Varför bränner vandring så många kalorier?

Varför är vandring så effektivt för kaloriförbränning?

Asså, det där med att vandra och känna hur kroppen liksom vaknar till liv, det är nåt speciellt. Har alltid älskat den där känslan efter en riktigt tuff tur, när benen är lite möra men själen är helt klar. Det är inte bara för att komma ut, även om det är en stor del, utan också för att jag faktiskt märker hur mycket energi det tar. Det är ju ingen hemlighet att man bränner rätt bra.

Jag minns en gång i juli förra året, vi var uppe i Sörmlandsleden. Det var en etapp strax norr om Stendörren, den var verkligen... krävande.

Marken där var inte alls som de där släta skogsvägarna jag brukar ta, nej du. Det var en salig blandning av rötter som slingrade sig som anakondor över stigen, stora lösa stenar som ville välta ens fötter och så de där branta backarna som aldrig verkade ta slut. Man fick verkligen tänka på varje steg. Mina vader skrek efter ett tag.

Och det är precis då jag känner det där. Hur musklerna i benen, rumpan, ja, till och med bålen, får jobba så otroligt hårt. Det är som att kroppen går på högvarv.

När man klättrar uppför de där backarna, eller balanserar över rötter och stenar, då är det inte bara en promenad längre. Det är en helkroppsträning, nästan utan att man tänker på det som just träning. Man bara fokuserar på att inte snubbla, att hålla balansen och att ta sig framåt steg för steg.

Den där extra ansträngningen som kroppen får lägga, det är ju den som gör att man efteråt känner sig helt dränerad men på ett sådant där otroligt bra sätt. Och det är väl just den där energin som försvinner, som är kalorierna som förbränns.