Kan man få minnesluckor av PTSD?

Kan man få minnesluckor av PTSD? Alltså, ja, verkligen. Det är inte bara så att man glömmer var man lagt nycklarna, det är… annorlunda. Som om hela bitar av livet bara… försvinner. Hjärnan, den stackaren, blir helt överväldigad. Tänk dig att du försöker stoppa in tio kilo tvätt i en liten resväska – det går ju inte! Och på samma sätt, när det traumatiska minnet är för stort, för smärtsamt, så blockerar det liksom allt annat. Vardagsminnen, viktiga möten, namn… allt bara bleknar bort.

Jag minns en gång… jag skulle hämta barnen från skolan. En helt vanlig tisdag. Men plötsligt, pang! Bortom porten var allt bara vitt brus. Jag visste inte hur jag kommit dit, eller vad jag skulle göra. Som att någon bara raderat de senaste minuterna av mitt liv. Det är skrämmande. Tänk att inte lita på sina egna minnen! Det är nästan som… som att leva i en dimma.

Och visst, jag har läst någonstans att det kan vara lika allvarligt som minnesproblemen vid Alzheimers. Det är ju helt galet! Jag menar, jag är inte gammal, jag borde komma ihåg saker! Men tydligen, när hjärnan blir så överbelastad, så kan det hända vem som helst. Den här minnesförlusten, den… den äter liksom upp en inifrån. Man tappar fotfästet. Vem är jag om jag inte ens minns vem jag var igår? Det är en fråga jag brottas med, varje dag. Och det är just det som gör PTSD så… så förlamande. Inte bara traumat i sig, utan också den gnagande osäkerheten. Minnesluckorna. Tomheten. Vad kommer jag att glömma härnäst?