Vad orsakar D-vitaminbrist?

Vad orsakar D-vitaminbrist hos vuxna?

Vet du, det är en sån där sak man inte riktigt tänker på, men den där korta, nästan hetsiga svenska sommaren, den är faktiskt vårt enda fönster. Det är bara då, när solen står högt, att huden verkligen kan snappa åt sig det där D-vitaminet.

Jag minns en alldeles perfekt dag i mitten av juli, det var 2023, vi var ute vid havet, norr om Halmstad, och solade i flera timmar. Man känner hur kroppen liksom tankar energi, men sen är det över, plötsligt är det september och mörkret kryper på igen och man inser hur lite tid vi egentligen har på oss att bygga upp ett ordentligt förråd av detta. Det är en ganska skör balans, det där.

Sen är det ju enklare än man tror att missa de där solstunderna också. Tänk dig de som sällan kommer ut, kanske äldre personer som bor på vårdhem och inte har möjlighet att vistas utomhus särskilt mycket, eller folk som jobbar heltid på kontor och bara ser solen genom ett fönster, om ens det. Har en vän som jobbar natt, hon ser typ aldrig dagsljuset alls på vintern. Det är som att kroppen glömmer hur det känns att vara utomhus.

Och hudfärgen spelar faktiskt roll, det har jag lärt mig. Har en kollega med mörkare hy, hon berättade en gång att hennes familj alltid tagit extra tillskott, just för att deras hud inte producerar D-vitamin lika lätt här uppe i norr. Dessutom, när man blir äldre, typ passerat 75, blir huden inte lika bra på att bilda vitaminet heller, kroppen är ju inte riktigt lika effektiv då.

Mat är en annan stor del, såklart. Jag försökte mig på en strikt vegankost ett tag, från oktober 2021 till mars 2022, och det var verkligen en utmaning att få i sig tillräckligt, tro mig. Fick verkligen fokusera på berikade produkter som havredryck som kostade typ 28 spänn litern på Willys i Uppsala och diverse svamp, men det kändes ändå inte som jag kom hela vägen.

Fisk är ju annars vår stora räddning här i Sverige, lax och sill, makrill. Men om man inte gillar det, eller inte äter det regelbundet, ja då blir det genast en lucka. Och om man då dessutom inte får tillräckligt med sol, ja då är det lätt att hamna i det där underskottet. Det är en ständig liten tanke i bakhuvudet nu, att komma ihåg att tanka upp, på olika sätt.

Hur märker man av D-vitaminbrist?

Hmm, D-vitaminbrist alltså. Det är en fascinerande liten sak som påverkar oss på fler sätt än man kanske tror. Ibland märker man det knappt alls, men andra gånger kan det smyga sig på ganska obemärkt. Man kan uppleva en generell svaghet, som att energin bara saknas. Det är inte sällan det sitter i de där musklerna närmast kroppen, alltså axlar, höfter och ryggslut. De kan kännas ömma, nästan som en dov värk som inte riktigt vill släppa. Ofta är det lika illa på båda sidor, vilket är ett litet ledtråd i sig. Och ibland, när det blir lite mer påtagligt, kan det kännas som att balansen blir sämre, och man kan börja gå lite stelt, som en anka, just det. En ganska olycklig konsekvens av att kroppens smådelar inte får det bränsle de behöver. Man kan undra hur mycket av vår vardagliga "trötthet" faktiskt beror på dessa små, men viktiga, brister.

Det som är intressant är att gränsen för vad som räknas som brist, under 25 nmol/L, är ganska låg. Det betyder att en hel del människor kan ligga under den nivån utan att ens inse det. Kroppen är ju otroligt bra på att kompensera, men till slut kan det bli för mycket. Och just den här typen av värk, den där diffusa muskeltröttheten, är lätt att vifta bort som "bara ålder" eller "jag sov visst konstigt". Men bakomliggande brister är ofta en enklare förklaring. Det är lite som att glömma att vattna blomman – den överlever ett tag, men till slut ser man det på bladen.

• Muskelsvaghet: Framförallt i de större muskelgrupperna närmast bålen. Tänk lår, höfter och rygg.
• Muskelvärk: En diffus smärta som kan vara svår att lokalisera exakt.
• Gångrubbningar: I svårare fall kan det leda till en märkbart stelare gångstil.

