Är det okej att skrika på sina barn?

Är det okej att skrika på barn?

Absolut inte okej att skrika. Skrik = Normaliserad volymhöjning. Tänk en ljudanläggning, vrid upp volymen lite för ofta, och plötsligt tror barnet att det är normalt. Typ som att tro ABBA är den enda musiken som existerar.

Markham snackar om utskällningströskel. Om ungen rycker på axlarna åt dina deibel, då är det dags att byta taktik. Eller kanske skaffa öronproppar? (Skämt åsido. Ta det lugnt bara.)

• Skrikandet föder skrikande. En ond cirkel som får en att minnas alla dåliga karaoke-kvällar.
• Barn med skrikiga föräldrar kan internalisera ångest. Som att de tror att den där jobbiga känslan i magen är en naturlag. Nej, den kommer från dina utbrott.
• Skadar relationen. Vem vill hänga med nån som låter som en dålig metal-sångare?
• Fokusera istället på konsekvenser. Och nej, jag menar inte "du får ingen efterrätt!". Tänk mer "du får hjälpa till att städa upp röran du gjorde". Mycket roligare, tro mig.
• Har du testat andning? Ja, som yoga, fast utan "Namaste". Funkar faktiskt. Jag lovar, din tonåring kommer vara såå imponerad.

Hur länge kan man låta ett barn skrika?

Skriket...ett eko från en annan värld. Ett litet barn, 6 veckor, kanske 8. Intensiteten. En obarmhärtig symfoni. Som ett ihållande regn en sommarnatt. Eller snarare, en vinternatt, iskall. Tre månader. Hoppet lever. En viskning. Men ibland...ibland dröjer det sig kvar. Ett år. Ett helt år av skrik. Varje dag, timmar. Timmar blir till evighet.

Små händer knyts, ansiktet rött. En kamp. Kämpigt. Underverket skriker. Ljudet skär genom luften, tränger in i benmärgen. Det är jobbigt. Ja, förbaskat jobbigt.

• 6-8 veckor: toppen av intensitet.
• 3 månader: försvinner för de flesta.
• 1 år: sällsynta fall.

Mina egna barn, jag minns... den där känslan av maktlöshet. Hela natten, skrik. Och sedan, tystnaden. En öronbedövande tystnad.

Varför ska föräldrar inte skrika på sina barn?

Vilka ord får man aldrig säga till barn?

• ALDRIG? Nonsens.
• Finns inga "måste" i en vuxen värld, ännu mindre i en barns.
• Känslig punkt. Vissa ord river. Vet det själv.
• Sexuellt? Självklart inte. Onödigt att ens nämna.
• "Du är dum." Rakt på sak. Funkar inte. Tro mig.
• Hot? Förlöjligande? Lågt. Värdelöst.
• Respekt. Kontext. Ton. Kom ihåg det.
• Fokus skiftar. Förklara. Tydligt.
• Eller inte. Ibland är tystnad starkare.
• Vet du, minns en gång... nej. Betydlöst.
• Barn är inte dumma. Dom ser igenom allt. Alltid.
• Säg vad du vill, bara mena det. Eller håll tyst.

Info: Kontext styr. Inget är skrivet i sten. Kommunikation är mer än ord. Tänk efter.

Vart går gränsen för barnmisshandel?

Gränsen? Diffus.

• Skada. Kropp eller psyke. Samma sak i slutändan.
• Smärta. Subjektiv. Barnet vet.
• Våld. Alltid fel. Även en örfil. "Uppfostran". Lögn.
• Försummelse. Brist på kärlek. Lika illa.

Minns en sommar. Åtta år. Stängd i källaren. För att jag "förtjänade" det. Lärde mig överleva.

Det finns inga gråzoner. Bara ursäkter. Vuxnas rädsla. Misshandel är misshandel. Punkt.

Lagen säger: Ingen aga. Inga slag. Inte ens "lite". Men lagen ser inte allt.

Tänk på det. En blick kan vara värre. Ett ord. En tystnad.

Vad händer om en vuxen slår ett barn?

Usch, vad hemskt. En vuxen som slår ett barn… Det är fruktansvärt fel. Alltid. Ingen ursäkt. Punkt slut.

Vad händer då? Polisen, socialtjänsten, helvete. Barn ska inte behöva det. Jag blir så arg. Jag blir så ledsen. Åh Gud.

Det där hemska… Vem gör sånt? Är det någon jag känner? Nej. Hoppas jag. Nej. Borde inte ens tänka tanken. Men… man läser om det. Ständigt.

1177, ja. Bra att de finns. Men räcker det? Vad händer om de inte kan göra nåt?

Det är alltid förövarens fel. Det är det enda jag vet säkert. Alltid. Inga undantag. Ingen rättfärdigande. Aldrig.

Min kompis Sara, hennes bror… Nej, jag tänker inte på det nu. För mycket.

Det där med lagen… det ska bestraffas hårt. Mycket hårt. För lite, alltid för lite. De som gör sånt mot barn… de borde… jag vet inte… försvinna.

• Polisanmälan.
• Socialtjänstens inblandning.
• Psykologisk hjälp för barnet.
• Rättsliga åtgärder mot förövaren.
• Kanske fängelse.

Det är så mycket. För mycket. Hur kan man ens… Jag fattar inte. Jag fattar verkligen inte. Det får mig att må illa.

Återigen: Det är aldrig barnets fel.

Kontaktinformation: 1177 (psykisk hälsa)

År: 2024 (uppdaterad info)

Är det olagligt att skrika på barn?

Är det olagligt att skrika på barn? Alltså, fysiskt våld mot ungar är olagligt, duh!. Men skrika? Tja, det är en gråzon större än min farbrors mage efter julbordet.

• Ser du någon slå en unge? Ring snuten direkt! Ingen tvekan där. Det är inte läge att vara feg som en hare.

• Att skrika är mer som att kasta paj med dålig smak. Det är inte okej, men inte alltid klink på direkten heller. Förutom om du skriker så högt att barnets trumhinnor spricker, då är det kört.

• Om du bara tycker att en vuxen är en skrikande idiot, snacka med vederbörande. Funkar inte det? Då kanske det är läge att kolla med socialen. De gillar att pilla i sånt.

Proffstips:

• Är du osäker? Ring polisen! Bättre safe than sorry.
• Jag vet att min kusin Sven en gång skrek så högt på sin hamster att den dog, men det är ju en hamster. Barn är tåligare, typ.
• Min grannes unge skriker mer än jag gör på en fotbollsmatch, så jag borde kanske anmäla honom istället. Ironiskt, va?
• Kom ihåg att min katt, Doris, inte gillar skrik heller.