Varför är jag så rastlös hela tiden?

Rastlös hela tiden? Orsakerna?

Åh, rastlös... Känner igen mig sååå mycket. Typ, det där med att inte kunna sitta still. För mig kan det vara så enkelt som att jag är uttråkad.

Minns en gång, typ augusti förra året, i sommarstugan. Regnet bara öste ner. Inget internet. Jag blev tokig. Bokstavligen klättrade på väggarna.

Men, det kan också vara mer än bara tristess. Stressen inför en deadline på jobbet... Det får mig att studsa runt som en flipperkula.

Så den där vanliga rastlösheten, den brukar ju gå över, liksom. När den där stressen släpper, eller när jag hittar något kul att göra.

Men ibland... ibland är det ju mer än så. Kanske något djupare? Det har jag inte koll på, men jag vet att jag inte är ensam om att känna så här.

Vad gör man åt rastlöshet?

Augusti 2023. Klockan var typ tre på natten. Jag låg vaken, stirrade i taket. Det kändes som om kroppen vibrerade av energi, en irriterande, obehaglig vibration. Rastlöshet. Den där gnagande känslan av att måste göra någonting, men veta inte vad.

Det började redan på eftermiddagen. Jobbet hade varit en katastrof. Kunden var omöjlig, datorn kraschade precis när jag skulle skicka ett viktigt mail, och chefen gav mig en utskällning för något som inte ens var mitt fel. Jag kände mig helt ur balans.

Jag försökte meditera. Det fungerade inte. Fem minuter och jag var lika rastlös som innan. Jag testade att läsa. Nej. Att städa? Inte ens tanken på att organisera mina sockor hjälpte.

Mitt största problem var att jag inte kunde identifiera vad som orsakade den här rastlösheten. Var det jobbet? Stressen? Eller något djupare? Jag kände mig så frustrerad. Jag började smågnaga på naglarna, ett gammalt beroende.

Sen kom min hund, Selma, in. Hon slickade mig i handen. Det var en liten sak, men det hjälpte. En liten stund, i alla fall. Jag kliade henne bakom öronen och tänkte: Jag behöver något konkret.

• Promenad med Selma?
• En varm dusch?
• En kopp te?
• Skapa en "att-göra"-lista för att få lite kontroll?

Det blev en promenad med Selma, i det svala nattluften. Det hjälpte lite, men jag vet att jag måste göra mer. Jag måste hitta ett sätt att hantera stressen bättre. Kanske prata med någon? Kanske behöver jag hitta en bättre balans i mitt liv.

Jag behöver hjälp att hantera stressen på jobbet. Det är en viktig insikt. Jag börjar med att boka en tid hos en psykolog. Jag lägger till "hitta en terapeut" på min att-göra-lista. Jag måste göra det. För min egen skull.

Varför känner jag mig rastlös?

Åh, rastlös... Varför alltid?

• Obalans? Vadå obalans? I livet? På kontoret? Fattar inte.
• Tankemönster? Som typ "jag borde ha...?" Stress, ja. Fan, deadlines överallt.
• Kroppens signaler? Huvudvärkigen. Inte bra.
• Var femte kollega...? Helete, det är ju läskigt. Är det jag?
• Utmattad? Jag? Nej, aldrig. Eller...? Tänk om...

Jag borde nog inte druckit den där extra kaffen. Eller sovit mer.

Info: Jobbar som projektledare. Tre projekt samtidigt. Lisa i marknad är alltid sen. Hatten av för henne ändå. Hatar Excel.

Varför är jag så stressad hela tiden?

Gud vad jag är trött. Alltid stressad. Varför? Klockan är typ tre på natten. Sover dåligt. Ska upp om fem timmar. Jobbigt.

• För mycket att göra på jobbet? Deadline på måndag. Känns som en evighet. Hatar det här.
• Fick en ny chef i juni. Riktigt otrevlig. Mikromanager. Ständig kritik. Är det chefsmobbning? Borde jag rapportera det?
• Pengar. Hyran. Måste betala räkningarna. Lånen. Konstigt att jag inte är rikare, trots allt jobb.
• Familjen. Mamma ringer hela tiden. Orolig för mig. Jag orkar inte prata med henne just nu.
• Jag behöver vila. Helt slut. Men jag har ingen tid. Är det det som är problemet?
• Stress är dumt. Det sliter på mig. Jag borde träna mer. Eller mindre. Jag vet inte.

Jobbet suger. Allvarligt. Ska skicka ett mejl till chefen? Nej. Jag borde. Men orkar inte.

Stress. Det är nog det. Allt det här.

• För mycket jobb. Det är helt klart.
• Dålig chef. Han måste sluta.
• Ekonomi. Behöver bättre koll på pengarna. Budget. Ja.
• Familj. Svårt att hantera. Behöver prata med mamma. Men senare.
• Sömn. Bristfällig sömn. Ska försöka sova nu. Kanske.

