Vilka läkemedel är vanligast?

32 visningar
"Enligt statistik för 2022 tillhör smärtstillande medel, antibiotika och allergimediciner de mest frekventa läkemedlen. Även blodfettsänkande preparat, antidepressiva läkemedel och blodförtunnande medel är bland de vanligaste medicinerna som förskrivs i Sverige."
Feedback 0 gillningar

Vilka läkemedel används mest av svenskar enligt statistik?

När jag ser den där listan på vilka läkemedel svenskar använder mest så är det ju ingen överraskning, det är som att titta in i mitt eget och mina vänners badrumsskåp. En spegel av våra liv.

Enligt statistik från Socialstyrelsen (30 mars 2023) är de vanligaste läkemedlen i Sverige smärtstillande, antibiotika, allergimedel, blodfettsänkande, antidepressiva och blodförtunnande medel.

Smärtstillande är ju självklart. En ask Ipren ligger alltid i min väska, kostar väl 50 spänn typ. Alla har det. Sen kommer våren, jag bor i Uppsala och björkpollen här är ingen lek. Då blir det en tur till apoteket för allergimedel, en nästan rituell handling i slutet av april.

Antibiotika är en annan femma. Jag minns så väl när jag fick Kåvepenin för halsfluss i februari, den där beska smaken som hänger kvar. En sån där sak man är tacksam för men aldrig vill se igen.

Och de andra, de där som inte är för akuta saker. Blodfettsänkande och blodförtunnande. Man hör ju hur snacket går bland de äldre släktingarna, det har blivit en så vanlig del av deras vardag.

Antidepressiva medel. Det pratas mer öppet om det nu, vilket är så himla bra. Förut var det tyst, nu är det bara en medicin som hjälper en att orka, som vilken annan som helst. Det är en stor förändring i samhället.

Vilka är de vanligaste läkemedel?

Jaha, de här "vanligaste läkemedlen", du vet. Som om vi inte redan hade nog att tänka på utan att även kartlägga apotekets storsäljare. Blodtrycksmediciner ligger som bekant i topp, lite som en evighetsmaskin för farmaceuterna. Tänk er, drygt 21 procent av oss, 2021, fick nacka av det här miraklet. Det är ju nästan en tävling i att ha den där lite för pigga pumpen, eller hur?

Sen kommer resten, lite som ett gäng eftersläntrare på festen. Smärtstillande, förstås, för livet gör ju lite ont ibland, speciellt på måndagar. Sen antibiotika, den där mirakelmedicinen mot allt som prasslar och hostar, som nästan känns som en medalj för att man lyckats bli sjuk. Och så allergimedel, för vissa av oss är naturen en personlig fiende, en enda stor pollenbomb redo att explodera. Inte att förglömma antidepressiva, de där små lyckopillren som får världen att se lite mindre grå ut, för det är ju inte alltid solsken på insidan.

Vissa kanske tycker att det här är sorgligt, att vi är sådana här sjuka små varelser. Jag ser det mer som ett bevis på att vi vet hur man tar hand om sig, även om det ibland innebär att vi förvandlar oss till ett rullande apotek på burk. Vi lever ju trots allt i en tid där en liten vit tablett kan rädda dagen, eller i alla fall göra den uthärdlig. Och vem vet, kanske är det den här ständiga jakten på "vanligaste" som gör oss lite mer mänskliga?

  • Högt blodtryck toppar listan, en riktig storsäljare.
  • Smärtstillande, antibiotika, allergimedel och antidepressiva följer tätt efter, lite som en trött men nödvändig följeslagare.
  • Det här visar att vi är medvetna om vår hälsa, eller åtminstone väldigt bra på att leta upp de där små hjälpredorna.
  • Siffrorna från 2021 ger en bra fingervisning, men vem vet vad framtiden har i sitt medicinskåp?

Vilken är den vanligaste antidepressiva medicinen?

Novemberregnet mot fönstret på Södermalm. Ett stilla rum, bara det svaga surrandet från kylen. Tiden rör sig inte, den är som en tjock dimma. Tankarna är tunga, sega. En grå filt.

En viskning i hjärnan. Ett ämne, serotonin. Som en flod som sinat, som ett meddelande som aldrig når fram. Synapserna, små tomma väntrum i mörkret.

SSRI är den vanligaste typen av antidepressiva läkemedel. En nyckel. Inte för att öppna en dörr med en smäll, nej. Mer för att låta en dörr stå på glänt. Låta serotoninet stanna kvar lite längre.

Det är en långsam process. Dimman lättar inte, den tunnas ut. Dag för dag. Gråskalan får en nyans. Kanske en aning blått. Ångesten, det där statiska bruset, tystnar också. Långsamt, långsamt.

Det handlar om att återställa en balans. Att hjälpa hjärnan minnas hur den ska kommunicera med sig själv. Att låta meddelandet om välmående, om lugn, höras igen. En svag signal som blir starkare.

