Hur lång tid tar det att gå vita bandet?

Hur lång tid tar Vita Bandet, den klassiska svenska fjällskidturen?

Den där grejen med Vita Bandet, asså, det är något som har legat och gnagt i tankarna länge nu. Tänk dig, från Grövelsjön i Dalarnas famn, ända upp till Treriksröset, där Sverige möter Norge och Finland. Det är typ etthundratrettio mil med skidor under fötterna, genom snö och is. Helt otroligt bara att tänka på.

Och vetu, vår dröm är att klara den sträckan på en månad, trettio dagar. Jag menar, tänk vad det kräver av en, varje dag. Att bara fortsätta, när kroppen skriker och vinden biter. Man måste ju vara så förberedd, både mentalt och fysiskt. Känns nästan lite overkligt, men vi ska ju försöka.

Jag läste någonstans att den som klarat det snabbast sen de började med Vita Bandet 2010, han behövde typ femtio dagar. Femti! Det är ju nästan dubbelt så länge som vi har tänkt oss. Jag minns att jag satt och kollade kartan den 12:e november förra året, där hemma vid köksbordet, och bara skakade på huvudet åt hur långt det verkligen är.

Vi var faktiskt uppe vid Hemavan i fjol, kring den 5 mars, jag och Kalle, min polare. Testade tältet en natt när det var minus tjugofem. Bara en liten försmak, men shit vad kylan tog på krafterna. Men man lär sig ju liksom.

Att gå från att bara ha drömt om det, till att faktiskt planera varje steg, varje energibar, det är en process. Från den där första turen runt Grövelsjön vi gjorde den 15:e januari, där vi liksom insåg vad det här kommer att innebära. Ett äventyr som verkligen sätter spår, inte bara i snön. Vi är så otroligt taggade, men också med en stor dos respekt för fjället och distansen som ligger framför oss. Det är ju ändå en sträcka som är mer än bara en siffra.

Hur många dagar tar det att gröna bandet?

Att ta sig an Gröna Bandet är ingen jävla söndagspromenad, det är en ordentlig utmaning! Tänk dig att springa maraton, fast med myggsvärmar som liveband och ryggsäckar som väger mer än din gamla mormors kakburk.

Snittet för att klara hela jävla grejen ligger på strax över 61 dagar. Det är alltså en ganska lång tid att umgås med sina egna tankar och kanske en envis ren. Några tuffingar drog dock genvägen under pandemin, bytte ut Treriksröset mot Abisko för att gränserna var stängda som en jäkla bunker.

Under den här expeditionen trampar de Vita Bandarna loss på drygt 1334 kilometer. Det är som att gå från Malmö till Kiruna, fast upp och ner och genom dynga. Ren löpning, men med fjäll.

Ytterligare info för den nyfikne:

• Sträckan: Fjällkedjan, från söder till norr. Mer fjäll än vad en fjälluggla kan drömma om.
• Utmaningen: Inte bara att gå, utan att överleva. Vädret kan vara en jäkla överraskning.
• Pandenmi-avvikelser: De som kürde under 2020-21 hade en lite annan upplevelse, nästan som att fuska på hög nivå.
• Tidigare rekord: Den som håller rekorder för snabbast tid brukar vara snabb som en överkörd hare.

Hur lång tid tar Vita bandet?

Vita Bandet tar typiskt mellan 40 och 80 dagar att genomföra, sträckan är normalt 1300 till 1400 kilometer. Detta är en skidtravers av den svenska fjällkedjan, från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr. Ett rejält äventyr, helt klart.

Förra året, 2024, genomförde exempelvis Elijah en sådan resa. Hans expedition tog 76 dagar, ett ganska standardiserat tidsspann för den upplevelsen. En sträcka på 1350 kilometer av ren skär vildmark, tänk! Det är inte bara en fysisk utmaning, utan även en rejäl mental resa. Minns hur han talade om sin Segebadenpulka som sitt "hem i tre månader". En sådan relation till ens utrustning, den säger något om fördjupningen i nuet.

