Hur vet jag om jag har vätska i buken?

Hur vet jag om jag har vätska i buken? Åh, herregud, vad läskigt det låter, va? Jag är ju ingen läkare, absolut inte, men om jag kände så, om jag misstänkte något sånt… Då hade jag nog panik, ärligt talat. Jag hade ringt min läkare direkt, eller åkt in till akuten. Allvarligt, man kan ju inte bara sitta och fundera, eller hur?

Första steget, tror jag, är väl en vanlig undersökning? Läkaren känner och klämmer lite, ställer en massa frågor – det där vanliga, lite pinsamma, men ändå nödvändiga. Min kusin, hon hade ju den där konstiga svullnaden… läkaren kände direkt att något inte stämde, det var liksom…märkbart. Sen, om läkaren är osäker, och det är ju så klart inte alltid de är hundra procent säkra på en gång, då är det väl ultraljud som gäller? Jag menar, de kan ju se rakt igenom en, typ, eller i alla fall in i magen. Man får ligga där och spänna sig, eller försöka slappna av, beroende på vad de kollar efter. Det är rätt obehagligt, men så mycket bättre än att gå runt och oroa sig ihjäl. Min mormor gjorde det en gång, och läkaren hittade en liten cysta. Inget farligt, men skönt att få veta!

Och sen det där med bakterier… usch, det vill man ju inte ens tänka på! Men det är ju bra att det finns tester för det, va? Ett prov, nånting litet så där… man får ju lite ont, klart, men det är ju värt det, om det kan utesluta nåt allvarligt. Jag skulle i alla fall känna mig sååå mycket lugnare efter att ha gjort en sådan undersökning. Mycket, mycket lugnare. Att bara få veta, vad det än är, det är ju det viktigaste. Att slippa gå runt och fundera, för den där osäkerheten, den är värre än nästan vad som helst.