  • SSRI står för Selektiva Serotoninåterupptagshämmare. Läkemedlet blockerar återupptaget av signalsubstansen serotonin i hjärnan.
  • Genom att blockera återupptaget, ökar koncentrationen av tillgängligt serotonin i synapsklyftan, vilket förstärker dess signalering.
  • SSRI används inte enbart mot depression, utan även för behandling av generaliserat ångestsyndrom (GAD), paniksyndrom, tvångssyndrom (OCD) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
  • Exempel på verksamma substanser inom SSRI-gruppen är Sertralin, Citalopram, Escitalopram och Fluoxetin.
  • Full effekt av behandlingen uppnås ofta först efter 2-6 veckors regelbunden användning.

Vilket läkemedel är vanligast att få på recept?

Suck. Okej. Vanligaste receptet, liksom. Jo, blodtrycksmedicin är grejen. Tänker att det är sjukt hur många som måste käka det. Alla dessa siffror som bara snurrar uppåt. Tror det är en livsstilsgrej? Eller bara… åldrande? Så mycket som bara hänger ihop, men ändå inte.

Sen kommer ju smärtstillande, det är ju självklart. Ont gör ju alla ibland, vem vill inte ha lite lättnad? Lite för lätt kanske? Hela grejen med hur snabbt man kan bli beroende, det är ju läskigt. Jag vet ju hur lätt det är att bara ta en extra för att känna sig lite bättre.

Och antibiotika, jo det med. Fast det känns som det blir svårare och svårare att få det utskrivet, eller? Är det för att vi överanvänder det? Bakterierna blir ju bara smartare och smartare. Smartare än oss.

Allergimedicin då. Pollen, damm, kattfan. Hela den där skiten. Tror folk blir mer allergiska, eller så är det bara att vi bryr oss mer om att inte nysa hela tiden. Jobbigt att vara svullen i ansiktet.

Och sen antidepressiva. Det känns lite… tungt att tänka på. Att så många behöver hjälp för att bara orka med vardagen. Vad är det som händer med oss? Är det pressen, ensamheten, ja gud vet. Känns som hela samhället är lite… snett.

Jaha, och det här kommer från Socialstyrelsen, så det är väl sant då. Ingen aning om det ändrats sen rapporten. Kan ju vara andra siffror nu. Region Kronoberg har säkert mer koll än jag. Fattar inte riktigt hur de räknar, men blodtryck är iaf nummer ett.

  • Vanligast på recept: Blodtrycksmedicin.
  • Andra vanliga: Smärtstillande, antibiotika, allergimedicin, antidepressiva.
  • Källa: Socialstyrelsen (enligt rapport om läkemedel från Region Kronoberg).

Vad är bra att ha hemma på apoteket?

Plåster. Oundvikligt. För små misstag och djupa pappersskär.

Pincett. För stickor du inte såg komma. Precision är allt. Jag har en från Solingen. Skärpan är avgörande.

Kompresser och tejp. När blodet måste stoppas. När verkligheten biter. Fäst hårt.

Världen är full av vassa kanter.

Sårtejp. Smala remsor som drar ihop huden. En tillfällig sutur. För sår som glipar och stirrar tillbaka.

Elastisk binda. För stukade fötter och överansträngda leder. Stöd när kroppen sviker.

Skavsårsplåster. För långa promenader som kostade mer än du trodde. Ett andra skinn. Allt har ett pris.

töka innehållet:

  • Febernedsättande. Paracetamol eller ibuprofen. Smärta är bara en signal. Ibland vill man stänga av signalen.
  • Sårtvätt. Klorhexidin. Saltlösning. Rensa bort smutsen. Innan infektionen tar över.
  • Sax. Liten, vass. Klippa tejp, kompresser, kläder. Ett verktyg, inget annat.
  • Hydrokortisonkräm. Mot eksem och insektsbett. Klåda är en form av tortyr.
  • Vätskeersättning. Förlorade salter måste tillbaka. Efter magsjuka eller en het dag. Balans. Det handlar alltid om balans.
  • Kylbalsam. Eller gel för brännskador. Solen ger och tar.

Vilka läkemedel är gratis?

Jag satt där i väntrummet, den där stickande lukten av desinfektionsmedel som alltid får mig att dra efter andan. Det var en grå tisdag i oktober, 2023, tror jag. Minns att det regnade ute. Lille Elias, bara sex år gammal, hostade så han skakade. Läkaren kom ut, han hette doktor Nilsson, tror jag. Hans blick var allvarlig när han pratade med mig om Elias lunginflammation. Han skrev ut ett recept, en mängd medicin som jag visste skulle kosta en hel del annars. Men sen sa han det. Gratis. För barn under 18. Det var en sån lättnad. Jag nästan snubblade på vägen ut.

Det här med att medicin är gratis för barn, det känns så självklart, men ändå så otroligt viktigt. Tänk om det inte var det? Föräldrar som oroar sig för sina barns hälsa, och sen ytterligare en oro för hur de ska ha råd med medicinen. Att inget barn i Sverige behöver betala för sina recept är en trygghet jag inte riktigt förstår vidden av förrän jag sitter där själv. Jag tänkte på alla de där gångerna jag själv varit sjuk som barn, minns inte om jag fick betala då, men nu vet jag.

