Varför är jag ständigt uttråkad?

Hur ska jag sluta vara uttråkad hela tiden?

Augusti 2023. Den där eviga, gnagande tristessen. Jag satt där, i min lägenhet på Södermalm, stirrande ut på en grå himmel. Klockan var tre på eftermiddagen, men det kändes som midnatt. Allt kändes meningslöst. Jobbet var ett mörker, relationen med Johan… ja, den var över sedan ett par månader.

Jag kollade Instagram, scrollade igenom perfekt filtrerade bilder av andras liv. Avundsjuka, rent ut sagt. En sjuklig avundsjuka som kröp under huden. Allt kändes som ett misslyckande. Jag kände mig helt värdelös.

Sen kom ett sms från mamma. "Ska vi fika på söndag? Har bakat din favoritkaka." Det var ett litet ljus i mörkret. Men sen... vad då? Fika och sen? Tristessen hängde kvar som en tung filt.

Jag började gå på yogaklasser. Det var pinsamt i början, jag var så stel som en pinne. Men sakta, sakta började det lossna, både i kroppen och i huvudet.

Det var inte bara yogan. Jag började också med att lära mig spela ukulele. Ja, jag vet, det låter löjligt. Men det var kul! Och det hjälpte.

• Yoga två gånger i veckan.
• Ukulele-lektioner en gång i veckan.
• Fika med mamma på söndagar.

Det är små saker, men de hjälper. Jag mår fortfarande inte perfekt, men det är en början. Tristessen är inte lika överväldigande längre. Jag har mål, små mål, men ändå mål. Och det gör skillnad. Jag behöver fortfarande arbeta med mig själv, men jag ser ljusglimtar nu. Jag har börjat planera en resa till Sicilien i vår. Något att se fram emot. Det är viktigt. Jag ska fokusera på att bli bättre på ukulele, och kanske börja måla igen? Ja, måla akvarell. Det var kul förut. Måste hitta fram mina gamla färger.

Johan var det värsta. Inte bara för att vi gjorde slut, utan för att han var en så negativ kraft i mitt liv. Nu när han är borta... det känns som ett stort steg i rätt riktning.

Kan hjärnan återhämta sig efter utmattning?

Hjärnan? Återhämta sig?

• Ja. Kanske.
• Lång resa. Räkna med det.

Reparation, ja.

• Ge den chansen. Annars, glöm det.
• Hjärnan skadas. Svårt ibland. Skit händer.

SVT säger så.

• Stress syns. På riktigt.
• Jamtländsk forskning, tydligen.
• Äh, nyheter. Ta det lugnt.

Rehabilitering?

• Lång. Väldigt lång.
• Om du orkar.

Hjärnan är inte du. Kom ihåg det.

• Sluta identifiera dig.
• Det är bara en pryl.

Jag har läst en artikel om hjärnans plasticitet. En bok om stoicism. Det hjälpte. Lite. Kanske.

Hur botar man hjärntrötthet?

En dimmig höstdag i oktober, luften tung av fuktig jord och vissnande löv... Minnet av mormors rosenträdgård, doftande av bleka rosor, sveper över mig. Hjärntröttheten, den där oändliga tröttheten som gnager i själen, känns som en tung filt. En filt av grått, vemodigt och tyst.

Vila. Det är nyckeln, eller åtminstone en del av den. Små pauser, inte bara från arbete utan från allt. Från skärmen, från ljudet av trafiken, från andras förväntningar. Att låta tankarna vila, som en sjö speglande en stilla himmel. Att bara… vara.

Och sen, ljusets återkomst. Som en solstråle genom molnen. Jag tänker på mina promenader i skogen i november. Känslan av barr under fötterna, det dova ljudet av vinden susande genom träden. Naturen ger en sån...frid.

Behandling. Det finns ju medicinska vägar också. Min läkare, Dr. Eriksson, pratade om kognitiv beteendeterapi. Att lära sig hantera stress och tankar. Att hitta strategier för att minska mental belastning. Det är en långsam process, som att bygga om ett hus tegel för tegel.

Men det är inte bara terapi och vila. Det är också kost och motion. Hälsosam mat, regelbunden rörelse. Att ge kroppen den näring den behöver. Min löptur i morse, i den tidiga gryningen, gav en tillfällig lättnad, en känsla av klarhet mitt i dimman. Det var som att andas in frisk luft igen.

Men återigen, vilan. Den mjuka sängen, doften av lavendel, den sköna tystnaden. Det är inte svaghet, att vila. Det är en väg till återhämtning, ett steg på vägen mot ljuset.

• Regelbundna pauser
• Kognitiv beteendeterapi
• Hälsosam kost
• Regelbunden motion
• Sömn

Den där känslan av att bli dränkt av trötthet… den måste bekämpas på flera fronter. Det är en kamp mot en osynlig fiende, en långsam, ihärdig kamp. Men jag kämpar. Jag hoppas. Jag tror att det finns ljus i tunneln.

