Hur ställs diagnosen språkstörning?

Att ställa diagnosen språkstörning: En komplex process

Språkstörning, även kallad specifik språkstörning (SLS), är en komplex och ofta missförstådd diagnos. Den kännetecknas av svårigheter med att förstå och/eller använda språk, som inte kan förklaras av hörselnedsättning, intellektuell funktionsnedsättning eller andra neurologiska tillstånd. Att ställa diagnosen kräver en noggrann och mångfacetterad bedömning, särskilt hos flerspråkiga individer.

Diagnosprocessen är inte en enkel ja/nej-fråga, utan snarare en bedömning av språkliga färdigheter inom flera områden. Det handlar om att kartlägga individens språkliga förmåga i relation till ålder och den språkliga miljön. En avgörande faktor är att identifiera signifikanta avvikelser från det förväntade språkliga utvecklingsförloppet. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

• Fonetik och fonologi: Svårigheter med att producera och/eller förstå språkljud. Detta kan manifestera sig som svårigheter med uttal, att skilja på ljud eller att använda ljud i rätt ordning.

• Lexik: Begränsat ordförråd eller svårigheter med att hämta ord.

• Syntax och grammatik: Svårigheter med att forma grammatiskt korrekta meningar, att förstå grammatiska strukturer eller att använda grammatik på ett meningsfullt sätt.

• Pragmatik: Svårigheter med att använda språket i sociala sammanhang, exempelvis att förstå ironi, att tolka kroppsspråk eller att anpassa sitt språk till olika situationer.

Diagnostiken hos flerspråkiga individer: En särskild utmaning

Flerspråkighet i sig är inte en indikator på språkstörning. Dock kräver bedömningen av flerspråkiga barn och vuxna en djupare förståelse för deras språkliga utveckling i varje enskilt språk. En utmaning är att särskilja typiska utmaningar i språkinlärning från en faktisk språkstörning. Att en individ har svårigheter i ett språk betyder inte automatiskt att de har en språkstörning. En språklig utvärdering måste därför genomföras på alla språk individen behärskar.

Att skilja språkstörning från andra faktorer

Diagnosprocessen kräver också att man utesluter andra faktorer som kan påverka språkutvecklingen, såsom:

• Hörselnedsättning: En odiagnostiserad hörselnedsättning kan leda till förseningar i språkutvecklingen.
• Intellektuell funktionsnedsättning: Språkliga svårigheter kan vara ett symptom på en intellektuell funktionsnedsättning.
• Autism spektrumtillstånd: Språkliga svårigheter är vanliga vid autism.
• Traumatiska hjärnskador: Hjärnskador kan orsaka språkliga problem.

Diagnos och behandling

Diagnosen ställs ofta av en logoped eller talterapeut, ibland i samarbete med andra professionella som psykologer och läkare. Tidig diagnos är avgörande för att sätta in rätt stödåtgärder. Behandlingen fokuserar på att stärka de språkliga färdigheterna genom individanpassad terapi.

Sammanfattningsvis är diagnostiseringen av språkstörning en komplex process som kräver en noggrann utredning och en helhetsbedömning av individens språkliga förmåga i kontext av ålder, språklig miljö och andra relevanta faktorer. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt flerspråkiga individer för att undvika felaktiga diagnoser.