När lägger sig 9 åringar?

1 år sedan 17 visningar

"Barn i 9-årsåldern, ofta morgonpigga, behöver cirka 10-11 timmars sömn för att må bra och orka med skolan. En bra rutin hjälper dem att vakna utvilade!"

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

När går 9-åringar och lägger sig?

Alltså, minns när min lillasyster var 9, hon typ var omöjlig att få i säng. Vi snackar typ kl 21:30 och hon var fortfarande pigg som en mört.

Det sjuka var ju att hon alltid vaknade typ 06:00, oavsett. Morsan sa alltid "hon är en riktig morgonmänniska". Så jäkla jobbigt tyckte jag, haha.

Doktorn sa nåt om att barn i den åldern behöver typ 10-11 timmar sömn. Men vet du, jag tror det är bullshit. Alla är ju olika. Vissa behöver mer, vissa mindre. Sys var ett levande bevis på det.

Hur hanterar man trotsig som 9-åring?

Nioårig trotsighet? Inte kul, men här är planen.

Att hantera en arg nioåring är som att försöka fånga en ål i en silkesstrumpa – glidande, slingrande och totalt oväntat. Glöm att hålla fast dem, det blir bara en kamp med bläckfiskarmar och höga skrik. Bättre att låta dem dra sig tillbaka till sin egen grotta.

Flyktvägen: Erbjud en "lugna-ner-sig-zon". Barnrummet, soffan, ett mörkt hörn – spelar ingen roll, så länge det är deras utrymme.

Viktigt: Glöm "tidsutvisning" i ett hörn. Det är bara tortyr. Tänk spa-behandling istället.

Men vänta, det finns mer!

Inte alltid lugn och ro: Ibland får man acceptera att det blir ett litet drama. Tänk på det som en liten, personlig teaterföreställning. Applåderar man inte, blir de bara mer teaterintresserade.
Strategi: Förhandlingar, precis som med en fackförening. Ge lite efter, men inte för mycket. Annars blir de helt enkelt för bortskämda.
Kom ihåg: Det är en fas. Som tandlossning, fast mer dramatiskt. Det slutar också.

Lilla extra-kryddan:

Ge barnet ansvar. Låt dem göra saker de är stolta över, trots allt.
Prata med barnet – men när de är lugna.

Sammanfattningsvis:

Lugna-ner-sig-zonen: Absolut nödvändigt.
Undvik kraftmätning: Det är ett spel de alltid kommer att vinna.
Förhandlingar: Viktigt, men med strategisk precision.
Det går över: Kom ihåg att det bara är en fas.

Ja, det var allt. Jag hoppas min "expertis" hjälper. Nu ska jag gå och leka med mina katter. De är betydligt lätthanterliga.

Hur många timmar behöver en nioåring?

Jösses Amalia, nioåring, va? 10-11 timmar sömn behöver den ungen, som en liten gris i ide!

Nä, skojar bara (lite). Men seriöst, det är ju som att försöka få en energidryck att sova – nästintill omöjligt!

Tänk dig en nioåring, helt slutkörd efter en dag av att klättra i träd som en apa på kokain. Då behövs det timmar!

Mycket spring
Massor av lek
Och en hel del skitsnack, givetvis!

Min egen brorsdotter, lilla Ebba (8 år, men nästan nio), sover typ lika länge som en sengångare i dvala. Hon är ett energiknippe, den där tjejen. Som en Duracellkanin på speed.

Så ja, 10-11 timmar. Glöm inte det! Eller så får du en fullständig sömnberövad liten demon på halsen, lite som ett litet, sömnigt, hyperaktivt monster.

Hur får man en nioåring att somna själv?

Nioåring: Självinsomning - Kodning startad.

Rutinen är lagen. Samma, varje kväll. Inga undantag.
Sängen är ankaret. Där insomning sker, där uppvaknande väntar.

Inga sagor för känsliga själar. Bara fakta. Tystnad. Mörker.

Uppdaterad data: Inga gosedjur. De är vittnen.

Förstärkning: Sängen = säker zon. Inga störningar från 21:00. Använd mörkläggningsgardiner. Tystnaden är nyckeln. Detalj: Öronproppar för föräldrarna.

Vilken tid går era barn och lägger sig?

Sova? Ah, den heliga graalen för trötta föräldrar! Mina små vilddjur (jag menar, älskade barn) har också sina egenheter...

Höst/Vinter: 19:00. Som klockan! Typ. Om mutor i form av sagor och hot om indragna skärmtider funkar. Vaknar 07:30, redo att riva huset. Precis som jag.
Vår: 20:00. Ljuset lurar dem. De tror de kan flyga. Ibland lyckas de nästan. Det blir ett senare väckande också. Någonstans.
Sommar: 22:00. Totalt kaos! Vi är alla lediga, solskenet gör oss knäppa, och sänggåendet är en förhandlingsfråga. Ibland vinner de. Ofta vinner de. Vi brukar sova ut lite.

PS: Min yngsta, Astrid (hon är fem, ett riktigt charmtroll), har en osund fixering vid grannens katt. Hon påstår att katten viskar hemligheter i hennes drömmar. Ska nog prata med grannen om det...

Vad händer i 9 års ålder?

Augusti 2003. Jag var nio. Solen stekte på asfalten i vårt område i Lerum. Jag minns det tydligt, den där klibbiga värmen som fastnade i håret. Vi lekte kurragömma, jag och mina kompisar Johan och Lisa. Johan gömde sig i en enorm rhododendronbuske – han var så bra på att gömma sig!

Plötsligt kände jag en enorm klump i magen. Inte ont, men en känsla av...oro. Jag hade bråkat med mamma på morgonen. Det handlade om läxor, tror jag. Hon sa att jag var lat. Det stack till i hjärtat. Mamma är inte alltid snäll, insåg jag. Hon är bara människa. Det var en konstig upptäckt. Jag trodde att föräldrar var perfekta.

Lisa hittade mig. Jag var under en gunga. Inget bra gömställe, men jag var för upptagen med mina tankar. Det kändes som om hela världen var fel.

Det där året, nio år, var konstigt. Jag insåg saker.

Föräldrar är inte perfekta. De har fel, de blir arga, de är trötta. Det var en chock.
Jag lärde mig cykla utan stödhjul. Det var stort!
Jag började förstå att det fanns rättvisa och orättvisa. Det var inte alltid så lätt att se skillnaden. Minnen av diskussioner med Johan om hur regler fungerade i våra lekar.
Jag började läsa böcker som var svårare, fantasiböcker. Harry Potter var ett enormt äventyr.

Senare på kvällen grät jag lite. Jag saknade det där perfekta föräldraskapet jag hade fantiserat om. Men jag fick också en ny sorts självständighet. En känsla av att kunna se världen på ett nytt sätt, ett mer nyanserat sätt. Jag förstod att livet inte var svart och vitt, precis som mamma inte alltid var snäll men också kunde vara väldigt kärleksfull.