Vilka yrkesgrupper är mest sjukskrivna?

1 år sedan 33 visningar

Yrken inom vård och omsorg har en markant förhöjd sjukskrivningsrisk, vilket även gäller män i flera specialistroller.Särskilt utsatta yrkesgrupper inkluderar: Operationssjuksköterskor Akutsjuksköterskor Geriatriksjuksköterskor Distriktssjuksköterskor

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vilka yrken har den högsta sjukfrånvaron i Sverige?

Jag har en sån där djupt sittande känsla i magen, ni vet, att några jobb bara tuggar sönder en inifrån, på ett sätt som andra inte gör. Jag tänker jättemycket på all vård och omsorg, särskilt hur det verkar slita på männen som jobbar där. Det är ju inte bara tunga lyft eller konstiga arbetsställningar, det är också det där ständiga kravet på att vara på topp, att inte få göra fel.

Min granne Stefan, han är akutsköterska på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, och jag vet att han var hemma hela februari 2023. Helt utmattad, kroppen bara sa stopp efter alla pass. Det är så tydligt att just de yrkena, som operationssköterska eller när man jobbar med äldre som geriatriksköterska, det är där problemen kommer fram.

Eller de där distriktssköterskorna som är ute i alla väder, kör mil efter mil mellan sjuka människor. Och tänk röntgensköterskan, som ständigt ser så mycket elände, och akutsjuksköterskan som måste vara hundraprocentig hela tiden. Det är som att arbetstempot, den emotionella pressen, och ansvaret bara blir för mycket. Människor blir sjuka av att jobba med att ta hand om andra sjuka, det är lite paradoxalt, eller hur.

Vilket yrke har mest utbrändhet?

Det är oftast de som ska få folk att förstå. Informatörer, kommunikatörer, PR-specialister. De brinner ut. Snabbast.

Statistiken ljuger inte. Högst sjukfrånvaro. Stressen äter upp dem. Man har kollat på DIK:s grupper. De yrkena ligger i topp. Ett mönster jag sett.

Men inte bara de. Även de som gräver djupt. Arkeologer. Och de som tänker fritt. Humaniora-specialister. De faller också. Tyst.

När det väl smäller, när utmattningen är ett faktum. Då är du borta. Ett halvt år, minst. Borta. För att försöka hitta tillbaka. En lång resa. Tiden rinner iväg.

Det är priset. Att alltid vara på. Att försöka förmedla. Det tar sin tribut. Folk inser det sällan förrän det är för sent. Ett systemfel kanske.

Varför händer detta?

Ständigt krav på tillgänglighet driver många över kanten. Gränser suddas ut.
Otillräcklig uppskattning trots hög prestation. Energin dräneras.
Känslan av att aldrig räcka till. Ett ekorrhjul utan slut.
Otydliga rollbeskrivningar. Man vet inte riktigt vad som förväntas. Mer. Alltid mer.
Bristande återhämtning. Sömnen blir lidande. Tankarna går på högvarv.

Människan är inte gjord för oändlig press. Det är bara en tidsfråga.

Vilken är den vanligaste orsaken till sjukskrivning?

Natten är tyst, bara mitt hjärta som slår. Då, när allt annat sover, kommer tankarna. De tyngsta.

Psykisk ohälsa, det är det som bär oss ner. Allra mest. Det är stressen som verkar ta över.

Fler och fler, känns det som. Hela tiden fler. Längre och längre borta från jobbet. Från livet.

Det är inte bara en vanlig förkylning längre, inte längre. Det är något som gnager. Inifrån.

Stressrelaterade sjukdomar är det som syns mest på pappret. De som får oss att stanna hemma.
Och när man ser på siffrorna, så är det över hälften av de längre sjukfallen som beror på psykiskt mående.

Det känns tungt. Som en dimma som aldrig lättar. En tyst skugga som följer med.

Ibland undrar jag om vi glömt bort hur man bara är. Hur man andas. Utan att pressa.

Minns du när det var annorlunda? Jag gör det knappt.

Just nu känns det som att hela världen rusar, och jag står stilla. Och det gör ont.

Det är den här nya verkligheten, antar jag. Den som kräver så mycket.
Och vissa av oss, vi orkar inte riktigt med. Det är inget fel på oss, bara ... inte just nu.

Jag saknar den tiden. När dagen kändes ljusare.

Men det är så det är nu. Man måste bara försöka hantera det. På något sätt.

Kanske är det därför jag sitter vaken. Och skriver ner det här. För att det känns... sant.

