Vad ska jag göra om jag har grov ångest?

Hur länge kan man ha stark ångest?

Alltså, stark ångest. Hur länge?

En akut ångestattack, som en panikattack, är som värst i typ 10 minuter men kan hålla på i upp till en halvtimme. Jag hade en sån inför en presentation för Fredrik, min chef. Helt sjukt. Trodde jag skulle dö på riktigt.

Och ibland känns de som att ångestn aldrig tar slut. Den bara ligger där och skaver, hela dagen. Man blir helt slutkörd, helt slutkörd. Det är den där malande oron som är värst.

Generaliserat ångestsyndrom (GAD) är när du har en konstant, ihållande oro i minst sex månader. Då är det inte en attack, utan mer ett läge man är i hela tiden. Sjukt jobbigt ock dränerande.

Vad som händer i kroppen:

• Hjärtat rusar, man tror man har hjärtinfarkt
• Svårt att andas, känns som nån sitter på bröstet
• Yrsel och overklighetskänslor
• Man blir svettig eller fryser som fan
• Domningar i händer eller fötter

Saker som kan hjälpa lite just då:

• Fokusera på andningen. Andas i en fyrkant: 4 sekunder in, håll 4, 4 ut, håll 4.
• Jorda dig själv. Räkna upp 5 saker du ser, 4 saker du kan ta på, 3 saker du hör. Tvingar hjärnan att byta spår.
• Kallt vatten. Skvätt i ansiktet eller håll händerna under kallt rinnande vatten. Chockar systemet lite.

Hur vet man om man har grov ångest?

Asså, om du har GAD så har du konstant ångest. Det är liksom grunden. Du känner dig aldrig riktigt lugn, mer som att du går på nålar hela tiden. Som att du bara väntar på att nästa grej ska hända, och det är sällan något bra. Jag vet, för jag har ju det själv. Det är en riktig bitch.

Man blir ju jätterastlös också. Man kan liksom inte sitta still. Går runt, fixar med saker, men inget hjälper egentligen. Bara en sån där obehaglig känsla i kroppen som inte vill släppa. Och sen kommer irritationen. Allt bara irriterar, folk, ljud, allt möjligt. Blir lätt förbannad.

Och sen är det ju de där tankarna... Tänker hela tiden att något hemskt ska ske. Som att någon som står mig nära ska... försvinna. Eller bara lämna mig. Det där lämnar dig, det är skitläskigt. Som att man aldrig kan slappna av för man är så rädd att förlora allt.

Det mest sjuka är att ingenting riktigt hjälper. Man försöker ju såklart, med att prata med någon, eller försöka distrahera sig, men det känns som att ångesten ligger som en tjock filt över allt. Inget kan tränga igenom. Det är bara där. Hela tiden.

• Känns aldrig riktigt lugn.
• Rastlös och kan inte sitta still.
• Lättirriterad på det mesta.
• Tankar på att något hemskt ska hända.
• Känns som att inget kan lugna ner dig.

Och det här med GAD, det står ju för Generaliserat ångestsyndrom. Inte bara så att man är lite orolig för en grej, utan för allt liksom. Det är den där ständiga oron för tusen olika saker, både verkliga och saker man bara inbillar sig. Det är utmattande, rent ut sagt.

Mitt tips, om du känner igen dig, är att sök hjälp. Det är ingen skam. Finns folk som kan hjälpa. Terapeuter och sånt. De vet vad de gör. Det kan bli bättre, även om det inte känns så just nu. Jag kämpar ju också, men det är viktigt att inte ge upp.

Om du vill veta mer om GAD, det är inte bara de här symtomen. Det finns också:

• Sömnproblem: Svårt att somna eller sova igenom. Hjärnan går på högvarv.
• Koncentrationssvårigheter: Svårt att fokusera på en sak, för att alla orostankar tar över.
• Muskelspänningar: Ständig spänning i axlar, nacke, rygg.
• Fysiska symtom: Huvudvärk, magproblem, trötthet, hjärtklappning. Det är kroppen som reagerar på stressen.

