt 50, där de delar med sig av visdom och rynkor. Kanske denna ledighet är en del av övergångsriten, en officiell utnämning till ”vis gammal person som vet hur man stavar till hyra”. Hursomhelst, njut av den. Det är din dag, din lön, din ledighet. Bara se till att den faktiskt infaller på en ”ordinarie arbetsdag”.

• 50-årsjubileum kan ge ledighet med bibehållen lön.
• Rätten till ledighet är kollektivavtalsberoende.
• Ledighet ges endast om födelsedagen inträffar på en ordinarie arbetsdag.
• Ingen ledighet om födelsedagen infaller på helg eller annan ledig dag.

Mer att tugga på:

• Historisk kontext: Tanken bakom dessa jubiléer i kollektivavtal är ofta att uppmärksamma lojalitet och långvarig tjänstgöring. Det är ett sätt att visa uppskattning för de som varit med ett tag.
• Branschvariationer: Det finns ingen enhetlig lagstiftning som ger betald ledighet vid 50 år. Det är en förmån som förhandlats fram och skiljer sig markant mellan olika kollektivavtal och branscher. Vissa avtal kan erbjuda andra typer av uppmärksammanden, som exempelvis presentkort eller en extra semesterdag vid andra specifika bemärkelsedagar.
• Vad är en "ordinarie arbetsdag"? Detta definieras vanligtvis i kollektivavtalet och avtalet med arbetsgivaren. Det inkluderar inte helgdagar, klämdagar eller andra dagar som redan är en del av den ordinarie ledigheten.
• Praktiska tips: Kontrollera ditt specifika kollektivavtal för exakta villkor. Om du är osäker, fråga din fackliga representant eller HR-avdelning. Att veta sina rättigheter är alltid första steget till att kunna utnyttja dem – eller att klaga lagom sarkastiskt när de inte uppfylls.