Kan man tappa talförmågan?

44 visningar
"Plötslig talförlust? Misstänk stroke. En propp eller blödning i hjärnan kan snabbt påverka tal, rörelse, känsel och syn. Omedelbar sjukhusvård är livsavgörande."
Feedback 0 gillningar

Kan man förlora talförmågan?

Alltså, ja, man kan faktiskt förlora talförmågan. Jag har sett det hända.

Det beror oftast på en stroke, typ en propp eller blödning i hjärnan. Jag minns när min farbror drabbades, det var mitt i natten den 12 mars, han var i sommarstugan i Roslagen.

Han bara slutade prata. Och kunde inte röra ena armen. Läskigt.

Strokes är skitfarliga, verkligen. Man måste ringa ambulans direkt. Tänk inte ens tanken att vänta. Det kan vara skillnaden mellan liv och död, eller ett liv med svåra handikapp. Det lärde jag mig den hårda vägen.

Vad kan det bero på om man har talsvårigheter?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Varför? Varför har jag alltid haft det så svårt att prata?

Fonologi, ja, det där ordet… Det sa logopeden. Något med språkets ljudsystem. Det är som om hjärnan… den vill, men orden… de fastnar. De vill inte komma ut. Som en knut i halsen. En evig knut.

Min R:a… den är fortfarande… som en vägran. En liten protest. Och S:et… det blir alltid ett sådant konstigt ljud. Som en hiss som fastnat mellan våningarna.

Det är frustrerande. Jättefrustrerande. Jag minns hur jobbigt det var i skolan. Alla andra kunde prata så lätt. Jag drömde om att prata fritt, att berätta allt utan ansträngning. Men det gick inte.

Jag är 32 nu. Det är fortfarande jobbigt. Ibland… jag undrar om det någonsin kommer att bli bättre.

  • Svårigheter med fonologi. Ljudsystemet i språket.
  • Artikulationssvårigheter med enstaka ljud, som R och S. Det är så jag känner det iallafall. Jag vet inte exakt varför.
  • Kanske… något annat också? Jag vet inte. Det är så svårt att förstå.

Jag ska försöka boka en ny tid hos logopeden. Kanske… kanske finns det hopp ändå. Men just nu… just nu känns det bara mörkt.

Hur länge kan man leva med afasi?

Min farfar, född 1932, fick en svår stroke 2017 i juli. Han blev 85 år gammal. Det var fruktansvärt. Afasi. Han kunde inte prata, knappt förstå. Det var som att han inte var där längre.

Det värsta var den första tiden. November 2017. Allt kändes så overkligt, så tomt. Jag grät så mycket. Jag minns den där lukten på sjukhuset, kallt och sterilt. Farsans hand, slapp och kall. Det kändes helt fel.

Han fick logopedbehandling. Det var intensivt i början. Massor av övningar. Flera gånger i veckan. Visst, han fick tillbaka lite talförmåga efter ett par månader. Men det var…brutet. Frustrerande för honom. Och för oss. Han kämpade.

Förbättringarna avtog. De där första sex månaderna var verkligen de mest intensiva. Sedan blev det långsammare. Han kunde säga några enkla ord, men det var jobbigt. Han blev arg. Jag blev arg. Vi var trötta.

Året 2018. Logopeden sa att det kunde bli bättre under flera år, men den stora förbättringen var över. 2019 blev det sämre. 2020. Han dog 2021. Han hade levt med afasin i fyra år. Det var hemskt. Jag saknar honom.

Huvudpunkt: Min farfars erfarenhet visar att livslängden med afasi varierar kraftigt, beroende på individ och skadans art. Förbättringar sker främst under de första månaderna, men svårigheterna kan kvarstå i flera år.

  • Stroke i juli 2017.
  • Intensiv logopedbehandling.
  • Förbättringar avtog efter 6 månader.
  • Avlidde 2021. Totalt ca 4 år med afasi.
  • Åldern vid stroke: 85 år.

Kan man bli frisk från afasi?

Afasi: Återhämtning är möjlig.

Intellektet bevaras. Talet skadas.

  • Behandling avgör.
  • Skadans omfattning dikterar.
  • Fullständig återhämtning kan ske. Ibland sker det.