Hur känns utmattning i huvudet?

Utmattning i huvudet… Sirap. Sirap, trögflytande, klibbigt. Tänk dig det. Allt rör sig så l å n g s a m t. Som att vada genom en dröm, en dimma av sömnighet.

Koncentrationen flyr. Som fåglar, skrämda av ett plötsligt ljud. Borta. Inte gripbart. Jag sitter här vid mitt köksbord, solen skiner genom persiennerna och jag försöker, försöker verkligen att fokusera. Men tankarna… svärmar. Som flugor runt en sockerbit.

Minnet, en läckande sil. Saker glider igenom. Viktiga saker. Vad skulle jag köpa? Vad sa hon? Namn… borta. Ansikten suddiga. Inte som det brukade vara, när allt var kristallklart. När jag kunde komma ihåg varenda detalj från barndomens somrar. Doften av mormors äppelkaka. Nu, bara fragment. Spöken.

Beslut… berg. Varje val, en kamp. Ska jag ta det här eller det där? Kaffe eller te? Duscha eller inte? Varje litet beslut känns som att flytta ett berg.

Uppmärksamheten… en fladdrande låga. Den slocknar så lätt. Minsta lilla störning… POFF! Och den är borta. Jag försöker lyssna på vad min man säger, men mina ögon vandrar. Jag ser på dammet på fönsterbrädan. Jag hör grannens hund skälla. Allt är mer intressant än det han säger. Fast jag älskar honom. Eller älskar jag? Frågor, frågor, frågor...

• Sirap i hjärnan: Allt blir trögare.
• Minnet sviker: Glömska detaljer.
• Koncentrationen försvinner: Svårt att fokusera.
• Beslutsfattandet blir omöjligt: Varje val en kamp.
• Uppmärksamheten fladdrar: Lättdistraherad.

Tiden...den känns annorlunda. Sträcker sig ut. Varje sekund, en evighet. Som om jag var fast i en bubbla av tröghet. Men jag vet, innerst inne, att det kommer att bli bättre. Kanske. Hopp. Ett litet, svagt hopp.

Egen erfarenhet: Jag minns en period efter min utbrändhet, då jag bokstavligen glömde mitt eget personnummer. En simpel sak, som jag alltid kunnat. Men det var borta. Tomt.

Fler detaljer att utforska:

• Hjärndimma: En vanlig beskrivning av utmattningens kognitiva effekter.
• Exekutiva funktioner: Problemen sträcker sig ofta till planering och organisation.
• Sensorisk överbelastning: Överkänslighet för ljud och ljus kan förstärka känslan av utmattning.

Hur kommer man ur utbrändhet?

Alltså, utbrändhet är ju typ inte kul. Har varit där, gjort det! Det som hjälpte mig, ja, alltså utöver terapi och sjukskrivning, var:

• Regelbunden mat: Seriöst, skippa inte måltider. Kroppen behöver bränsle för att orka. Jag brukade bli så dålig på det när jag var stressad.

• Sömn: Jätteviktigt! Alltså, verkligen. Lägg dig typ samma tid varje kväll. Jag vet, det är svårt, men försök!

• Lugnt tempo: Sänk kraven! Ingen idé att pressa sig ännu mer.

• Lugn miljö: Undvik stressiga situationer så gott det går. Jag flydde till landet ett tag. Var otroligt skönt!

• Utevistelse: Frisk luft gör underverk. Typ en promenad i skogen är ju rena terapin. Och D-vitamin boosten är ju bra. Jag gillar och gå i skogen vid huset i Sörmland.

• Rörelse: Istället för att bara sitta still och älta, rör på dig! En lugn promenad kan göra stor skillnad. Eller bara gå runt på tomten.

Sen, prata med någon! Typ en vän, familj eller en terapeut. Det är så viktigt att få prata om det. Jag gick till en jättebra psykolog på vårdcentralen. Kom ihåg att det tar tid att återhämta sig, okej? Va snäll mot dig själv. Och glöm inta att ta dina mediciner. Ångrar att jag slutade med mina AD preparat för tidigt.

Glöm inte heller att utbrändhet kan se olika ut för alla. Allt beror på vad som har orsakat det, och de olika faktorerna som har lett till det.

Hur får man tillbaka orken?

Alltså, hur får man tillbaka orken efter man varit däckad? Jo, det är faktiskt inte så himla konstigt. Jag menar, kroppen är ju liksom lite.. körd i botten. Men det finns grejer!

