Varför får jag ångest i förhållanden?
Åh, jag känner igen den där ångesten! För mig handlar det ofta om rädslan för att bli övergiven. Har man blivit sårad förut, speciellt om det handlar om svek eller trauma, så är det ju inte konstigt att man känner sig extra sårbar i en relation. Det blir som att kroppen minns smärtan och försöker skydda en, även om det ibland blir lite överdrivet. Jag tror det viktigaste är att försöka vara snäll mot sig själv och våga prata om det med sin partner.
Åh, “Varför får jag ångest i förhållanden?” Den frågan… den känner jag SÅ väl igen. Jag har suttit där, brottats med den där knuten i magen, den där gnagande oron som liksom äter sig in i en. Varför, liksom? Varför just jag?
För mig, personligen, har det ofta handlat om den där läskiga rädslan för att bli lämnad. Du vet, den där paniken som smyger sig på, även när allt egentligen är jättebra. Jag tror, eller snarare jag vet, att det bottnar i att jag blivit sårad förut. Riktigt ordentligt sårad. Sveket… det satt som en tagg i hjärtat, länge, länge.
Och vet du? Kroppen minns. Den minns den där smärtan, den där hjälplösheten. Så i en ny relation, även en bra relation, så börjar den där alarmklockan ringa. “Akta dig!”, viskar den. “Det kan hända igen! Skydda dig!” Jättegulligt, kanske, att kroppen försöker vara omtänksam, men ibland… ja, ibland blir det ju lite, lite överdrivet, eller hur?
Jag läste någonstans att typ… eh… att runt 40% av oss som har varit med om något traumatiskt i kärlekslivet, typ en otrohet eller ett plötsligt uppbrott, kan uppleva en ökad ångest i framtida relationer. Inte konstigt egentligen, eller hur? Som att gå på hal is. Man är ju livrädd för att ramla igen!
Jag minns en gång, jag var så orolig att min dåvarande pojkvän skulle tröttna på mig. Alltså, seriöst, jag nojade över allt. Var jag tillräckligt rolig? Tillräckligt smart? Tillräckligt… bra? Till slut sa han bara: “Men gumman, slappna av! Jag är ju med dig för att jag tycker om dig precis som du är.” Det tog liksom udden av det hela.
Men det är ju lättare sagt än gjort, eller hur? Så vad gör man då, när den där ångesten kryper sig på? Jag tror, för det första, att det viktigaste är att vara snäll mot sig själv. Att inte döma sig själv för sina känslor. De är ju där av en anledning.
Och sen… våga prata om det. Med sin partner, alltså. Inte bara gå runt och bär på den där oron. För hur ska han eller hon kunna förstå, om man inte berättar? Jo, det är läskigt. Jätteläskigt. Att visa sig sårbar… det är ju det värsta som finns! Men jag lovar, oftast blir det bättre efteråt. Och om inte… ja, då kanske det inte var rätt person ändå. Men det är ju en helt annan historia…
#Ångest Kärlek#Osäkerhet Band#RelationsoroKommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.