Var Voltaren ett recept?

Voltaren, alltså... jag minns så väl hur det var. Man fick ju ringa och boka tid, sitta i väntrummet med Illustrerad Vetenskap från 1998, bara för att få ett recept på Voltaren. Kändes lite överdrivet ibland, eller? Som att be om tillstånd att få lindra sin egen värk. Nu är det ju helt annat! Behöver jag Voltaren, ja då går jag bara till apoteket. Så mycket enklare. Tänk vad lite ont i ryggen efter trädgårdsarbetet kunde ställa till det förr… Ringa läkaren, sitta i telefonkö… Nu? In på apoteket, ut med Voltaren, klart!

Och att de där generiska varianterna dök upp, det är ju toppen. Kommer ihåg en resa till Spanien, jag stukade foten så rejält. Kunde knappt gå! Hittade någon lokal variant av Voltaren där, kostade nästan ingenting. Samma effekt, liksom. Visst, man vill ju vara säker på vad man stoppar i sig, men att ha fler valmöjligheter – och prisklasser! – är ju aldrig fel. Eller hur? Jag menar, vem vill lägga en förmögenhet på lite smärtlindring? Speciellt inte om man, som jag då, var student och levde på nudlar. Så, ja… tummen upp för receptfritt Voltaren och alla dess kusiner. Livet blev lite enklare.