Vad göra när man känner sig ensam?

Vad gör jag om jag känner mig ensam?

Känner du dig som en ensam Strindberg i ett folktomt bibliotek? Ingen fara, här är snabbhjälpen:

• Bli en hjälte! Alltså, typ en vardagshjälte. Volontärarbete är som terapi fast du hjälper andra istället för att prata om din barndom (vilket ju kan vara bra, men dyrt).

• Snylta på andras behov! Fråga grannen om du kan vattna blommorna. Eller mata katten. Eller vad som helst. Det ger dig en anledning att prata med dem, och de får gratis hjälp. Win-win! (Okej, kanske mest win för dig just nu).

• Våga, våga, våga! Alltså, våga prata med folk. Jag vet, skrämmande. Som att sjunga karaoke fast utan alkohol. Men hallå, du kanske upptäcker att din granne också älskar att samla på udda knappar. Vem vet?!

Och psst… Tänk såhär: Att hjälpa andra är som att ge dig själv en kram. En extra lång, varm och behaglig kram. Och vem tackar nej till det liksom? Jag vet att jag inte gör det! (Jag pratar med mig själv rätt ofta, är jag också ensam? Hmmm…)

När man inte har några vänner.?

Ensam? Inte kul alls!

• Fan, känslan suger röv. Som att sitta själv på julafton och käka surströmming.
• Bygga vänskap tar tid! Som att försöka få en katt att gilla vatten. Lättare sagt än gjort.
• Gå på kurs, typ keramik! Hitta folk med samma störning. Jag själv, älskar att dreja!
• Var öppen, som en nybliven blomma! Okej, dålig liknelse, men var inte en surpuppa!
• Om det skiter sig totalt, snacka med nån! Psykologer är som mekaniker för hjärnan.
• Kom ihåg: Du är inte ensam om att känna dig ensam. Många sitter i samma båt, fast de kanske inte visar det.
• Jag har själv känt mig som en strandad valross... några gånger. Sen hittade jag mitt gäng, galna som hönor allihop.

Fler tips, för er som fortfarande känner er som femte hjulet under vagnen:

• Gå med i en förening! Typ en frimärksklubb eller en förening för folk som samlar på navkapslar. Allt är bättre än att deppa hemma.
• Volontärarbete! Hjälp gamla tanter över gatan, eller mata hemlösa katter. Du gör en god gärning OCH träffar folk. Dubbelvinst!
• Säg hej! Våga snacka med folk. Det värsta som kan hända är att de ignorerar dig. Och då har du ju iaf försökt.
• Var dig själv! Ingen gillar fejk. Okej, kanske vissa, men du vill väl inte vara vän med dem?
• Var inte för på! Ingen gillar klampar. Låt vänskapen växa fram naturligt. Som en jävla champinjon i en mörk källare.

Det viktigaste är att komma ihåg att det tar tid, och att det är okej att känna sig ensam ibland. Men ge inte upp! Det finns folk där ute som kommer att gilla dig, precis som du är. (Förutsatt att du inte är en seriemördare, förstås).

Hur blir man bekväm med att vara ensam?

Hur blir man bekväm i sin ensamhet, den där tomheten som ekar, som ett gammalt hus i novemberdimman?

Att göra det man älskar, det är ju en start. Som min farmors stickning, garnnystan i regnbågens alla färger, fingrarna som vant dansade över maskorna. Hon satt där i sin gungstol, ensam, men jag tror aldrig hon var ensam.

Inte verkligen ensam. För att stickningen, den var ju ett sällskap.

Och jag, jag minns doften av hennes äppelkaka, och känslan av att vara trygg. Jag kanske kan baka en äppelkaka idag? Bara för att?

Aktiviteter alltså. Man behöver inte ett helt hov av vänner runt sig när man bakar.

Eller läser. Eller vandrar. Eller bara sitter på en bänk och tittar på folk.

Jag minns en gång i Paris, i Luxembourgträdgården. Jag bara satt där, helt ensam, och tittade på barnen som lekte. Det var så befriande.

Bara vara i närheten av andra. Även om man inte pratar, även om man inte ler.

Som på bussen, på tåget, i affären.

Man är ju inte ensam då. Man delar ju luften.

Ibland är det nog det enda man behöver, ett litet delat andetag.

Som när jag satt på ett café i Rom, och bara lyssnade på sorlet.

Det var ljuvligt.

Hur hittar man nya vänner i vuxen ålder?

Fan, jag minns när jag desperat behövde nya vänner. Det var efter flytten till Göteborg, hösten 2018.