Det är en påminnelse om att vi inte är isolerade öar, utan snarare komplexa maskiner som behöver rätt smörjning för att fungera smidigt. Och D-vitamin är definitivt en del av den där smörjan. Tänk bara, solljusets magi omvandlad till livsviktig näring. Helt otroligt, egentligen. Eller hur?

Vad kan vitaminbrist orsaka?

Fan, vitaminbrist. Hela tiden tänker jag på det, varje gång jag känner mig lite off. Är det bara stress eller är det något som saknas? Man vill ju vara på topp, eller hur? Känner att jag överanalyserar allt ibland.

Vitamin D-brist, typiskt här i Sverige. Ljuset, man glömmer bort det på vintern. Minns Farmor, hon sa alltid att man måste fylla på. Tänk om jag också får benskörhet eller osteomalaci, det låter ju inte kul. Känner mig trött i musklerna, men det är väl inte D-vitamin va? Eller är det det?

Och barnen då, att de kan få rakitis. Usch. Muskelsvaghet är en grej, jo. Och ökad risk för frakturer... då är det ju viktigt på riktigt. Varför tänker jag inte på det mer seriöst? Jag tar ju typ inget tillskott, bara nån enstaka gång.

Sen Vitamin B12-brist. Sara, min kompis, hon hade det. Hon var helt utmattad, minns jag. Dom sa anemi. Och trötthet och svaghet, precis vad hon beskrev. Men nervskador och minnesproblem? Shit, det är ju allvarligt. Är det därför jag glömmer mina nycklar varje dag? Kanske inte, men ändå.

Måste äta mer järn, tänker jag ibland, men B12 är ju inte samma. Växtbaserad kost kan ju vara lurigt med B12, men jag äter ju kött. Ändå? Man blir ju snurrig.

Och Folatbrist! Det är väl det där som är så viktigt när man är gravid? Neurologiska problem hos fostret, det är ju sjukt allvarligt. Vill ju inte riskera nåt sånt en dag.

Anemi, igen. Och trötthet och svaghet. Känns som alla brister ger samma symtom. Och inflammation i tungan? Vem tänker på tungan, liksom? Konstigt. Måste jag börja googla varje liten känsla jag får?

Det är ju så mycket. Man vill ju bara må bra. Känns som jag borde veta det här på mina femtio år, men jag glömmer. Eller är det bristen som gör att jag glömmer? Haha, bra ursäkt.

Lite mer fakta om vitaminbrister som bara dök upp i huvudet:

• Järnbrist: Utmattning. Bleka slemhinnor. Håravfall.
• Vitamin C-brist: Skörbjugg. Trötthet. Lätt att få blåmärken.
• Vitamin K-brist: Ökad blödningsrisk. Svårigheter för blodet att koagulera.
• Magnesiumbrist: Muskelkramper. Trötthet. Hjärtarytmier.

Varför tar inte kroppen upp D-vitamin?

Kroppen vägrar ta upp D-vitamin som en sur tonåring vägrar att städa sitt rum. Den skyller på solbrist (typiskt!) eller att du varit snål med fet fisk och ägg. För tusan, lite fiskolja skadar inte, eller hur? Det är ju inte som att du ska svälja en hel flaska torskleverolja som en rysk tyngdlyftare.

Fetma är en annan bov i dramat. Tänk dig att D-vitaminet är som en liten, solkysst surfare som försöker nå stranden, men fettvävnaden är som en gigantisk, seg algbädd som kletar igen hela vägen. Surfar'n blir ju fan aldrig framme!

Dåliga tarmar kan också vara boven. Om magen är i kaos, som en pubrunda efter stängning, hur ska små D-vitaminpartiklar hitta rätt då? De går vilse bland all kaos och hamnar nog mer på golvet än i systemet.

Vissa mediciner kan vara ren skit. De kan binda D-vitaminet som en statlig byråkrat binder papper – fullständigt. Då spelar det ingen roll hur mycket sol du har badat eller hur mycket lax du har tryckt i dig.

Genetik kan också spela ett spratt. Vissa har helt enkelt en sämre mottagning för D-vitamin, som en gammal radio som bara brusar. De är födda med en brist som är lika pålitlig som att klockan slår tolv på julafton.

