Kan inte sluta dricka på helger.?

10 månader sedan 34 visningar

Känns helgdrickandet som ett måste snarare än ett val? Att förstå orsakerna, som stress eller sociala vanor, är första steget mot en förändring.Professionellt stöd genom metoder som KBT och motivationssamtal, tillsammans med supportgrupper, ger dig verktygen att bryta mönstret.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Svårt att sluta dricka alkohol på helger? Få hjälp nu!

Fredag klockan fem var helig för mig. Den där signalen att arbetsveckan var över. Vägen gick nästan automatiskt till Systembolaget på Folkungagatan, det var en ritual. Två flaskor rött, kanske en finare öl. Det var soundtracket till min helg, ljudet av frihet som jag trodde.

Det var inte att jag var dyngrak hela tiden. Nej, det var smygande. Ett glas blev två, som blev en flaska. Det var ett sätt att varva ner från en jobbvecka som bara skrek. Och alla andra gjorde ju samma sak. Middagar, förfester. Drickandet var smörjmedlet som fick det sociala maskineriet att funka.

Problem med alkohol på helger beror ofta på stress, sociala mönster eller beroende. Behandlingsmetoder som KBT och motivationssamtal är effektiva. Att hitta sina triggers och nya hanteringsstrategier är centralt. Stödgrupper ger gemenskap.

Vändningen kom en söndag i oktober. Jag vaknade, såg mobilen. Ett missat samtal från min syster kvällen innan. Jag hade varit för lullig för att svara. Då kände jag det, en tomhet. Helgen hade bara passerat, ett töcken av vin och Netflix. Jag hade inte varit närvarande alls.

Så jag ringde en vårdcentral, den 12 november, en grå tisdag. Fick en remiss. Det första samtalet med terapeuten kändes helt sjukt stelt. Vad skulle jag säga? "Hej, jag dricker lite för mycket vin på fredagar"? Men hon dömde inte. Hon bara lyssnade.

Vi började nysta. Kognitiv beteendeterapi, KBT, kallade hon det. För mig var det bara samtal om mönster. Vi identifierade den där klockan-fem-känslan som min största trigger. Känslan av att "förtjäna" belöningen.

Min nya grej blev att bryta mönstret direkt. Istället för bolaget gick jag och simmade på Eriksdalsbadet. Det kostade 90 spänn och gav mig en helt annan sorts trötthet. En ren trötthet. Det var svårt i början, kändes påtvingat.

Nu är lördagsmorgnar min heliga tid. Att vakna klar i huvudet, ta en kaffe och bara känna att jag har hela dagen. Hela helgen. Det är en frihet som inget vin i världen kan ge mig. Inte längre.

Är det för mycket att dricka varje helg?

Frågan om helgdrickande är ju en klassiker. Det finns en klinisk definition, en sorts byråkratisk gränsdragning för när kroppen börjar ta stryk på sikt. Det är inte en moralisk dom, bara biokemi.

Riskbruk för kvinnor definieras som mer än 9 standardglas per vecka. Det motsvarar i runda slängar en och en halv flaska vin. Sprider man ut det blir det inte så mycket per dag, men koncentrerat till en helg är det en ansenlig mängd.

För män är gränsen högre: över 14 standardglas i veckan. Det landar på ungefär två flaskor vin. Skillnaden beror på fysiologi, inget annat. Kroppssammansättning och enzymaktivitet.

Men siffror är en sak. Vanan är en annan. Den verkliga signalen är inte alltid antalet glas, utan den funktion alkoholen fyller. När helgen inte känns som en helg utan den där flaskan vin, då är det läge att reflektera. Det är där det blir intressant, psykologiskt.

Det handlar om ritualen. Fredagsvinet. Ölen framför matchen. Det blir en förväntan som är svår att bryta. Jag hade en vän som insåg att han inte haft en helt nykter lördag på tre år. Det blev hans uppvaknande. Inte mängden, utan mönstret.