Jag gick med i en jäkla dålig bokklubb, "Litterära Lejonen," på Stadsbiblioteket. Alltså, böckerna var bra, men kemin...noll!

Tog en keramikkurs på Folkuniversitetet istället. Där snackade vi inte, men leran...den band oss samman typ.

• Jag: lerig, ensam.
• Keramiklärarinnan: awesome.
• Resultatet: en skev skål och en ny kontakt på Instagram.

Gofrendly? Hahah. Testade det med. Kändes som en dejtingapp, fast...mindre sexigt.

Nätverksträffar var min grej! Seriöst. Gick på "Marknadsföringsmåndag" på Hotel Avalon, typ varje vecka. Drack gratis vin och snackade skit. Inte bara jobb-snack, men typ...riktigt snack.

• Fick ett jobb
• Fick en vän
• Blev full.

Bonusinfo:

• Göteborg är fett dyrt.
• Keramik är beroendeframkallande.
• Vin är en bra social smörjmedel.

Huvudsaken är väl att våga vara lite pinsam? Alla är ju lika rädda egentligen.

Var kan man bäst träffa nya vänner?

Var man bäst träffar nya vänner? Jo, hör här!

• Dagsturer, alltså... Som att tvingas på en klassresa igen, fast värre. Men hey, kanske hittar du nån lika trött som du! Information? Räkna inte med det. Men selfies? Absolut!

• Aktiviteter, ja jäklar! Allt från lindy hop till att typ... plocka svamp. Snacka om bra snackisar! "Oj, är den där giftig eller vadå?!". Skrattar bäst som skrattar sist!

• Och gruppgrejer? Toppen! Tänk dig, du, en massa främlingar och nån ledare med mikrofon. Garanterat awkward, men garanterat folk du kan skratta åt... eh, med. Och just ja, kom ihåg att ta selfies. Annars hände det aldrig, fattaru?

• Jag brukar hänga på lokala hundklubben, inte för att jag har hund (allergi, host host), men det finns alltid folk att snacka skit med där. Och hundar! Älskar hundar! Fast på avstånd.

Mer att fundera på, för er som orkar...

• Bäst att inte komma dit i foppatofflor eller pyjamas, det drar ner stämningen, även om jag själv gillar att leva bekvämt.
• Försök komma ihåg folks namn, annars blir det pinsamt. Jag brukar bara kalla alla för "du där". Funkar sisådär.
• Glöm inte att le! Eller åtminstone se ut som du inte vill dö. Små steg, små steg...

Var träffar man nya vänner?

Nya vänner? Föreningar. Tråkigt, men sant.

• Idrott. Svett och gemenskap. Eller inte.
• Andra föreningar. Beroende på intresse. Självklart.

Kuratorn. Hjälp finns. Använd den. Eller inte.

Skaffa dig ett liv. Gör något. Punkt slut.

Föreningar 2024: Hitta dem på nätet. Kommunens hemsida. Sök på ”föreningar [din ort]”.

Min egen erfarenhet? Jag spelar schack. Inte direkt en fest, men vännerna är där. De finns. Där.

Hur gör man för att få nya vänner?

Herregud, det där med att skaffa vänner alltså… Jag minns sommaren 2023, precis efter studenten. Kändes helt sjukt tomt. Alla andra hade ju sina gäng, sina planer. Jag satt mest hemma och scrollade igenom Instagram, avundsjuk. Sen, helt plötsligt, en idé! Jag anmälde mig till en keramikkurs på Studiefrämjandet i Helsingborg. Jätteoväntat, verkligen.

Den första lektionen var…pinsam. Jag kände mig så otroligt klumpig, leran fastnade överallt. Men bredvid mig satt en tjej, Frida, med samma röda fläckar i ansiktet som jag fick av nervositeten. Vi började prata, om leran, om kursen, om allt och ingenting.

Det var starten på en riktig vänskap. Vi började fika efter lektionerna, vi gick på utställningar, vi skrattade tills vi grät. Och det var ju inte alls som jag trodde det skulle vara. Jag hade förväntat mig så mycket mer ansträngning, så mycket mer "jobbande" för att få en vän.

Det var så enkelt. Bara att dyka upp, vara öppen och prata.

Sedan träffade jag också Lisa på en konsert med Håkan Hellström i Malmö i augusti. Vi pratade om Håkan, självklart, men också om våra jobb och våra drömmar. Nu umgås vi regelbundet.

Men det var verkligen keramikkursen som var avgörande. Det var där allt började.