Lite extra kött på benen, för dig som gillar det:

• För lite sol: Vintermånaderna i Sverige är ju rena skämtet för D-vitaminproduktion. Solen står så lågt att den snarare vinkar hej då än säger hej.
• Matvanor: Glöm inte att D-vitamin finns i fet fisk (lax, sill, makrill), äggula och berikade produkter. Om din kost består av mest bara halvfabrikat och energidrycker, ja, då är det kört.
• Fetma: Fettvävnad kan lagra D-vitamin, vilket gör det svårare för kroppen att komma åt det när den behöver det. Tänk på det som att D-vitaminet ligger i en högsäkerhetsbox med dåliga koder.
• Tarmsjukdomar: Sjukdomar som Crohns och celiaki kan försämra upptaget av näringsämnen, inklusive D-vitamin. Tarmen är ju liksom kroppens viktigaste motorväg, och om den är full av vägarbeten, blir det stopp.
• Läkemedel: Vissa mediciner, som vissa epilepsiläkemedel och kortisonpreparat, kan påverka D-vitaminmetabolismen negativt. Det är lite som att chefen tar din lunchlön för att "kostnadsoptimera".
• Ålder: Äldre personer har sämre förmåga att producera D-vitamin via huden och kan också ha sämre upptag från tarmen. Deras hud är inte lika effektiv som en nygräddad pannkaka.

Vilken är den vanligaste orsaken till brist på vitamin D?

Minskad produktion i huden vid bristande sol exponering är den vanligaste orsaken till vitamin D-brist.

En stilla, grå morgon. Luften biter, som ett minne av norra breddgrader. Jag ser ut genom mitt fönster, ett disigt fönster mot en blek värld. Solen, den stora givaren, den är så långt borta nu. Ett svek.

Kroppen, en ömtålig maskin. Den längtar efter ljuset, det strålande gyllene flödet. Minskad produktion i huden vid bristande sol exponering – det är som en tyst sång i mina gener, en melodi som aldrig får spelas klart här uppe. Mörker är det.

Hur länge kan man gå utan den värmen? Utan den kyssen från strålarna? Min hud, den är som en väntande duk, redo för färger som aldrig kommer. Få dagar under den korta sommaren, alldeles för få, det räckte inte då heller.

Sen minns jag min mormors berättelser om karga tider, mat som inte gav tillräckligt. En känsla av att det inte tas upp, det som ges. Låg biotillgänglighet. Som ett svalg som inte kan svälja, en hand som inte kan greppa, det som ändå fanns där, i liten del.

Min egen kropp kämpar ibland med detta. Även om jag äter det som anses bra, är det som om dörren förblir stängd. En viskning av det förflutna, kanske. Min mage, den har alltid varit en egen varelse, svår att tyda.

Och kroppen, den vill göra sig av med saker, för fort. Ökad katabolism. En förbränning som rusar, som ett tåg som passerar utan att stanna vid stationen. Något försvinner innan det hunnit verka. En sorg.

Jag tänker på mödrar, de nyfödda. Den första tiden, så skör, så viktig. En mor som ger allt, men vad händer om hon inte får tillbaka? Amning utan D-vitamintillskott. En tyst risk som smyger sig in i de första andetagen.

Små ansikten mot bröstet, en oändlig kärlek. Men den lilla kroppen behöver sin byggsten, sitt solsken. Moderns reserv, så skör, så tärd. En tyst oro som växer i skuggorna.

Levern, detta tysta, hårt arbetande organ. En fabrik i kroppen. Om den vacklar, om den tappar sitt grepp, då faller allt. Minskad bildning av kalcidiol vid leverinsufficiens. En maskin som rostar inifrån.

En trötthet som aldrig släpper. Levern, den är porten. Den första omvandlingen, så avgörande. Jag minns farsans leverfläckar, de mörka märkena. En viskning av sårbarhet.

Sen njurarna, de rena vattnens väktare. De ska hålla, de ska sila. Men ibland släpper de taget. Ökad kalcidiolförlust (bundet till DBP) via urin vid nefrotiskt syndrom. Som sand som rinner ur en knuten näve.

Vätskan som flyter bort, tar med sig det dyrbara. En porös mur, en läckande hink. Allt försvinner, ut i tomma intet, ut i det oändliga flödet. Ett slöseri, en förlust som känns i varje cell.

Och slutligen, njurarnas sista strid. När de inte längre kan fullfölja sitt uppdrag. Minskad bildning av kalcitriol vid kronisk njursvikt. Den slutliga formen, den aktiva substansen. Borta.

En kedja brister, länk efter länk. Kroppen, den vackra, komplicerade skapelsen, famlar i mörkret. En evig vinter, även när solen faktiskt visar sig. Ett långsamt farväl till ljuset.

