När är det risk för köldskador?

När är det risk för köldskador: Vindens effekt

Att förstå när är det risk för köldskador skyddar kroppen mot allvarliga hälsoriskar i kallt väder. Rätt kunskap om hur yttre faktorer påverkar huden minskar risken för akuta skador. Lär dig se dolda faror för att undvika komplikationer.

När är det risk för köldskador?

Risk för köldskador uppstår när kroppstemperaturen i hela eller delar av huden sjunker under kritiska gränser på grund av omgivningens kyla. Det är en vanlig missuppfattning att detta enbart styrs av termometerns mätvärde i plus- eller minusgrader, eftersom riskfaktorer förfrysning som vindavkylning och fukt spelar en avgörande roll för hur snabbt vävnaden fryser. När luften rör sig förs bort kroppsvärmen drastiskt mycket snabbare från huden.

Köldskador drabbar oftast ytliga kroppsdelar som fingrar, tår, öron, näsa och kinder där blodcirkulationen naturligt är sämre. Så fort temperatur köldskada kryper ned mot tio minusgrader i kombination med frisk vind ökar risken markant för att bar hud ska skadas på bara några få minuter.

Så påverkar vindavkylning och temperatur risken

Det kalla vädret blir avsevärt farligare så fort vinden sätter in. Vid tio minusgrader och en måttlig vind på tio sekundmeter sjunker den effektiva temperaturen till omkring tjugo minusgrader för den exponerade huden. Det betyder att kroppen kyls ned i en takt som motsvarar betydligt lägre temperatur köldskada än vad termometern visar.

Meteorologiska mätningar och erfarenheter från vinterklimat visar att risken för köldskador stiger exponentiellt när den effektiva temperaturen passerar tjugoåtta minusgrader. Vid dessa nivåer kan obehandlad och bar hud drabbas av ytliga förfrysningar på under trettio minuter. Om vindstyrkan ökar ytterligare och temperaturen faller djupare kan hur snabbt får man köldskador uppstå på bara några minuter.

Vem löper störst risk att drabbas av köldskador?

Alla människor kan drabbas av köldskador om de utsätts för extrem kyla under tillräckligt lång tid, men vissa grupper är betydligt känsligare än andra. Yngre barn har tunnare hud och en mindre utvecklad förmåga att reglera kroppsvärmen, vilket gör dem extra sårbara. Även äldre personer med mindre muskelmassa och sämre perifer blodcirkulation drabbas lättare.

Alkoholpåverkan är en annan stor riskfaktor eftersom alkohol utvidgar blodkärlen i huden. Detta ger en falsk känsla av värme samtidigt som kroppen i lönndom förlorar värme snabbt, vilket drastiskt dämpar individens förmåga att känna smärta eller kyla i tid. Vidare ökar risken markant för personer med cirkulationsrubbningar, diabetes eller för den som bär för tätt åtsittande kläder och skor som hindrar blodflödet.

Tidig upptäckt och tecken på att huden tar skada

Att känna igen de första varningstecknen är helt avgörande för att förhindra att en ytlig köldskada utvecklas till en djup och bestående vävnadsskada. Det första som händer är att huden i det utsatta området blir vitskimrande, blek och kall eftersom blodkärlen drar ihop sig maximalt för att skydda kroppskärnan. Man tappar också snabbt känseln i den kalla kroppsdelen.

När man sedan kommer inomhus i värmen brukar huden bli röd och börja sticka eller brinna. Om skadan däremot är djupare blir huden hård, gulvit eller till och med blåtonad, och det kan bildas smärtsamma vätskefyllda blåsor. Det är i det läget oerhört viktigt att värma upp huden varsamt utan att gnugga eller massera det skadade området, eftersom friktion kan leda till att vävnaden skadas ännu mer.

Jämförelse mellan ytliga och djupa köldskador

Ytlig köldskada

1. Läker oftast ut av sig själv utan bestående men inom några dagar.
2. Blek, vitskimrande och kall vid beröring.
3. Rodnad samt stickande och brännande känsla när vävnaden tinar.
4. Känselbortfall eller domningar i det utsatta området.

Djup köldskada

1. Kräver professionell sjukvård och kan ge långvariga eller bestående besvär.
2. Hård, fast, gulvit eller blåtonad med risk för vätskefyllda blåsor.
3. Kraftig svullnad, svår smärta och vävnad som inte återfår färgen normalt.
4. Fullständig förlust av känsel och svårigheter att röra kroppsdelen.

Vinterpromenaden som gick för långt

Johan gav sig ut på en längre skogspromenad en sen eftermiddag i januari när termometern visade tolv minusgrader och en frisk vind låg på över öppet fält.

Efter en halvtimme började kinderna kännas konstigt stela, men han tänkte att det bara var den friska luften och fortsatte i rask takt utan att kontrollera ansiktet i en spegel.

När han kom hem upptäckte han att kinderna var helt vita, stela och helt utan känsel, vilket skapade en plötslig panik över om huden tagit permanent skada.

Genom att följa råden att värma huden långsamt med handflatorna inomhus i stället för att gnugga med snö återvände färgen och stickningarna efter en dryg timme.