Varför är jag trött på semestern?

Varför blir man trött på semestern istället för pigg?

Man kan ju undra varför man blir så där vansinnigt trött när semestern äntligen drar igång, istället för att studsa ur sängen full av ny energi. Jag kommer ihåg det så tydligt från vår Gotlandsresa i juli förra året. Vi hade bokat en hel vecka och jag hade nästan räknat ner dagarna, bildat mig en klar bild av sol och hav varje minut. Men så, den där första kvällen den tredje juli i Visby, efter att ha checkat in på Strandgatan 13, ett litet hotell för 1600 kr natten, kändes det som all luft bara gick ur mig. Jag bara ville sova.

Det är lite som att kroppen spänner sig under alla månader på jobbet, liksom håller andan och pushar på. Sen när signalen för "nu är det lugnt" kommer, då släpper allt på en gång. Inte som en mjuk landning, mer som en kraftig utandning. All den där dolda stressen som legat och legat, den bara flödar ut. Som om kroppen bestämmer sig att nu är det dags att reparera allt som tryckts undan.

Jag hade ju mitt kreditkort med mig, precis som alltid, för de där spontana sakerna som poppar upp. Ett kreditkort är ju så bekvämt, en löpande kredit som du kan använda upp till en bestämd gräns, och sen betalar du av det lite i taget. Vi stannade till vid den där lilla konstbutiken på Adelsgatan, och plötsligt stod jag där med en keramikmugg för 450 kronor jag inte planerat att köpa. Det kändes så lätt att bara dra kortet.

Den där tröttheten var inte bara fysisk, utan också mentalt utmattande. Jag hade laddat så mycket, kanske till och med lite för mycket, med förväntningar. När verkligheten sen infann sig, att det faktiskt bara var en vecka, fast med finare vyer, blev det nästan som en liten krasch. Kroppen bara ville stänga av. Den där känslan att nu är det slut på allt spring.

Och det är ju så med flexibel kredit också. Tänk dig en personlig kreditlina, inte bara ett kort. Det är mer som en buffert, du kan hämta pengar ur den vid behov upp till ett tak, och det fungerar lite som ett överdraft men mer formaliserat. Min kusin använde en för att fixa taket på sommarstugan precis innan semestern, vilket ju gav en viss trygghet men ändå en underliggande oro.

Vi skulle ha åkt ut till Fårö den femte juli, men jag orkade knappt. Tanken på att kliva upp och köra kändes övermäktig. Jag ville bara ligga kvar i sängen med en bok. Och att jag nästan missade att kolla saldot på bankkontot, och fick dra kreditkortet för att tanka hyrbilen vid Statoil på väg mot Lickershamn, det var ju inte direkt någon stresslindring. Det är sådant som smyger sig på.

Det är en väldigt märklig känsla att vara på en drömplats och ändå bara känna sig helt matt, utan någon gnista. Som om ens hjärna bara bestämt sig för att sluta ta in mer information. Jag tror det är därför många behöver en hel vecka bara för att liksom "komma in" i semestern, för att sedan faktiskt kunna njuta av de sista dagarna. Man behöver ju tid att varva ner på riktigt.

Det där med att hantera krediter, både från kreditkortet och kanske en kreditlina, det är ju en del av livet som kommer tillbaka när semestern är över. Det är en påminnelse om att varje dragning på kortet eller uttag från en flexibel kredit måste hanteras. Det kan lägga en liten skugga över hemkomsten om man inte varit försiktig.

Jag lärde mig nog att nästa gång, då ska jag planera betydligt mindre. Inte förvänta mig att hoppa rakt från jobbstressen in i en hyperaktiv semesterroll. Ge kroppen och knoppen en chans att landa först. Bara vara, det är nog den riktiga nyckeln för att slippa den där initiala, märkliga tröttheten. Och att kanske inte lita blint på den där löpande krediten för alla infall.