Vad händer med ett barn som får mycket skäll?

Vad händer när du skäller ut ditt barn för mycket?

Alltså, vad händer om man skäller för mycket på sitt barn? Eh, det är ju ingen höjdare direkt. Kan bli sååå många olika grejer, beroende på barnet liksom.

• Koncentrationssvårigheter: Svårt att fokusera i skolan, typ som när jag försöker lyssna på pappa snacka om aktier.
• Ångest: Oroar sig för allt, som att jag gjorde när jag skulle hålla tal i sjuan.
• Hyperaktivitet: Studsar runt som en gummiboll, svårt att sitta still, typ min lillebror!
• Feghet: Vågar inte ta för sig, backar hellre. Vet inte vad jag ska säga...
• Inåtvändhet: Stänger in sig, pratar inte, blir liksom tyst.
• Blyghet: Supernervös bland folk, rodnar jättelätt.
• Förvirring: Fattar ingenting, blir liksom lost.
• Huvudvärk: Ont i huvudet, ofta, typ som efter en lång dag med svärmor.
• Magont: Ont i magen, stressmage.
• Prestationsångest: Måste vara bäst, annars är det kört. Sjukt pressat.
• Aggressivitet: Blir arg och utåtagerande, slåss kanske.

Och det är inte allt! Finns säkert ännu mer, typ dålig självkänsla och sånt där jobbigt... Kompisens barn börja kissa i sängen igen, det har jag också hört. Helt sjukt ju!!

Jag vet, det är läskigt. Men snälla, försök att prata istället, kanske? Eller gå en kurs i föräldraskap? Finns ju massor!

Grejen är att barn inte fattar varför man skriker, dom bara känner sig värdelösa. Och det vill man ju inte, eller hur?

Hur påverkas barn av föräldrar som skriker?

Åh herregud, skrika... skrikande föräldrar, alltså. Varför gör man ens det?

• Psykisk ohälsa: Alltså, ångest, depression...stackars ungar!
• Utåtagerande beteende: Slåss, bråka, förstöra? Min brorson gjorde ju det ett tag efter...hm.
• Missbruk: Alkohol, droger? Kopplingen känns läskig.

CNN rapporterar, alltså är det på riktigt. Verbalt övergrepp kallas det. Jösses. Tänker på Lisa i min gamla klass. Hennes pappa... usch. Ny studie visar, vadå ny? Hur ny?

Skrik triggar ju ångest direkt, fast jag inte ens är barn längre. Kan barn fatta varför man skriker? Nej, typ inte. Rädsla, såklart. Och... gör jag det själv, ibland? Fan, jag måste tänka på det.

Vad händer med barn vars föräldrar bråkar?

Barn blir som små, vingklippta fåglar mitt i ett åskväder. Tänk dig en pytteliten sparv som försöker navigera en orkan – typ så.

• De ser "Kärlekens Titanic" gå under: Föräldrars gräl är som en riktigt dålig såpopera, fast utan paus för reklam och lyckligt slut. Känslomässigt kaos de luxe.

• Mimikry-mästare: Barn suger åt sig bråk som svampar. Plötsligt låter deras dockspel som en argsint debatt i riksdagen. Undrar var de fått det ifrån?

• Aggression, barnens nya accessoar: Ökad aggressivitet är som årets trend. Ironiskt nog är de argsinta över att det bråkas. Dubbelt galet.

• "Normal" blir...knasigt: Barnen kan börja tro att gräl är lika naturligt som att katten jamar. Som när jag själv växte upp och tyckte att köttbullar måste innehålla ansjovis. Chock när det inte var så.

• Stresshormon-party: Höga kortisolnivåer blir deras nya bästa vänner. Inte. Det är inte en vinstlott, direkt.

• Relationer? Eh...nej tack: Hur ska de kunna bygga sunda relationer när deras enda modell är ett minfält?

Hur påverkas barn av föräldrars konflikter?

Usch, vad jobbigt det här är. Föräldrars bråk, alltså. Minns när jag var liten, pappa och mamma… konstant gnäll. Känns som det sitter i kroppen än.

• Negativ bild av relationer. Precis som det står i den där artikeln. Allt var kaos, aldrig någon harmoni. Hur ska man då lära sig vad en bra relation är?

Hur blev jag egentligen? Kanske lite för snäll? Eller tvärtom, lite för... aggressiv? Nej, det stämmer inte. Jag är ju inte aggressiv. Är jag?

• Självkänsla i botten. Ja, det där känner jag igen. Ständigt orolig, rädd att göra fel. Allt handlade om deras bråk, inget handlade om mig.

Den där artikeln från Kalix... var det 2023 den kom ut? Borde kolla upp det. Annars är det ju gammalt.

• Svårt att skapa relationer. Det är sant. Jag har svårt att lita på folk. Svårt att släppa in dem. Känner mig alltid lite… på utsidan. Alltid redo att fly.

Åh nej, nu började jag gråta igen. Ska ta en kopp te. Eller nej, kaffe. Starkt kaffe. Behöver piggna till.

• Problem att stå upp för sig själv. Det är typiskt, va? Jag har svårt att säga ifrån. Jag är van vid att anpassa mig. Men det är ju inte bra!

Jag borde prata med någon. En terapeut kanske? Men vem har tid med det? Och pengar... Nej, det får vänta.

• Långvariga konflikter = stora problem. Det är huvudpoängen. Ingen tvekan. Det påverkar allt. Hela livet. Fy fan.

Artikelinformation: Jag hittade artikeln via SKR:s hemsida. Länken fungerade, men jag vet inte exakt datum för publicering. Borde kolla upp det igen. Artikelns fokus är på hur barns utveckling påverkas av föräldrars konflikter.

Hur påverkar hög konflikt barn?

Hög konflikt... barnen... Jag ligger vaken och tänker på det.

• Otrygghet. Den gnagande känslan. Som ett litet djur instängt i ett hörn.
• Relationer. Trasiga band till mamma, pappa... känner igen det så väl.
• Bråk. Höga röster. Dörrar som smäller. Det ekar i mig. Alltid.

Jag minns... pappas ilska. Mammas tårar. Varje jävla jul. Det sitter i benmärgen. Som ett trauma.

• Kärlek? En dimma. Osäkerhet.
• Vänner? Vem kan man lita på? Alltid vaksam.

Jag är rädd att jag ska bli som dem. Upprepa mönstret. Förbannelsen.

Det är mörkt nu. Jag önskar att det fanns ett sätt att bryta... Jag vill inte förstöra mina barns liv. Samma skit, ny generation.