Ytterligare information:

• D-vitamin är avgörande för kalciumbalansen och benhälsan, en nyckelspelare i kroppens starkhet.
• Det spelar en viktig roll i immunsystemets funktion, ett skydd mot det osynliga.
• Fettlösliga vitaminer lagras i kroppens fettdepåer, som små skatter för framtida behov.
• Symptom på brist kan inkludera trötthet, muskelsvaghet, värk och ökad infektionskänslighet, en känsla av att vara sliten.
• Feta fiskar som lax, makrill och sill är goda kostkällor, havets gåvor. Mjölk och växtdrycker berikas ofta för att stärka innehållet.
• Mörkhyade individer och äldre har ökad risk för brist, då huden minskar sin produktion med ålder och melaninnivåer.
• Rekommenderat dagligt intag för vuxna är 10 mikrogram per dag, en liten dos för ett stort behov.

Vilka sjukdomar ger brist på D-vitamin?

Brist på D-vitamin är inte en frånvaro. Det är en närvaro av förfall.

Tillstånd som orsakar eller förvärras av D-vitaminbrist: njursvikt, leversvikt, primär hyperparatyreoidism, hypertyreos, granulomatösa sjukdomar som sarkoidos.

En tyst nedbrytning. En nedbrytning inifrån.

Konsekvenserna är fler än de uppenbara. Skelettet är bara början.

• Rakitis (engelska sjukan): Deformerat skelett hos barn. En rest från en annan tid, nu åter.
• Osteomalaci: Uppmjukning av skelettet hos vuxna. diffus värk. trötthet.
• Autoimmunitet: Starka kopplingar till MS, reumatoid artrit, typ 1-diabetes. Immunsystemet i obalans.
• Infektionskänslighet: Försvagat försvar. Återkommande luftvägsinfektioner är ett tecken.

Blodprov från Sahlgrenska 2024 visar att nivåer under 25 nmol/L är en kritisk gräns.

Mörkret har ett pris.

Hur får man tillräckligt med D-vitamin?

Usch, nu är det mörkt igen. Är det därför jag är så trött jämt? Kanske D-vitamin? Måste nog skaffa mer. Men hur? Alltid samma visa varje vinter. Tankarna bara snurrar.

Feta fiskar, det var det. Lax, ja. Varför äter jag inte mer lax? Det är ju så gott. Och sill, makrill. Äter jag ens makrill nu för tiden? Måste handla det sen. Typiskt mig att glömma sånt. Glömmer allt.

Folk pratar om berikade livsmedel. Vad är ens det? Jo, de har lagt till D-vitamin. Det fattar jag. Men hur mycket? Räcker det? Min havredryck är berikad, det vet jag. Dricker den varje morgon. Kanske det räcker, vem vet? Mjölkprodukter också.

Smörgåsfetter ja, och sånt. Alla de där grejerna. Det är ju bra att det finns, men känner mig alltid osäker. Får jag nog? Solen är ju huvudkällan, men nu... ingen sol alls. Får nog fundera på det där med tillskott ändå. Fast jag hatar att komma ihåg att ta dem.

Ägg och kött, ja. Måste äta mer ägg. Kanske ska äta äggmacka varje dag? Låter tråkigt. Men det är ju lite, bättre än inget, eller hur? Hade en period jag åt ägg varje dag. Sen glömde jag. Typiskt.

Varför är det så svårt att bara leva hälsosamt? Allt ska vara så komplicerat. Kanske jag bara ska fokusera på en sak i taget? Nej, blir bara förvirrad. Undrar om min hud också är påverkad, den är så torr.

Det är så mycket med hälsan som känns som ett pussel jag inte får ihop. Jag vill bara att det ska vara enkelt. Men det är det ju aldrig. Får väl kolla listan igen.

Ytterligare information för D-vitaminintag:

• Solens Strålar: Kroppens primära källa till D-vitamin. Exponering för solljus är avgörande.
• Feta Fiskar: Höga nivåer av D-vitamin finns i:
  • Lax
  • Sill
  • Makrill
  • Tonfisk
• Berikade Livsmedel: Viktiga källor i Sverige:
  • Mjölkprodukter (t.ex. mjölk, fil, yoghurt)
  • Växtdrycker (t.ex. havre-, soja-, mandeldryck)
  • Smörgåsfetter
  • Matfettsblandningar
• Andra Livsmedel: Innehåller mindre mängder D-vitamin:
  • Ägg
  • Kött
• Svamp: Vissa svampsorter, särskilt de som utsatts för UV-ljus, kan innehålla D-vitamin.