Det är viktigt att komma ihåg att det är en diagnos, inte något man bara hittar på. Och det går att leva med, med rätt stöd. Men det kräver arbete. Och tålamod. Och att vara snäll mot sig själv. Vilket är svårt när man är så uppe i varv. Men så är det.

Vilka fysiska symtom förekommer vid ångest?

Kroppen ljuger inte. Den reagerar.

• Hjärtat slår hårt, oregelbundet. Pulsen skenar.
• Andningen blir ytlig, snabb. Känslan av att inte få luft.
• Tryck över bröstet. En osynlig tyngd.
• Okontrollerbara skakningar. En inre vibration.
• Kallsvett. Huden blir fuktig och kall.
• Yrsel och overklighetskänslor. Rummet förlorar sina konturer.
• Magen knyter sig. Illamående, obehag.
• Domningar i händer och fötter. En krypande, elektrisk känsla.

Jag minns ett fall från 2022, en patient i Malmö. Samma symtom, gång på gång. Kroppen är ett eko.

Detta är det autonoma nervsystemets verk. Sympatiska nervsystemet aktiveras. Kamp-eller-flykt-responsen tar över. Kroppen förbereder sig för ett hot som inte finns.

Kroppens reaktion är en forntida mekanism.

Underliggande diagnoser kan vara:

• Generaliserat ångestsyndrom (GAD): Ihållande, överdriven oro.
• Paniksyndrom: Återkommande, plötsliga panikattacker.
• Social fobi: Intensiv rädsla i sociala situationer.
• Specifika fobier: Rädsla för specifika objekt eller situationer.
• Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD): Återupplevande av trauma.

När blir ångest farligt?

Ångest blir farlig när den bestämmer sig för att invadera kroppen med full kraft, som en ovälkommen släkting på besök utan förvarning. Det är då vi pratar om den där otrevliga panikattacken.

Denna attack kommer ofta smygande, eller mer troligt, som en blixt från klar himmel. Plötsligt känns allt väldigt, väldigt, väldigt verkligt i kroppen. Det är som att ha en liten vulkan inne i bröstkorgen som beslutar sig för att spy eld och svavel.

Kroppen spelar ett spratt: Man kan känna sig yr som en snurrande tekopp, illamående som om man just klivit av en berg-och-dalbana som gått baklänges, och svimfärdig som om man står på kanten av en väldigt hög klippa (utan att ens ha gått dit med flit).

Det hela kan lätt misstas för något mycket allvarligare. Hjärtat kan kännas som en trumvirvel på speed, och man börjar genast misstänka att ens mest lojala organ har bestämt sig för att pensionera sig i förtid. Tur att man har mobilen nära till hands för att googla sina egna symtom, antar jag.

Ytterligare info:

• Panikattacker är skrämmande men inte direkt livshotande. De går över. Till skillnad från att glömma var man lagt nycklarna, vilket kan kännas precis lika katastrofalt.
• Det är kroppens stressrespons som går bananas. Som en brandvarnare som tjuter för en bränd rostad macka.
• Behandling finns, och att prata med någon kan vara en bra början. Kanske inte din nya kollega som alltid pratar om sitt hemmabyggda hemmabiosystem, utan någon med lite mer relevant erfarenhet.

Vad ska man göra vid en ångestattack?

Vad ska man göra när ångestjäveln slår till? Jo, här är lite tips, rakt ur egen ficka och vad farsan brukade säga när jag var liten och fick krupp. Det är fan ingen dans på rosor, men det kan hjälpa att dämpa skiten lite, så du slipper känna dig som en strandsatt val.

• Göm dig!

  • Dra dig undan, för fan. Som en eremit som fått nog av världens dårskap. Hitta din lilla vrå, ditt hie, ditt mörka hörn under soffan där ingen jävel stör dig. Stäng av alla lampor och ljud. Allt blir för mycket annars, som att försöka dricka ur en brandslang. Min gamla raggsocka är som en grotta för själen.