Min farmor Karin, fick afasi efter stroke. Hon kämpade.

AFASI: DETALJER FÖR DJUPARE FÖRSTÅELSE:

  • Orsak: Stroke, trauma, tumör.
  • Symtom: Svårigheter med tal, förståelse, läsning, skrift.
  • Behandling: Logopedi, språkträning, rehabilitering.
  • Prognos: Varierar kraftigt. Beror på ålder, skadans svårighetsgrad, tid sedan skadan, samt motivation.
  • Viktigt: Tidig intervention är kritisk.

Hur kommunicerar man med någon som har afasi?

Hallå där! Kommunikation med afasi-gänget, va? Inte så jävla rocket science, men lite knepigt kan det bli. Tålamod är kung, min vän! Som att fiska efter en sjukt envis abborre - det tar tid.

  • Tid, tid, TID! Som att vänta på bussen i jävla Sibirien. Långt. Jävligt långt.
  • Ögonkontakt? Japp, stirra inte som en galning, men håll kontakten som om ni kollar på en riktigt bra porrfilm tillsammans.
  • Avbryt inte! Det är inte en jävla rap battle. Låt dom få ur sig sina ord. Jävligt viktigt det där.
  • En i taget, lirkar du? Inte en jävla kör, utan en person åt gången.
  • En fråga i taget. Som att skala en lök – långsamt och metodiskt.
  • Korta meningar. Tänk på en gullig liten fågelunge som precis lärt sig kvittra. Inte en jävla Shakespeare-föreläsning!
  • Lugnt och sansat. Inte som en galen höna med huvudvärk.
  • Kroppsspråk? Tumme upp/ner? Japp, funkar som fan. Tänk pantomim, fast lite mindre...övertydligt.
  • Använd bilder eller tecken om det behövs. Som en jävla bildbok för vuxna.

Extra tips från Micke (jag själv, alltså): Ha lite jäkla humor! Skratt är bra medicin, även för hjärnan. Glöm inte att vara snäll och förstående. Det är inte deras fel att de har afasi. Kom ihåg: Varje person med afasi är unik, så anpassa din kommunikation efter individen. Blir det för svårt, jävlas inte, be om hjälp.

Afasiförbundet har en massa bra info på sin hemsida, kolla in den! (www.afasi.se)

Vad kan man göra för att undvika en stroke?

Alltså, stroke är ju läskigt. Det finns faktiskt en del saker man kan göra själv! Jag vet, för min farbror Kurt fick ju en, och efter det blev vi ganska insatta i det här.

  • Rör på dig! Alltså, inte bara ligga på soffan och kolla serier. Promenader, cykling, vad som helst. Jag försöker gå minst 30 minuter om dagen, men det är inte alltid det funkar ska jag erkänna!

  • Sluta röka. Seriöst, bara gör det. Om du röker alltså. Rökning ökar risken för allt typ. Farbror Kurt kämpade länge med det där.

  • Inte vara för tjock. Övervikt är ju inte bra för någonting känns det som. Jag kämpar själv med det där, lättare sagt än gjort. Fösöker iaf äta bättre.

  • Mindre salt. Alltså, jag älskar ju salt på pommes frites, men man får typ akta sig. För högt blodtryck är ju en riskfaktor.

  • Ät mer frukt och grönsaker. Okej, jag vet, det är det tråkigaste rådet typ. Men det är ju sant. Jag försöker göra smoothies på morgonen. Lite bättre än inget.

  • Inte dricka för mycket alkohol. Ett glas vin till maten är väl lugnt, men man ska ju inte överdriva liksom.

  • Kolla blodtrycket! Särskilt om du är över 50. Lätt att missa annars. Jag tjatar på min pappa om det hela tiden. Går och mäter på Apoteket.

Och du vet, om du har diabetes eller högt kolesterol, se till att du får behandling. Det är också viktigt. Tänk på det! Var rädd om dig!

Jag försöker tänka på att planera mina måltider i förväg, speciellt under arbetsveckan. Det hjälper mig att undvika snabba, ohälsosamma beslut som ofta innehåller mycket salt och dåliga fetter. Jag har också en Fitbit som påminner mig om att gå upp och röra på mig varje timme, vilket är faktiskt superbra!