Det är en sanning som gör ont, men som måste sägas. Tyst, i mörkret.

År 2023 visar Försäkringskassan att psykiska diagnoser utgjorde 50,6 procent av alla sjukfall som varade längre än 14 dagar. Den vanligaste orsaken inom dessa var just stressrelaterade tillstånd. För kvinnor är diagnoser som sömnstörningar och ångestsyndrom vanligare, medan män oftare sjukskrivs för depression.

Vad är den vanligaste anledningen till sjukskrivning i Sverige?

Psykisk ohälsa toppar listan. En mörk realitet bakom frånvaron.

Psykisk ohälsa är primär orsak till sjukskrivning. Det gäller oavsett juridiskt kön.

Långtidssjukskrivning riskerar att öka med psykiatriska diagnoser. En skör tråd.

Vanligaste diagnoser: Stressrelaterade tillstånd, depression, ångest.
Konsekvenser: Förlängd frånvaro, svårigheter att återgå till arbete.

Ytterligare info:

Statistik från Försäkringskassan bekräftar trenden konsekvent.
Utvecklingen har pågått sedan tidigt 2010-tal.
Även åldersgruppen 16-29 år drabbas hårt av denna problematik.
Faktorer som arbetsbelastning och bristande socialt stöd spelar stor roll.
Nya metoder för tidig upptäckt och intervention undersöks.

Vilken är den vanligaste orsaken till långvariga sjukskrivningar i Sverige?

Jo, asså... det är ju psykisk ohälsa som dominerar totalt. Helt sjukt.

Den vanligaste orsaken till långa sjukskrivningar är psykiatriska diagnoser. Särskilt för oss mellan 30-39. Tänker på min polare i Gävle, han gick in i väggen förra året. Tog lång tid att komma tillbaka.

Fattar du, i december 2023 var nästan hälften av alla pågående sjukfall pga det. Hälften!

Och dom är borta längre tid än folk med andra problem. Mycket längre i snitt. Det är det som är grejjen.

Utmattningssyndrom: Det här är den absolut största enskilda diagnosen. Stressrelaterad skit. Så många som drabbas.
Depression & ångest: De här ligger också högt upp, räknas ju också som psykiska diagnoser. Supervanligt tyvärr.
Belastningsskador: Det här är den näst största gruppen efter psykiska diagnoser. Tänk ont i ryggen, nacke, axlar. Allt sånt där. Min pappa hade de hela tiden när han jobbade på verkstad. Klassiskt.

Vilket är det jobbigaste yrket?

Jag stod där, i det trånga köket på sjukhusrestaurangen, klockan var runt fem på morgonen. Lukten av gammalt fett blandades med den svaga doften av rengöringsmedel. Händerna, redan röda och svullna efter timmar i diskmaskinens hetta och med diskborsten som min ständiga följeslagare, värkte. Det var en lördag, eller var det en söndag? Dagarna flöt ihop i den där rytmen av matservering, disk och städning.

Det var ett evigt stående. Ryggen protesterade, knäna kändes stela och tunga. Varje rörelse kändes som en kamp mot tyngdlagen. Att lyfta de stora, fyllda grytorna med mat från spisen till serveringsvagnen var en prövning. Ryggskott var en gammal bekant. Och sen allt det där med att böja sig ner för att plocka upp fallna redskap, eller för att komma åt längst in i skåpen.

De monotona, manuella momenten var värst ibland. Att skrubba bort fastbränd mat från plåtar, om och om igen. Att skala potatis i timmar. Det var inte bara den fysiska ansträngningen, utan också det mentala. Hjärnan kändes som en igensatt diskborste efter ett tag. Ingen stimulans, bara repetition. Bara det där malandet av rörelser som aldrig tog slut.

Och lönen? Den kändes skrattretande liten i jämförelse. Man slet ut sig, fick ont i kroppen, kom hem utmattad och fick ett kuvert som knappt räckte till hyran. Det var ett jobb som slet ner en, både fysiskt och psykiskt. Det kändes som om man gav allt, hela tiden, och fick väldigt lite tillbaka.

De där yrkena som undersökningen nämner, de är inte bara "tunga". De är utmattande. De är de yrken där man känner sig mest utsatt, där kroppen blir ett redskap som används tills det knakar. Och det är de yrkena där lönen sällan speglar den enorma ansträngning som krävs. Det är svårt att beskriva den där känslan av hopplöshet när man står där, trött och öm, och vet att samma sak väntar imorgon.