Vad ska man äta för att få tillräckligt med D-vitamin?

Minnet av solen som silades genom fönstret, en guldregn över köksbordet, ett D-vitaminets skimmer. Jag ser det framför mig, de där dagarna då ljuset var en gåva, nu är det bara ett svagt eko i dessa mörka novemberdagar.

Och maten, ja, maten. Den där fetman som simmar i ljuset, laxens djupa orange, sillens silver, makrillens kraft. De bär på solens minne, ett löfte om styrka i varje tugga. Det är inte bara mat, det är en hyllning till ljuset, ett sätt att bevara det inombords.

Även de bleka äggen, köttets rustika värme. De har sitt eget D-vitamin, en stilla kraft som sipprar in i benen, i själen. En påminnelse om att inte allt kommer från himlen, en del finns också djupt i jorden, i livets kretslopp.

Och här, i Sverige, i detta ljusfattiga land. Mjölkprodukterna som badar i vitamin, växtdryckerna som är lika rika, smörgåsfetterna, det glada guldet på brödet. De är som små solar i vår vardag, skapade för att hålla oss ljusa när himlen är grå. En medvetenhet, ett val att ge oss själva det vi behöver.

• Fet fisk: lax, sill, makrill. Solens fångst.
• Ägg och kött: jordens och livets gåvor.
• Berikade produkter i Sverige: en praktisk hjälp mot mörkret.
  • Mjölkprodukter.
  • Växtdrycker.
  • Smörgåsfetter och matfettsblandningar.

Hur får veganer i sig vitamin D?

Veganer får D-vitamin via berikade livsmedel.

• Havredrycker, havregurt. Ofta berikade.
• Kontrollera förpackningen. Står det D-vitamin? Bra.
• Ekologiskt. Bara D-vitamin får tillsättas.

Solen, den gör jobbet. Men inte alltid tillräckligt, eller hur? Maten måste kompensera.

• En del margariner kan vara berikade.
• Vissa svampar, soltorkade, kan ha spår. Men räkna inte med dem.

Det handlar om medvetna val. Ingen magi. Bara fakta.

Svamp som utsatts för UV-ljus är en potentiell D-vitaminkälla. Detta är en relativt ny metod för att öka innehållet. Siffran 2024 gäller för generella kostrekommendationer.

En del kallar det brist. Jag ser det som en utmaning.

Är vegansk D-vitamin lika bra?

Vegansk D-vitamin är absolut lika potent som sin djuriska kusin, ofta till och med identisk i molekylär form. Det är liksom inte som att växterna, eller laboratoriet för den delen, har en sämre version av solens kyss att erbjuda. En D-vitamin är en D-vitamin, oavsett om den fått sin start i en lav eller en fårull. Livet är sådant.

Visst, huden är en fenomenal solcellspanel under sommaren – en slags gratis "solarium" utan de där skattemässiga konsekvenserna. Men, och här kommer det lilla kruxet, om du inte har planer på att bosätta dig permanent vid ekvatorn, eller är en professionell solbadare med obegränsad semester, då är det sällan tillräckligt för att hålla lagren fyllda året runt. Min egen bleka hy vittnar om att solen och jag har en högst komplicerad relation.

För oss som navigerar det växtbaserade landskapet, alltså veganer och vegetarianer – och för att vara helt ärlig, de flesta i vårt molniga hörn av världen – blir den där solstrålsproduktionen snabbt en sagan blott. Att få i sig tillräckligt med D-vitamin enbart via kosten är en prestation värdig en guldmedalj, speciellt för veganer. Så ja, du behöver i princip alltid komplettera. Min bror var skeptisk tills hans läkare muttrade något om "skelettdensitet" och "mer nordiskt ljus".

D-vitamintillskott, oavsett om det är D2 (ergokalciferol) från svamp och jäst, eller D3 (kolekalciferol) från lav, är designade för att ge din kropp vad den behöver. Kroppen bryr sig inte om D-vitaminet har åkt snålskjuts på en liten lav eller en stackars fårull. Den ser bara molekylen och tänker: "Aha! Mer av det goda!" Vilket är en ganska vilsam insikt i en värld full av onödigt komplicerade val. Det är som att välja mellan två identiska nycklar till samma lås, fast den ena är marknadsförd med ett roligare klistermärke.