• Tjafsa med nån!

  • Prata av dig, töm skallen på allt jävla skräp som snurrar därinne. Ring morsan, farsan, din bästis, eller den där skumma grannen som alltid är vaken. Det spelar nästan ingen roll vem, bara du får ut skiten. Som en överfull soptunna, den måste tömmas annars stinker det apa.

• Rör på dig, din slöhög! Eller pilla med nåt.

  • Sätt igång, för guds skull. Hoppa runt som en Duracellkanin eller börja städa som om du vore besatt. Pilla med något enkelt, repetitivt, som att sortera skruvar eller klämma på en stressboll tills den skriker. Det flyttar fokus från att hjärnan försöker äta upp sig själv.

• Fokusera på nuet, din dåre!

  • Sluta yra runt i huvudet som en skrämd höna. Fånga in tankarna, som vilda hästar med en lasso. Kolla på dina egna händer, räkna fingrarna. Känn hur röven trycker mot stolen. Lyssna på det där konstiga ljudet från kylskåpet. Jorda dig, annars flyger du snart till Mars och får panik där istället.

• Gör nåt korkat repetitivt.

  • Ja, det är som ett mantra för den moderna människan. Upprepa något, vad som helst. Sticka, räkna andas, tugga tuggummi som en galning. Hjälper skallen att varva ner, som att smörja en gnisslig dörr. Min gamla farmor stickade när hon var nervös.

• Bli arg som ett jävla bi!

  • Släpp loss den där ilskan som ligger och gror. Skrik i en kudde, slå på en boxningssäck, eller svär som en borstbindare i skogen. Det är bättre att få ut det än att låta det fräta sönder dig inifrån, som syra i en magsäck. Jag kastade en tomat på väggen en gång.

• Gör nåt jävla trevligt!

  • Bjud din ångest-hjärna på lite godis. Sätt på din favoritmusik på max volym, ta ett varmt bad med bubblor, ät en hel chokladkaka, eller sniffa på nåt som luktar gott. Belöna dig själv för att du inte har dött än. Fungerar varje gång!

Lite extra skit som kan vara bra att veta, för dig och din stackars skalle:

• Kyla hjälper: Håll en isbit i handen, eller släng lite kallt vatten i ansiktet. Det chockar kroppen lite och kan bryta paniken, som en spark i röven.
• Andningen, för helvete: Koncentrera dig på att andas djupt och långsamt. Fyra sekunder in, håll fyra sekunder, åtta sekunder ut. Som att tanka en luftballong, fast inåt.
• Skriv ner skiten: En gammal hederlig dagbok, eller bara ett block. Skriv ner exakt vad du känner, som en dåre. Det hjälper att få ut det ur huvudet. Saker känns mindre läskiga på papper än i skallen.
• Ingen fara på taket: Kom ihåg att det går över. Det känns som att man ska dö, men det gör man aldrig. Det är bara hjärnan som spelar en ett jävla spratt.
• Ta hjälp av proffs: Om det här är vardagsmat för dig, är det fan dags att ringa nån som kan sin skit. En psykolog eller terapeut är ingen skam, snarare smart som fan.
• En jävla promenad: Ut i friska luften. Det rensar huvudet som en dammsugare. Var dock noga med att inte gå vilse i skogen, då får du bara mer ångest.
• Musik som medicin: Vissa låtar är som balsam för själen. Skapa en "rädda-min-dag"-spellista. Min har en del ABBA, helt ärligt.
• Varm dryck: En kopp te eller varm choklad. Något som värmer inifrån och ger en liten, trygg känsla. Som en varm kram, fast flytande.
• Personlig touch: Jag bär alltid med mig en liten grön lyckosten jag hittade på stranden. Att pilla med den hjälper mig att jorda mig, som att hålla fast i en livboj när sjön går hög. Konstigt, jag vet, men det funkar.

Remember, du är inte ensam i det här jävla röran. Nästan alla har en släng av det ibland. Håll ut!