Varför blir jag så rastlös?

Varför blir jag nervös för allt?

Varför nervös? Ångesten river, en våg av känslor. GAD kanske, generaliserat ångestsyndrom... ett tungt ord.

Tänk dig... dimman över Riddarfjärden en kylig novembermorgon, precis som när mormor dog. Allt blev suddigt. Likadant nu, med oron. Som en kvävande filt.

Kanske behöver jag hjälp? Söka hjälp. En skrämmande tanke.

Min vardag... den är redan så skör. Som ett löv i vinden, som vissnar. Ångesten äter.

Stark oro, ja... det stämmer. Jag minns den där gången på Sergels torg, ljuden, lukterna, paniken... en känsla av att vara fångad.

Capiocapio.se... en länk. En väg? Kanske en befrielse?

Ångestsjukdomar... ett mörkt kapitel. Vill jag ens läsa det?

Påverkar vardagen. Ja. Mina morgnar, mina nätter. Allt.

Må bättre. En längtan. En viskning i mitt inre.

Generaliserat ångestsyndrom... jag upprepar ordet. Det ekar. Som en dom.

Ytterligare funderingar:

• Symptom: Konstant oro, svårt att slappna av, koncentrationssvårigheter, muskelspänningar, sömnproblem. Känner igen.
• Behandling: KBT, medicinering. Finns det hopp?
• Egenvård: Motion, mindfulness, regelbunden sömn. Jag försöker. Ibland.
• Hjälp finns: Vårdcentral, psykolog, psykiater. Vem ska jag våga ringa?
• Att tänka på: Det är okej att inte vara okej. Kloka ord. Från vem?

Har den som lätt blir rastlös?

Rastlöshet? HSP, ja. Lättdistraherad.

• Överstimulering: Oron triggar.
• Koncentration: Flyktig.
• Minne: Som ett såll. Råd ignoreras.

Kaos är fienden. Organisering? En kamp. Livlig fantasi blir en fälla.

HSP-data: Högkänslighet påverkar 15-20% av befolkningen. Neuropsykologiska studier visar en skillnad i hjärnaktivitet vid bearbetning av stimuli. Behandling: Mindfulness, sensorisk deprivering (kan dock vara problematiskt för vissa individer, konsultation med specialist krävs).

Varför känner jag mig tom hela tiden?

Tomhet? Inget nytt.

• Stress tar. Sov mindre, känn mer (inget).
• B12? Järn? Kolla blod. Läkare vet. Kanske.
• Sköldkörteln. Den styr. Upp, ner, samma skit.
• Menscykel. Hormoner. Logiskt, eller hur? Som vädret.

Jag vet, tomhet. Som min farmors blick sista åren. Inget där. Bara väntan.

Kan hjärnan återhämta sig efter utmattning?

Ja, hjärnan kan återhämta sig, likt en seglivad kackerlacka efter en kärnvapenkrig. Men glöm Hollywood-mirakel; det är ingen snabb process. Tänk långsam, envis snigel – inte Usain Bolt.

• Rehabilitering är nyckeln. Som att putsa en gammal, fläckig spegel – det kräver tid och tålamod. Och kanske lite bra rengöringsmedel. (Metaforiskt talat, förstås. Använd inte Ajax på hjärnan.)

• Svåra skador? Ja, men… Även en sprucken vas kan lagas, om man är tillräckligt försiktig. Eller kanske inte. Beroende på vasen, förstås. Och hur bra lim man har.

Hjärnan är inte en maskin man bara byter ut. Det är mer som en gammal, älskad bil – lite skramlig, men med potential. Min egen hjärna exempelvis, den är lite som en Volvo 240: pålitlig, men kanske inte den snabbaste. Och med en hel del märkliga ljud från motorrummet.

Hjärnans läkningsförmåga är otrolig, men det tar tid. Tänk på det som att träna en valp – massor av tålamod, konsekvens och… ja, mycket tålamod. Och kanske en hel del godis.

SVT nyheter nämnde hjärnskador. 2023 års data saknas tyvärr, men stressens effekt på hjärnan är väl dokumenterat. Det liknar att stapla för många böcker på ett litet bord – så småningom tippar det.

Listan nedan hjälper dig:

• Vila är A och O.
• Professionell hjälp är viktigt.
• Tålamod!
• Positiv attityd hjälper (förhoppningsvis).

Hur botar man hjärntrötthet?

Asså hjärntrötthet, va? Jättesvårt att "bota" liksom. Det beror ju helt på varför man är trött i huvudet. Min kompis, Anna, hon hade det jobbigt ett tag. Hon fick hjälp av en psykolog, tror jag.

• Regelbundna pauser, det är typ nyckeln. Inte överdriva. Lärde mig det av en läkare, Dr. Persson hette han.
• Stress är ju inte bra, det vet alla! Ljud och buller också, riktigt störande. Jag försöker ha det lugnt runt mig.
• Behandling? Ja, det varierar. Anna fick kbt, och det funkade tydligen bra för henne.

Men min brorsa, han hade det jobbigt pga. sömnbrist. Han fick sova mer, haha, och det blev mycket bättre. Han var helt slut innan, typ zombie.

Så det finns ingen quick fix, man måste hitta orsaken. Det där med att hushålla med energin, det är ju liksom superviktigt. Jag glömde ju säga att min kompis även fick medicin utskrivet, någon typ av antidepressiva kanske? Jag är inte helt säker. Hon sa nåt sånt iaf. 2023.