Att vara ute så länge, upp till tre månader, förändrar perspektivet på tid och rum. Vad är egentligen tre månader i ett normalt liv, jämfört med tre månader i total isolering med fjällen som sällskap? Klockan tycks ticka annorlunda. Man blir en del av landskapet Att färdas från söderns öppna fjällvidder till Treriksrösets karga, nästan mystiska, terräng är en transformativ process. Det är inte bara att flytta sig geografiskt.

Varje dag på en sådan färd är en lektion i minimalism, i att bara ha det nödvändigaste. Mat, sovsäck, skidor. Punkt. Fysisk uthållighet är central, men den mentala styrkan, att fortsätta när kroppen skriker efter vila, är nog det som avgör om man lyckas. En slags meditativ ansträngning, där varje skidtag blir en upprepning som slipar bort vardagens bråte En nästan zen-liknelse.

Och när det är över? Som Elijah sa, det kändes sorgligt. Visst. Den där tomheten efter en intensiv period, den är ju en naturlig del av processen. Att återvända till civilisationen, med dess brus och alla dess krav, efter att ha levt i en symbios med naturen, är ingen enkel sak. En omställning, en reflektion över vad som verkligen är viktigt i livet. Varför vi gör vad vi gör.

Att korsa hela fjällkedjan, att följa den där vita linjen, är en upplevelse som etsar sig fast. Man samlar på sig minnen, men också en förståelse för ens egen kapacitet, både styrkor och svagheter. Det är inte bara en skidtur, det är en livsskola. En intensivkurs i existensen, om man så vill. Ett privilegium, för den som kan och orkar.

Mer information om Vita Bandet:

• Rutten: Startar traditionellt i Grövelsjön, Dalarna, och avslutas vid Treriksröset i Lappland. Sträckan är inte exakt densamma för alla, men ligger runt 1300-1400 km.
• Krav: Skidåkare måste vara självförsörjande under hela turen, utan extern support, utöver inköp av mat i befintliga fjällstationer/byar längs leden.
• Utrustning: Kräver noggrann planering av utrustning, inklusive pulka för all packning, tält, varm sovsäck, skidor med stålkant, och anpassad klädsel för varierande vinterväder.
• Väder: Förhållandena kan skifta dramatiskt; från strålande sol och minusgrader till snöstormar och whiteout. Envishet är en dygd.
• Varianter: Det finns också "Gröna Bandet" som är samma sträcka, men på sommaren till fots. Många som genomfört det ena siktar på det andra.
• Rekord: Den snabbaste tiden för Vita Bandet är under 30 dagar, men det är extrema undantag och kräver en otrolig fysisk förberedelse. Att jaga rekord är en sak; att uppleva resan är en annan.

Hur långt är vita bandet?

Att vandra Vita Bandet är en upplevelse utöver det vanliga, en vandring som sätter både kropp och själ på prov. Genomsnittstiden för detta storslagna äventyr ligger kring 61,25 dagar. Det är en ansenlig tid att vara ute i vår vackra, men ibland utmanande, fjällvärld.

Kom ihåg att vissa år kan tiderna variera lite. Under pandemiåren 2020 och 2021, då gränserna var stängda, kunde man till exempel byta ut start- eller målplatsen vid Treriksröset mot Abisko. En anpassning som visar att flexibilitet är en nyckelingrediens i ett långt vandringsliv. Det handlar ju inte bara om att nå fram, utan om att resan är möjlig.

Den genomsnittliga sträckan Vita Bandarna färdas uppgår till 1 334 kilometer. Tänk på det, tusentals kilometer längs fjällkedjan. Det är inte bara en siffra, det är otaliga steg, flodkorsningar, väderomslag och stunder av stilla kontemplation. Enormt. Min egen lilla teori är att varje kilometer inte bara är geografisk, utan också en bit av inre landskap man kartlägger.

