När slutar barn med babyskydd?

När slutar man egentligen med babyskydd? Fyra, fem år i bakåtvänd stol… det kändes som en evighet när min lillebror satt där, jag minns hur han gnällde ibland. Och som storebror, ja, jag längtade ju självklart efter att han skulle sitta bredvid mig framme! Men sen ser man ju de där bilderna… de där hemska olycksrapporterna… och då… då känns det annorlunda.

Trettonfem centimeter och tio till tolv år, det är ju en himla lång tid, eller hur? Men oj, vad jag är glad att mamma och pappa höll fast vid det där. Jag minns en gång, jag var väl kanske sju, åkte vi på en riktigt otäck väg, halt och kurvig. Jag fick hålla mig fast i sätet, men lillebror satt tryggt i sin bakåtvända stol. Tänk om det hade varit annorlunda, va? Det skär verkligen i hjärtat att ens tänka tanken.

De där siffrorna, 135 cm och så vidare, de är ju bara riktlinjer, eller hur? Det handlar ju mer om hur stort barnet är, hur de sitter, och om stolen passar dem ordentligt. Man läser ju om så många studier, massor av statistik, om hur mycket säkrare det är bakåtvänt, men det är ju inte siffrorna i sig som betyder något. Det är känslan av trygghet, eller hur? Den där vetskapen att man gjort allt man kan för att skydda sina småttingar. Det är värt mer än allt guld i världen. Ett litet pris att betala för så mycket trygghet, det är helt klart.