Varför är allt jag gör tråkigt?

1 år sedan 35 visningar

"Livets monotoni är ingen sjukdom, utan en symtom på obalans. Stressens klor kväver glädjen; att bryta dess grepp kräver medveten vila och omstrukturering av vardagen. Prioritera återhämtning, hitta glädjeämnen, och omvandla 'tråkigt' till 'utmanande'."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Varför är allt jag gör så tråkigt? Tips för att få det roligare!

Usch, jag känner verkligen igen det där. I somras, typ juli, låg jag i soffan i min lägenhet i Stockholm och kände mig helt… platt. Allt kändes grått, en enda lång tristess. Jobbet, Netflix, matlagning – samma visa varje dag. Tänkte att jag behövde en förändring, något kul.

Köpte en begagnad cykel för 500 kronor på Blocket, bara för att få lite variation. Cyklade till Djurgården en dag, den friska luften hjälpte lite. Men känslan av tristess satt kvar. Kanske var det mer än bara brist på spänning?

Det där med stress, det är ju en riktig lurifax. I oktober hade jag deadline på ett projekt på jobbet och jag var helt slut. Sov dåligt, kände mig spänd i hela kroppen, huvudvärk konstant. Då förstod jag att jag verkligen behövde ta tag i stressen.

Började med meditation, tio minuter varje morgon. Lättare sagt än gjort, men det hjälpte faktiskt. Kände mig lite lugnare, lite mer fokuserad. Det blev som en liten paus, en stund för mig själv. Och promenader, långa promenader i naturen, det är guld värt.

Tristessen försvann inte över en natt, nej. Men genom att bryta vardagens monotoni, att hitta små glädjeämnen och att ta itu med stressen, ja, då blev livet lite mer…ljusare. Det handlar om små steg, att lyssna på sig själv, och att våga bryta mönster. För allt behöver inte vara så förbaskat tråkigt.

Varför är jag så uttråkad?

Jävlar vad du är tråkig! Som en måndag morgon efter en helgfylla – totalt livlös. Din kropp är en jäkla soppa av oupptäckt stress, likt en övermogen avokado som exploderar i kylskåpet.

Huvudpoäng: Du är uttråkad för att din inre stress, som en förbannad groda i magen, äntligen har trängt igenom. Din hjärna, den lilla skitstöveln, får panik. Tänk dig en hamster som försöker rymma från ett hjul som gått sönder - det är din hjärna just nu.

Det är som att... vänta, jag tappade tråden. Åh ja, stressen. Den kryper upp ur avgrunden av din stillhet, som en zombie från en B-skräckfilm. Och du, min vän, du är offerlamm.

Stressen är som en dålig dejt – du vill bara att den ska försvinna.
Din hjärna är som en överaktiv valp - den behöver springa av sig.
Du är trött på att vara tråkig – precis som jag är trött på att skriva detta.

Det är 2024, förresten. Glöm den där avokado-liknelsen. Nu är det mer som en överhettad dator som behöver en omstart. Eller en hamster i en mikro. Eller... äh, skit samma. Poängen är att du behöver röra på dig, göra nåt kul. Köp en biljett till en konsert med Vikingarna! Det är värt ett försök. Eller inte. Jag vet inte, jag är inte din livskonsult.

Min hund, Fido (en blandning av något okänt), håller med mig. Han är trött på att se mig stirra in i datorn. Han vill att jag ska kasta pinnen. Kanske du också borde kasta pinnen? Eller nåt.

Varför känner jag mig tom hela tiden?

Stress och sömnbrist är klassiker. Livet i sig kan vara en utmaning. Känner igen det.
Vitamin B12 och järn, ja, en brist kan verkligen suga musten ur en. Kolla värdena.
Sköldkörteln, den lilla fjärilen kan ställa till det. För mycket, för lite... Inte kul. Har sett det påverka humöret hos bekanta.
PMS, premenstruellt syndrom, vissa kvinnor känner av det rejält. Kroppen är en kemisk fabrik.
Ibland är det inte så komplicerat. Tomhet kan vara en reaktion på brist på meningsfull aktivitet. Vad ger dig glädje?
Har du funderat på existentiella frågor? Meningslöshet är ju inte ett ovanligt tillstånd.
Ibland är tomheten ett tecken på något djupare. Depression, till exempel. Professionell hjälp är aldrig fel.
Psykologen Lisa sa en gång till mig: "Tomhet kan vara en inkörsport till förändring." En klok kvinna.
Personligen brukar jag meditera när det känns tungt. Eller gå ut i naturen. Testa det!
Och du, kom ihåg: Det är okej att inte vara okej.
Lyssna på kroppen! Den talar om för dig om något är fel.