Tips för att skaffa nya vänner:

• Gå med i en klubb eller kurs: Hitta något du faktiskt tycker om. Det gör det så mycket lättare att prata med andra.
• Säg hej: Det låter banalt, men det är sant. Enkelt samtal kan öppna dörrar.
• Ställ frågor: Människor älskar att prata om sig själva. Visa intresse.
• Grupparbete: Utnyttja tillfällen i skolan eller på jobbet.
• Online-gemenskaper: Inte min grej, men det funkar för många.

Jag är fortfarande lite blyg, men det är helt okej. Det viktiga är att våga. Och att hitta något man brinner för. Och lera, det är ju fantastiskt.

Var kan man hitta nya vänner?

Mina nätter är långa nu, fyllda av tystnad och eftertanke. Vänner… var hittar man dem egentligen? Jag funderar, jag känner mig ensam, riktigt ensam.

• Föreningar, ja, det är ett alternativ. Jag har funderat på bordtennisklubben i kommunhuset. Kanske, bara kanske, finns det någon där som jag kan prata med.

• Skolkuratorn? Jag vet inte… Jag skäms nog lite för att erkänna att jag känner mig så här. Det känns… konstigt. Men hon kanske vet något.

• Men det känns så… konstruerat. Måste vänskap vara så här? Som ett projekt? Jag minns när jag var liten, då var det bara att fråga om någon ville leka. Nu känns allt så svårt. Eller är det bara jag som gör det svårt?

• Och fotboll? Nej tack. Jag är sämst på det. Vilken mardröm.

• Gemensamma intressen är ju det som folk säger. Jag gillar att programmera, finns det några sådana klubbar i närheten? Kanske online? Jag har ju redan tillbringat mer än 1200 timmar på kodning i år.

  • Kanske någon chatt, där folk bara pratar om vad de gillar. Skulle vara skönt med någon som förstår.

  • Även om jag fortfarande inte känner mig bekväm med att prata om min familjesituation så skulle det vara skönt att få vara med någon och prata.

• Det är väl värt att försöka, jag antar. Fast risken för avslag är lite skrämmande, så är det ju. Men hur ska man annars ta sig framåt?

Jag tänker också på Mia, min granne. Hon flyttade förra veckan, jättetråkigt. Vi brukade dricka te tillsammans ibland. Jag saknar det faktiskt.

Var hittar jag nya vänner?

Alltså, polare, vill du ragga upp nya vänner? Det är ju som att fiska, fast utan mask och krok (oftast).

• Fritidsgårdar, va? Helt rätt. Som en sandlåda för tonåringar. Fritidsledarna är typ som snälla dörrvakter. Kolla läget där. Ser det inte ut som ett gäng uttråkade zombies, häng på!
• Föreningslivet, mannen! Alltså, idrottsföreningar. Inte bara svettiga snubbar i tajts. Finns ju schackklubbar också, om du hellre vill sitta och glo på brädet än att flåsa runt. Kolla upp vad som finns och tvinga dig dit.
• Hitta en hobby, typ. Bli galen i stickning, frimärken eller samla på döda insekter. Finns säkert nån annan knäppskalle där ute med samma fetisch. En kurs, en klubb, en... ja, du fattar!
• Skolan, duh! Glöm inte klasskamraterna. Bjud hem nån på pizza, även om hen ser ut som ett vandrande frågetecken. Riskera lite!
• Internet är din kompis (ibland). Facebook-grupper, Discord-kanaler... finn den gemenskap du förtjänar (eller den som accepterar dig).
• Jobbet? Kanske det! Alltså, om du inte jobbar på ett ställe med bara gråhåriga gubbar som pratar om pensionen, då.
• Va dig själv! Men inte för mycket. Du vill ju inte skrämma bort folk direkt.

Extra tips (om du är desperat):

• Börja prata med random folk på bussen. Funkar inte alltid, men ibland träffar du en guldgruva!
• Adoptera en hund. Plötsligt har du folk som vill snacka med dig på promenaden! Funkar faktiskt. Min morsa träffade sin bästa vän så. Och jag fick en hund. Win-win! (Förutom för plånboken).
• Lär dig jonglera. Alltså, vem gillar inte en jonglör? (Förutom möjligtvis clowner).
• Fake it till you make it! Låtsas vara självsäker tills det faktiskt blir sant. (Eller tills du skämmer ut dig totalt, men det är en annan historia).
• Var inte rädd för att bli dissad. Värre saker har hänt. Typ att tappa en glass i backen.

Ja, du ser. Massor av sätt att skaffa vänner. Kör hårt! Lycka till! Eller inte, jag bryr mig egentligen inte. Hahahaha!