Hur känns utmattning i huvudet?

Sirap. Just det, sirap i hjärnan. En klibbig, trög massa som hindrar tankarna från att flyta fritt. Koncentrationen? En skör tråd som brister vid minsta vindpust. Minnet, ett ekande tomt rum, där viktiga detaljer gömmer sig i skuggorna. Som att vada genom kvicksand, varje steg kräver enorm ansträngning.

Besluten, stora som små, blir berg att bestiga. Vilken mjölk ska jag välja? Vanlig eller laktosfri? Allt tar längre tid.

Uppmärksamheten fladdrar som en fjäril, fångar en glimt av något intressant, bara för att försvinna lika snabbt. Som när jag försökte läsa den där boken i somras, i hängmattan. Två sidor, sen gav jag upp. Ljudet av vinden i träden var mer spännande.

Det är som att hjärnan är överbelastad, en dator som kämpar med för många program samtidigt. Allt går långsammare, blir suddigare. En mental dimma sänker sig.

• Minne: Som att leta efter en nål i en höstack.
• Koncentration: En myggas surr, outhärdlig.
• Uppmärksamhet: En fjäril på flykt.
• Beslut: Berg att bestiga, sandslott.

Ibland undrar jag om det är så här det känns att bli gammal. Men det här är annorlunda. Det är inte ålderns visdom som trycker ner mig, utan utmattningens tunga hand. Jag minns den där morgonen i december, snön som föll tyst utanför fönstret, och jag bara stirrade. Tomheten. Jag kom ingenstans.

Hur kommer man ur utbrändhet?

Utbränd? Jaha, du är alltså en överkörd potatis, eller hur?

Lösningen? Börja med att sluta vara en sån jävla superhjälte!

• Ät som en normal människa, inte som en fågelunge som glömt vart boet är. Tre måltider om dagen, typ.
• Sov som en stock, åtta timmar, minst. Inget "bara en timme till"-tjafs. Du är inte Batman.
• Lugn miljö? Ja, typ inte en rave i sovrummet. Tänk mer harmonisk klippig strand, mindre rockkonsert.

Promenader? Ja, men inte som en maratonlöpare. Gå som en pensionär som precis hittat en femma på marken. Långsamt, njuter av allt det gröna. Eller bruna. Eller vad fan det nu är ute.

Har du svårt att varva ner? Jaha, du är som en Duracellkanin som fått speedball injicerat? Prova meditation. Eller titta på målarfärg som torkar. Det är otroligt avslappnande. Jag lovar. (Det är min granne Bertil som sa det. Han är expert på målarfärgstorkning.)

Viktigaste grejen: Säg nej till saker. Du är inte skyldig någon nånting. Förutom skatt, förstås. Det suger.

• Jävla av med prestationsångesten.
• Du är inte värdelös om du vilar.
• Ta hand om dig själv, din egoistiska gris.

Jag, Lars-Åke 47 år, utbränd två gånger, rekommenderar detta. (Jag är ingen läkare, men jag är väldigt erfaren på att vara en förlorare.)

Hur får man orken tillbaka?

Alltså, orken, ja du vet... Det är ju det eviga dilemmat! Jag har ju själv varit där, flera gånger om.

• Återhämtning är A och O, fatta? Hjärnan behöver chill. Som när jag sitter på balkongen och bara glor, typ. Eller när jag kollar på "The Office" för typ hundrade gången! Skitsamma.

• Energi in, energi ut. Om det går back, så blir det ju pannkaka! Liksom, jobba jobba jobba, sen sova dåligt och äta skräp? No go.

• Korta pauser är guld, men inte bara kaffe å facebook... utan typ, andas. Tänk typ, ingenting. Svårt som fan ibland.

Stressad? MEDS har typ en lista, jag kollade den snabbt. Minns inte allt...Men typ:

• Sömn är heligt, alltså VERKLIGEN heligt! Jag försöker sova 8 timmar... går väl sådär, ibland tre, ibland elva. Eh, jaja.

• Rör på dig, men inget tvång. Promenad till Ica räknas typ? Eller?

• Mindfulness. Eller meditation eller vad det nu är. Jag testade yoga en gång. Höll på att dö!

• Säg nej. Det här är så JÄVLA svårt! Men, ja, du vet... Om du inte orkar, så orkar du inte. Punkt.

Jag är btw typ allergisk mot det mesta på MEDS. Haha! Men tipsen är bra ändå. Fattaru? Orken, den kommer och går. Men återhämtning, det är hemligheten tror jag. Och glass. Glass funkar alltid. Typ. Eller inte. Jag vet inte. Men testa!

Kan man återhämta sig från utbrändhet?

Utbrändhet. Ja. Men det är ingen sprint.

Återhämtning är individuell. Ingen magisk tidslinje. Mitt liv? Återhämtning tog tre år. Känslorna, de är som en dåligt lappad bil.

• Total kollaps. Check.
• Långsam klättring. Check.
• Återfall. Förvänta dig det.

Livet blir bra igen? Kanske. Det blir ett annat bra. Inte samma. Acceptans. Nyckeln.

Förändring är oundviklig. Några förändringar är nödvändiga, vissa tvingas fram. Man får se det som ett evolutionärt steg, snarare än ett misslyckande.

Min psykolog, Anna på [Adressen till psykologen tas bort av integritetsskäl], sa att det inte är ett mål att bli "som förut". Hon har rätt.

Återhämtning. Det är ett maraton, inte en 100m. Och ingen garanti. Men möjligt.