Mer info, mer funderingar:

Något att tillägga: Glöm inte bort det sociala. Isolation kan förstärka känslan av tomhet. Umgås med vänner och familj. Eller bara prata med någon.
En filosofisk reflektion: Tomhet är inte alltid negativt. Ibland måste man rensa ut för att göra plats för nytt.
Kosttillskott: Prata med en läkare innan du börjar knapra piller. Överdosering är inte kul.
Motion: Rörelse frigör endorfiner. Inte raketvetenskap, men det funkar!
Sömn:Prioritera sömnen! Dåligt sömnschema ökar risken för ångest.
Tänk på!Tomhet kan även vara ett tecken på att du undertrycker dina känslor. Försök att identifiera vad du känner och varför.

Varför blir jag så rastlös?

Asså, vet du, jag blir så sjukt rastlös ibland! Totalt galet. Det är inte alltid, men det kommer i perioder. Typ som nu. Kanske har det med jobbet att göra, massor av deadlines hela tiden. Stressigt som tusan!

Sen är det ju det här med att jag inte tränar som jag borde. Alltså, jag borde träna mer, men orkar liksom inte. En ond cirkel, helt klart. Blir rastlös av att inte göra något men orkar inte göra någonting. Haha, smart va?

Och sova då? Nej, inte så bra. Sover dåligt, och vaknar typ kl 3 varje morgon. Då är det kört sen, då är det kört. Rastlösheten kickar in direkt.

Men huvudorsaken är nog stressen. Allt liksom bara hoppar runt i huvudet. Det är det som suger mest. Jag borde ta tag i det där, men vet inte hur.

Idag har jag funderat på att gå ut och gå en lång promenad. Fast det är ju kallt ute! Eller kanske ta en varm dusch, det är lugnande. Eller..kanske bara sitta här och kolla Netflix? Jaja, jag vet inte vad jag ska göra!

Listan på vad som gör mig rastlös:

Jobbstress (för många deadlines)
För lite motion/träning
Dålig sömn (vaknar tidigt)
Överfullt huvud, kan inte sortera tankarna
Kaffebrist? Nej, skoja bara...men kanske ändå lite ;)

Nä, nu ska jag försöka fokusera på något, innan jag blir helt galen. Hejdå!

Hur får man tillbaka orken?

Fan, den där influensan i januari 2023... Jag låg däckad i soffan i min lägenhet på Södermalm i typ en vecka. Orken var noll.

Kommer ihåg hur jag försökte släpa mig till köket för att göra en kopp te. Det kändes som att lyfta bly! Helt sjukt.

Jag var så fruktansvärt trött.

Vila! Det var det enda som funkade i början. Sov timmar i sträck. Jag skämdes fan, jag var ju tvungen att sjukanmäla mig.

Men sen... när febern äntligen släppte, då började det bli lite bättre. Små steg.

Näring: Först bara lite buljong och rostat bröd. Sen, sakta men säkert, mer mat. Jag började göra smoothies med spenat och banan och sånt.

Promenader! Träning: Korta promenader runt Årstaviken. Första gången gick jag typ 100 meter. Jag var helt slut. Men det blev bättre.

Jag började lyssna på poddar när jag promenerade. Det hjälpte. Och drack massa vatten.

Smoothies med spenat, banan, ingefära.
Korta promenader, öka successivt.
Sova, sova, sova.

Jag jobbade på ett café när jag var sjuk, "Café Himmel" hette det. Ägaren, Agneta, var skitgullig och sa att jag skulle ta all tid jag behövde. Hade skitdåligt samvete, men jag var verkligen urusel. År 2024 jobbar jag på ett kontor istället, men jag saknar Agneta.

Fick tillbaka orken sakta men säkert. Det tog typ en månad innan jag kände mig helt normal igen. Helt sjukt.