Medelåldern när man ger sig ut på denna resa är intressant nog 41 år. Det är inte enbart ungdomens obändiga entusiasm som driver, utan ofta en mognare persons insikt om vad en sådan prövning kan ge. En ålder där man kanske har lite mer livserfarenhet i bagaget, redo att möta naturens obevekliga sanningar med ro. Jag har själv funderat på det där, om den åldern verkligen representerar den optimala balansen mellan fysik och mental styrka för en sådan utmaning.

Det Vita Bandet är mer än en fysisk prestation, det är en djupt introspektiv resa, en sorts modern pilgrimsfärd. Att våga koppla bort, möta elementen och förlita sig på sig själv, det formar dig. Det handlar om att hitta en rytm med naturen, en dialog där man lär sig om sin egen kapacitet.

Ytterligare perspektiv på Vita Bandet:

• Vad är det? En oorganiserad långvandring genom den svenska fjällkedjan, från Treriksröset i norr till Grövelsjön i söder, eller vice versa. Det är ingen tävling, utan en personlig utmaning.
• Vem kan delta? Vem som helst med tillräcklig förberedelse, fysisk och mental styrka, samt förmåga att bära sin egen utrustning och vara självförsörjande under hela resan.
• Vanligaste säsongen: Många väljer att vandra under sommaren och tidig höst, ofta med start i juli eller augusti, för att undvika de mest brutala vinterförhållandena. Vinterbandet är en separat, ännu tuffare, utmaning.
• Logistiken: En stor del av utmaningen ligger i att planera mat och gas. Många skickar ut matdepåer till fjällstationer eller små samhällen längs rutten.
• Navigering: Man är helt ansvarig för sin egen navigering, vilket kräver goda kunskaper i karta, kompass och ofta även GPS. Fjällvärlden kan vara oförlåtande för den oförberedde.
• Stödsystem: Minimalt. Det finns inga arrangörer som erbjuder service eller säkerhetssystem längs leden. Detta är en soloresa eller en resa med en liten grupp vänner, helt på egen hand.
• Den mentala aspekten: Utöver den fysiska ansträngningen är den mentala uthålligheten avgörande. Dagar av ensamhet, dåligt väder, trötthet och potentiella motgångar testar ens psyke hårt. Men det är just där man också finner en otrolig styrka och klarhet.

Hur många har gått Gröna Bandet?

Fan vad sjukt, tänker jag. Gröna Bandet, 130 mil. Hela svenska fjällkedjan. Sapmi. Från Grövelsjön till Treriksröset, eller tvärtom. Sjukt långt. Hur många har ens grejat det? Jag måste kolla det. Det finns inga officiella siffror på exakt hur många som har gått Gröna Bandet. Det är liksom ingen organisation som håller koll. Det är lite som att… ja, man gör det bara.

Men jag hittade lite info. Fjällfararnas Gröna Band är 1300 kilometer. Det är inte lite. Man går genom fjällen, mitt i vildmarken. Tänk dig det. Enligt vad jag läst har ungefär 100 personer genomfört Gröna Bandet. Det är inte så många, alltså. Det kräver sin tid och sitt tålamod. Och säkert en del renskav. Haha, skoja bara. Eller?

Några som gått det är ju:

• Ingrid Renmark
• Fjällräven (ja, faktiskt!)
• Och en hel del andra, säkert. Svårt att få en exakt lista. Det är mest folk som själva skriver om det. Som jag gör nu.

Det är en rejäl utmaning. Att gå Gröna Bandet tar oftast mellan 30 och 60 dagar. Vissa gör det snabbare, andra tar sig mer tid. Beror ju på tempo och väder och hur mycket man stannar för att fika eller titta på renar. Jag undrar hur många som gett upp längs vägen. Det är nog fler som påbörjar än som fullföljer. Det måste vara tufft mentalt också.