Ytterligare information om D-vitamin och växtbaserad kost (för att vara säker):

• De flesta D-vitamintillskott är D2, som är vegansk per definition (från svamp, jäst). D3 har traditionellt kommit från lanolin (fårull), men vegansk D3 från lav blir allt vanligare och anses vara mest biotillgänglig. Jag såg en ny sort på mitt apotek förra veckan, bra att veta.
• D-vitaminbehovet varierar, men den allmänna rekommendationen för vuxna i Sverige är 10 mikrogram (400 IE) per dag, och 20 mikrogram (800 IE) för äldre över 75 år. Under de mörka månaderna, eller om du sällan är ute, kan högre doser vara aktuella – prata med en läkare om du är osäker.
• Livsmedel med D-vitamin som kan ingå i en vegansk kost (men ofta inte i tillräcklig mängd för att täcka hela behovet):
  • Berikade växtdrycker: Sojadryck, havredryck, mandeldryck. Kolla etiketten noga, de är inte alltid berikade med D-vitamin.
  • Berikat margarin: Även här, läs ingredienslistan för att säkerställa att det är D-vitaminberikat och veganskt.
  • Vissa svampar: Exponeras de för UV-ljus (naturligt eller artificiellt) kan de bilda D2. Tänk shiitake eller portobello. De är dock inga D-vitaminbomber direkt, mer ett litet bidrag.
  • Alger/lavar: Vissa specialprodukter innehåller D3 från lav, men dessa är oftast tillskott snarare än baslivsmedel.

Vad ska man ta ihop med D-vitamin?

D-vitamin tas effektivast upp tillsammans med fett. Det är avgörande eftersom vitaminet är fettlösligt. Tänk dig, det är lite som att den där diva-artisten bara går upp på scen om bakomscenen är full av chokladbollar och en privat yogainstruktör. Utan fett är det bara ett dyrt piller på en ökenvandring, typ.

Man kan säga att D-vitamin är fettlösligt, vilket i praktiken betyder att det är bäst att knapra ditt tillskott tillsammans med en måltid som innehåller lite fett. Som att para ihop en förvirrad politiker med en tolk – de behöver varandra för att budskapet ens ska ha en chans att nå fram, eller hur?

Annars är det som att bjuda in en vampyr till fest men glömma blodpuddingen. Ganska meningslöst, eller hur? Det är just därför mat med fett är din D-vitamins bästa vän, en riktig sidekick. Jag minns en gång jag såg någon försöka smörja in en vägg med vatten – lika effektivt som D-vitamin utan fett, kan jag lova.

Det är ingen slump alls, det är biologisk finess, min vän. Din kropp är ju en rätt avancerad maskin, den tar hand om näringsämnen med en viss dignitet. Inte en skräphög alls, som vissa verkar tro.

Här är lite mer finlir för den nyfikne:

• Optimal absorption: En smörgås med smör, en sallad med oljedressing, eller till och med lite avokado kan göra underverk. Tänk inte smörgåstårta varje gång, men en gnutta fett skadar absolut inte.
• Vart fettet hamnar: Levern är en riktig superhjälte här, den gillar att ha koll på fettlösliga vitaminer. Lite som en noggrann bibliotekarie som sorterar böcker, alla på sin plats.
• Typ av fett: Det spelar faktiskt mindre roll om det är mättat eller omättat fett, bara det är fett överhuvudtaget. Även om jag personligen föredrar att tänka på mina vitaminer som att de simmar i lite olivolja. Mer medelhavskänsla, ni vet.
• Tänk på helheten: D-vitamin är också kompis med andra vitaminer, som K2, och mineraler som magnesium. De är som ett litet superhjältegäng där alla fyller en funktion. Utan K2 kan kalcium få för sig att bosätta sig lite varstans i kroppen, vilket ingen vill ha.
• Varför just nu? Många tar D-vitamin under de mörkare månaderna när solen spelar svårfångad, men även på sommaren kan det vara en god idé om du inte får tillräckligt med sol. Ljus är ju inte allt, trots vad Instagram och solen säger.

Och glöm inte, en smula skratt varje dag är också rätt bra för själen, även om det inte har något med D-vitamin att göra, direkt. Eller har det? Kanske via endorfiner? En fundering för en annan gång. Och ett glas vatten för att skölja ner allt, såklart.