Hur yttrar sig svår ångest?

Symtom på svår ångest: Hur visar sig panikångest och extrem oro?

Minns en gång, typ i mars 2021, satt jag på tunnelbanan i Stockholm. Plötsligt, helt utan förvarning, började hjärtat bulta som en tokig trummis. Kändes som någon klämde åt runt bröstet. Andningen blev ytlig, paniken kom över mig som en våg.

Det var fruktansvärt. Kände mig helt hjälplös. Svetten lackade, blev yr i huvudet. Tänkte, "nu dör jag". Hade aldrig upplevt något liknande.

Senare fick jag veta det var en panikattack. Läkare sa det kunde hända igen. Visst, det är läskigt, men jag försöker hantera det. Andningsövningar hjälper lite, i alla fall.

Ångest i allmänhet, det är mer som en konstant oro. Som en bakgrundsbrus som aldrig tystnar helt. Det kan komma i perioder, mer eller mindre intensivt. Ibland känns det som jag ska explodera inombords.

Det påverkar sömnen. Får svårt att somna och vaknar ofta. Koncentrationen försämras också. Enkla saker blir plötsligt otroligt svåra att göra.

Hur vet man att man lider av ångest?

Ångest? Känn efter!

• Kroppen skvallrar: Tung andning, tryck över bröstet, hjärtklappning. Kroppen är smart.

• Panikångest = överraskningsattack: Intensiv ångest som dyker upp från ingenstans. Panikattacken är själva upplevelsen. Som en ovälkommen gäst.

• Ångest kan vara en överlevnads mekanism. Ibland behöver vi den.

• Jag har själv haft hjärtklappning, men det visade sig bara vara kaffe... lite för mycket kaffe!

Jag tänker ofta på hur vi försöker kontrollera våra känslor. Men kanske är det tvärtom? Känslorna kontrollerar oss. En liten tanke bara.

Hur känns svår ångest?

Svår ångest? Tänk dig en fysisk manifestation av oro. Hjärtklappning, snabb andning, muskelspänningar, det är det basala. Känner du igen det? Det är kroppens sätt att förbereda sig för fara, fast ingen fara finns. En sorts felaktig brandlarm i systemet.

Som min gamla lärare sa; "Ångest är en paradox. Kroppen rustar sig för flykt eller kamp, men ingen fiende finns. Bara tankar."

Fjärilar i magen är en mild beskrivning. Många upplever intensiv oro, en känsla av impending doom, som att världen ska rasa samman. Det är intensivt. En riktig överdos av adrenalin, inte skojigt alls.

Jag har haft det där själv, det är inget man önskar sin värsta fiende. En konstant känsla av hot, en obalans.

Min terapeut hjälpte mig att förstå det som en dysfunktion i det limbiska systemet, hjärnans känslocenter. Vetenskapligt fascinerande, men i stunden… inte så kul.

Punktlista med vanliga symtom:

• Panikattacker
• Sömnsvårigheter
• Magproblem
• Koncentrationssvårigheter
• Irritabilitet

Något jag upptäckte, och som min läkare bekräftade, är att det ofta finns en koppling till magnesiumbrist. Kolla upp det!