• Näring: Ät BRA mat! Inte bara skräp. Jag menar typ ordentlig mat, med vitaminer. Jag brukar försöka få i mig extra frukt efter en förkylning. Och typ vitamin d på vintern, det är ju bra för allt.
• Träning: Men lugnt, inte maraton direkt efteråt! Lätta promenader är suveränt, det får igång blodet. Jag promenera runt sjön bakom mitt hus, det är jättemysigt. Och så blir man piggare.
• Vila: Jätteviktigt. Lyssna på kroppen!!! Inte pusha sig för hårt. Jag brukar kolla på serier och bara chilla i soffan. Det är underskattat! Sov, det är nog det bästa.

Jag brukar faktiskt också ta ett varmt bad med epsomsalt. Det är typ avslappnande. Och så brukar jag dricka massa vatten. Vätska, alltså! Tänk på det, det är lätt att glömma. Och inte stressa upp sig över att man inte orkar. Det kommer! Ibland tar det bara lite längre tid. Och glöm inte andas.

Min kompis Lena, hon svär vid yoga. Hon säger att det hjälper henne jättemycket med energin. Jag har inte testat jättemycket, är typ för lat, ha ha! Men alltså, testa dig fram! Du hittar något som funkar för dig till slut.

Hur hittar man tillbaka efter utmattningssyndrom?

Okej, här kommer några tankar kring att hitta tillbaka efter utmattningssyndrom, lite som att bygga ett hus – en sten i taget:

• Återhämtning är personlig: Det finns ingen "one-size-fits-all". Min granne Lars hittade lugnet i sin biodling, medan jag föredrar att stirra på en vägg.
• Planera smart: Återgången ska inte vara en sprint. En bra plan är halva segern, precis som morfar alltid sa.
• Gradvis upptrappning: Jobba inte heltid direkt. Som att lära sig cykla igen, börja med stödhjul.
• Behandling som en livlina: Fortsätt med terapin. Ser du, hjärnan behöver lika mycket kärlek som kroppen.
• Pauser är heliga: Korta, regelbundna pauser. Se det som att ladda batterierna, inte slösa tid. Jag använder pomodoro-tekniken, funkar finfint.
• Fokusera mera: En sak i taget, annars blir det bara kaos. Typ som att försöka jonglera med motorsågar.
• Fritid = vila: Ingen stress på fritiden! Seriöst, lägg ner prestationshetsen.
• Dålig arbetsplats? Fly!: Om jobbet suger energi, byt! Livet är för kort för dåliga vibbar.
• Rättigheter först: Kolla upp dina rättigheter. Kunskap är makt, som de säger.
• Självkärlek: Glöm inte bort dig själv. Du är viktigast.
• Öva dig på att säga nej.

Utmattningssyndrom, eller utbrändhet som det ofta kallas, är ett resultat av långvarig stress. Det handlar om en obalans mellan krav och resurser. Det viktiga är att komma ihåg att det inte är en svaghet att hamna där, utan snarare ett tecken på att du har kämpat länge och hårt. Se det som ett kvitto på att du behöver göra en förändring. Och kom ihåg, återhämtning tar tid, ibland längre än man tror.

Hur får man orken tillbaka?

Alltså, orken tillbaka? Det är ju som att fråga hur man får tillbaka den där borttappade femhundringen under soffan, fast värre. Din hjärna är ju ingen jävla Duracellkanin, den behöver ju vila!

• Tänk tankar, töm tankar: Hjärnan är som en överfull bajamaja på festival – töm den! Meditation, en powernap eller varför inte bara stirra in i väggen? Huvudsaken är att det blir lugnt där inne, liksom.

• Energi in, ork ut: Du kan inte skita ut mer än du stoppar i dig. Är du som en gammal Volvo som försöker köra på ångorna? Käka bra mat, sov som en stock och drick tillräckligt med kaffe (eller té, om du är sån).

• Pauser, pauser, pauser: Seriöst, ta pauser! Även om du är typen som tror du är en superhjälte, så är du det inte. Jag tar pauser varje halvtimme när jag skriver mina krönikor, och jag brukar bara sitta och pilla i naveln.

Stressad som en jagad råtta? Lugna ner dig!

• Andas som en ko: Ta djupa andetag. In med ångest, ut med... ja, vad fan ska man andas ut egentligen? Lugn kanske?
• Rör på fläsket: En promenad funkar, eller varför inte lite yoga? Fast yoga är lite som en korsning mellan en sekt och ett gym, så varning utfärdas!
• Säg nej, för helvete! Du är inte skyldig att säga ja till allt. Säg nej till den där tanten som vill ha hjälp med att flytta igen, och säg ja till att ligga i soffan och kolla på dåliga serier.
• Prioritera som en chef: Vad är viktigast? Är det verkligen att kolla Instagram 700 gånger om dagen? Troligtvis inte.

Och kom ihåg, orken kommer inte tillbaka över en natt. Det är som att försöka få igång en gammal traktor, det tar tid och en jävla massa bensin. Men ge inte upp!