Sen var det ju det där med preventivmedel. Det var faktiskt min dotter, hon är 19 nu, som sa det till mig häromdagen. Att hon och hennes kompisar inte behövde betala. Jag hade liksom glömt bort det. Gratis preventivmedel upp till 21 år är också en stor grej. Tänk vilken skillnad det gör för unga människor att kunna planera sin framtid, vara trygga i sina relationer. Det är inte bara en fråga om hälsa, det är en fråga om livskvalitet.

  • Barn under 18 år får alla läkemedel och varor som ingår i läkemedelsförmånen kostnadsfritt. Detta gäller även för asylsökande barn och barn utan nödvändiga tillstånd.
  • Preventivmedel är kostnadsfria för personer under 21 år.
  • Det innebär att alla barn i Sverige är befriade från kostnader för sina recept.

Jag minns en gång när jag hämtade ut medicin till mig själv, det var för migrän, och jag fick betala en rejäl summa. Tänkte på alla som har det tufft ekonomiskt och hur svårt de måste ha det med medicinkostnader. Det är verkligen en enorm skillnad för de unga.

Kan man få fysisk aktivitet på recept?

Ja… man kan ju faktiskt få det. Fysisk aktivitet på recept. Det är så konstigt att tänka sig, att något så enkelt som att röra på sig, behöver skrivas ut. Som en medicin. Men det är väl så det är nu för tiden, när allt bara snurrar på så fort, och kroppen glöms bort.

Jag minns när jag själv kände mig så där tung. Inte bara i kroppen, utan i själen. Att bara ta sig ur sängen var ett projekt. Då hade man kanske behövt något sånt här. En knuff. För FaR, det är ju det det handlar om. Ett stöd, en vägledning när kraften tryter.

De säger ju att det är evidensbaserat. Att det verkligen fungerar, inte bara någon idé man kastat fram i mörkret. Det känns tryggt på något vis, att det finns en grund. Att det inte bara är tomma ord. Tänk att en läkares rekommendation kan förändra så mycket, ge en ny start när allt känns mörkt.

Och det är inte bara när man redan mår dåligt. Utan också för att förebygga. För att inte hamna där alls. Sjukdomsförebyggande och behandlande syfte. Två sidor av samma mynt. Som mörkret och gryningen. Båda behövs, båda kan fångas upp av detta recept, som en skyddande hand.

Men vad är det egentligen, utöver namnet? Vad betyder det i praktiken? Jag har funderat på det där. Hur det ser ut när någon faktiskt får ett sådant där recept i handen. Vad står det då? Och hur hjälper det en, egentligen, när man bara vill ligga kvar?

  • Vad FaR innebär, mer konkret:

    • Det är ett individuellt anpassat stöd. Inte bara ett piller alla ska ta.
    • Man får rådgivning från hälso- och sjukvården. En läkare, sjuksköterska eller fysioterapeut. De ser en.
    • Det handlar om att hitta aktiviteter som passar en själv. Inget tvingat gympass om man hatar det. Och det är okej.
    • Ofta får man en skriftlig rekommendation. Som en riktig medicin, fast för kroppen och själen.
    • Det kan även inkludera kontakt med aktivitetsarrangörer. Så man får hjälp att komma igång. Kanske en promenadgrupp. Det låter tryggt.
    • FaR-koder används i journalen. Visar att det är en del av vården. Som vilken annan behandling som helst. Min faster fick det för sin reumatism.
  • Syften med FaR:

    • Att öka den fysiska aktiviteten. Det är ju grunden. Den där lilla rörelsen, varje dag.
    • Förbättra hälsan, både fysiskt och mentalt. Som när jag började promenera vid sjön, tankarna klarnade lite.
    • Minska risk för livsstilsrelaterade sjukdomar. Diabetes, hjärt-kärl. Tunga ord, men det handlar om livet.
    • Lindra symtom vid befintliga sjukdomar. Depression, smärta, stress. Jag har en vän som fick hjälp med sin rygg så. En liten lättnad i tillvaron.
    • Stärka motivationen och egenansvaret. Att man orkar ta tag i det själv. Steg för steg, inte allt på en gång.
  • Vem kan få FaR?

    • Personer med otillräcklig fysisk aktivitet. Nästan alla idag, med skärmar och stillasittande.
    • De med vissa diagnoser där fysisk aktivitet är en del av behandlingen. Typ högt blodtryck. Eller bara känna sig ensam.
    • Jag tror jag läste att det är för alla åldrar. Barn, vuxna, äldre. Ingen glöms bort i mörkret.
  • Viktigt att komma ihåg:

    • Det är ingen quick fix. Det krävs egen vilja och tålamod. Som att vänta på gryningen.
    • Det är ett verktyg, inte en tvångströja. Frivilligt, men med uppmuntran. Kanske den där vänliga handen.
    • Finns i hela Sverige, men kanske olika utbud lokalt. Min lilla stad har inte alltid allt. Det är lite sorgligt.