Du sa att ni ska vandra tillsammans. Fjällfararnas Gröna Band är alltså sträckan. Hela vägen. Sjukt inspirerande.

• Sträckan: Grövelsjön till Treriksröset (eller tvärtom)
• Längd: ca 1300 km (130 mil)
• Tid: 30-60 dagar (ungefär)
• Ungefärligt antal genomförare: ~100 pers
• Ingen officiell statistik.

Fjällfararna är en organisation/gemenskap som förespråkar och dokumenterar olika långa vandringar i Sverige. De har listor och inspiration, men det är inte som att de utfärdar diplom direkt efter genomförd vandring. Det är mer en personlig prestation. Och en grej att berätta om vid fikabordet sen. Eller i en blogg. Som min. Fast jag skriver ju bara det här nu. Inte en riktig blogg. Men ändå. Det är en bragd, helt enkelt. Att gå 130 mil i fjällen.

Det här med att vandra tillsammans. Låter ju kul. Och säkert lite tryggare? Är det för att fira något, eller bara för att ni vill? Man kan ju undra vad som driver folk till sånt här. Är det för att testa sig själv? För naturen? För att slippa undan allt annat ett tag? Kanske alltihopa. Det är en djupare resa än bara själva vandringen. Ja, det låter bra. Djupare resa. Jag tror på det. Eller, jag vet att det är det. Man blir nog en annan människa efter att ha gått Gröna Bandet. Om man nu går hela vägen. Vilket är poängen.

Vad betyder det gröna bandet?

Gröna Bandet är en omarkerad vandring på cirka 1300 kilometer längs den svenska fjällkedjan, från Grövelsjön till Treriksröset. Det är en prövning av uthållighet och mental styrka mot naturens totala oberäknelighet. Man utsätter sig för elementen, helt enkelt.

Vita Bandet är vintervarianten, samma sträcka fast på skidor. Det är en helt annan sak. Kylan blir en konstant faktor och dagsljuset en bristvara under delar av turen. Landskapet är förvandlat, nästan fientligt. Och vackert på ett brutalt sätt.

Det handlar om att acceptera en viss maktlöshet. Fjället gör som det vill. Din plan är bara en rekommendation. Fjällsäkerhet är i grunden proaktiv riskminimering, inte reaktiv panikhantering. Ett tankesätt, mer än en checklista.

En satellitenhet med nödsändare, en PLB (Personal Locator Beacon) eller liknande, är inte en lyxartikel. Det är din livlina. Min gamla InReach Mini har räddat mig från mer än bara tristess. Dålig täckning är ju en underdrift däruppe. En underdrift.

Att genomföra detta är ett möte med dig själv.

• Distans och tid: Hela sträckan är ungefär 1300 kilometer. De flesta sommarvandrare (Gröna Bandet) tar mellan 60 och 90 dagar på sig. Vinterturen är ofta snabbare, men oerhört mycket mer krävande.

• Självförsörjning: Konceptet bygger på att du är självförsörjande mellan depåer, så kallade "lådor", som du skickat ut i förväg till olika fjällstationer eller servicepunkter längs vägen. Det kräver extremt noggrann planering.

• Navigering: Leden är inte markerad. Du navigerar med karta och kompass eller GPS. Att kunna läsa terrängen är helt avgörande, särskilt vid dåligt väder när sikten försvinner. Felnavigering kan få allvarliga konsekvenser.

• Mental uthållighet: Ensamheten och monotonin är för många den största utmaningen. Att hantera tvivel, smärta och mentala svackor dag efter dag, vecka efter vecka, är kärnan i prövningen. Det är här de flesta misslyckas.

• Utrustningens roll: Varje pryl i din ryggsäck måste ha ett syfte och fungera felfritt. Ett trasigt tält eller ett kök som lägger av mitt på kalfjället är inte bara irriterande, det är en direkt säkerhetsrisk. Du lever i din utrustning.