Kan alkohol göra din ångest värre?

Okej, här är ett försök att göra om texten om alkohol och ångest, mer personlig och “mänsklig”:

Kan alkohol verkligen vara boven i dramat för min ångest? Alltså, på riktigt?

Jag vet inte hur många gånger jag hört det, men det är liksom svårt att ta in. “Alkohol kan förvärra ångest,” säger de. Visst, det låter ju logiskt, men… ni vet, ibland känns det ju precis tvärtom, eller hur?

Men när jag tänker efter, det kanske ligger något i det. Jag menar, jag har ju märkt – speciellt dagen efter en utekväll, eller ett glas vin för mycket hemma – att oron liksom gnager lite extra. Som om den liksom legat och lurat i skuggorna och bara väntat på att få komma fram. Är det verkligen värt det?

Och det är ju inte bara “dagen efter”-ångesten, eller hur? Jag har läst, och folk har berättat, att alkohol faktiskt kan utlösa helt ny ångest. Typ, att man kanske har en sårbarhet, och alkoholen liksom trycker på rätt knapp. Läskigt, faktiskt.

Och det som är så knepigt, det är att ångesten kan få en att vilja dricka mer. Jag har själv känt det – en flaska vin för att “lugna nerverna” efter en stressig dag. Det känns ju bra i stunden, men sen… ja, sen är man ju fast i en ond cirkel. Självmedicinering kallas det visst. Smart att försöka fly sina känslor på ett sätt som bara gör dem värre? Knappast.

Jag läste någonstans att det finns studier som visar att folk som har ångestproblem löper större risk att utveckla ett alkoholberoende. Tänk vad hemskt, liksom. Man försöker bara att må bättre, och så hamnar man i ett ännu värre problem.

Alltså, jag säger inte att alla som dricker får ångest. Verkligen inte. Men om du känner att din ångest har blivit värre på sistone, eller att du dricker mer än du borde för att dämpa oron… kanske det är dags att ta en funderare. Jag vet att jag gör det. Det kanske är värt att testa att dra ner lite, se vad som händer? Vad har man att förlora, egentligen?