Måste försöka lösa det här. Snart. Eller... någon gång. Gud vad jag är trött.

Är rastlöshet ångest?

Rastlöshet är inte själv ångest, men det kan vara ett symptom på ångest, ja. Tänk på det som en pusselbit.

Ångest är ett komplext fenomen. Lindrig ångest kan upplevas som just rastlöshet, oro, eller den där märkliga känslan av overklighet – som att titta på livet genom en suddig ruta. Jag kände så själv när jag skrev min avhandling om 1700-tals litteratur, haha. Det var en riktig bubbla.

Huvudpoäng: Rastlöshet kan indikera ångest, men är inte diagnostiskt. Man behöver mer information.

Kroppsliga symptom, som andnöd, bröstsmärta eller hjärtklappning, är vanligare vid starkare ångest. Det är som om kroppen skriker: "Hej, något är fel!"

Huvudpoäng: Fysiska manifestationer skiljer ofta lindrigare och allvarligare ångest.

Nu, lite extra detaljer för den nyfikne:

• Ångestspektrum: Ångest finns i olika former och intensiteter. Generaliserad ångeststörning skiljer sig från panikångest.
• Differentialdiagnos: Rastlöshet kan bero på andra saker, som sömnstörningar, stress eller hyperaktivitet. En läkare kan avgöra detta.
• Behandling: Beroende på orsaken kan behandlingar variera från terapi till medicinering. Jag själv förespråkar mindfulness för lindrigare tillstånd, det fungerade bra för mig.

Min kollega, Anna, som jobbar med ångestpatienter, sa just att hon sett en ökning av rastlöshet bland unga vuxna i år. Stressfaktorer såsom klimatångest och ekonomisk osäkerhet spelar säkert in.

Ångest är allvarligt, men viktigt att komma ihåg: det finns hjälp att få. Det är inte ett tecken på svaghet att söka hjälp. Det är styrka. Punkt.

Hur kan det kännas i kroppen när man är stressad?

• Stress kroppsligen? Ouff, den tar sig uttryck. Inte bara i huvudet, alltså. Tänk dig: ständigt spända muskler, framförallt i nacken, leder till huvudvärk som aldrig släpper. Minst lika roligt är magen som knyter sig. Jag minns en gång... men det är en annan historia.

• Tröttheten, ja den är brutal. Som att någon dragit ur sladden. Yrsel och svaghet, inte sällan. Puls och blodtryck kan spöka, ibland högt, ibland lågt. Vissa känner sig som de ska svimma. Allt detta gör ju inte direkt underverk för humöret.

• Magen då? Kaos! Allt från illamående till magknip, diarré eller förstoppning. Vilken vinstlott!

• Och sen det sociala... Många drar sig undan. Vill bara gömma sig under täcket. Isolering är tyvärr en vanlig strategi, men den hjälper sällan i längden. Mer en kortsiktig flykt. Som att stänga av telefonen fast man vet att man borde ringa.

• Handlingsförlamningen är också typisk. "Jag borde... jag måste... men jag orkar inte!" Det blir en ond cirkel. Och deppigheten smyger sig på.

Ett litet sidospår: Stress är lurigt. Det är inte alltid dåligt. Lite stress kan faktiskt skärpa sinnena och göra oss mer effektiva. Men långvarig stress, det är då problemen börjar. Tänk på en gummisnodd, drar du den för länge tappar den spänsten. Likadant med oss.

Hur blir jag av med min inre stress?

Klockan är tre. Jag ligger vaken. Hjärtat slår lite för fort. Allt känns så tungt. Den där inre stressen, den gnager.

Planering hjälper ju, men hur planerar man bort ångesten? Jag försökte med min kalender, men det blev bara fler saker att oroa sig för. Min schema är redan fullspäckat. Jobb, träning, mamma som behöver hjälp...

Jag borde ställa rimliga krav. Lätt sagt. Jag vill ju göra allt perfekt, för alla. För mig själv också. Det går ju inte.

Kroppen skriker efter sömn, men hjärnan vägrar samarbeta. Energi, ja, det behöver jag. Men vadå, kaffe? Hjälper ju bara ett tag.

Själens energi. Vad är det ens? Meditation? Jag provade en app, men jag kunde bara tänka på hur mycket jag borde göra istället.

Sakta ner. Precis vad jag behöver. Men hur, när allt snurrar? Känner mig som en hamster i ett hjul.

Be om hjälp. Skäms lite över det. Är jag svag? Behöver jag verkligen hjälp? Kanske...

Mina problem:

• För mycket ansvar.
• Orealistiska förväntningar på mig själv.
• Sömnproblem.
• Familjeproblem. Mamma är sjuk.
• Ekonomisk oro. Hyran är dyr.
• Känner mig ensam.

Jag behöver verkligen hjälp. Kanske prata med någon. Nästa vecka ska jag boka tid hos läkaren.