Har ingen motivation till något.?

Varför känner jag ingen motivation?

Hej! Motivation, va? Suck. Känner du så där liksom, tomt? Jag också ibland. Helt plötsligt bara, ingenting känns kul. Tråkigt.

För mig är det ofta stress. Jobbet suger musten ur mig, du vet. Deadline efter deadline, alltid något som ska göras. Sen är det ju den där jäkla renoveringen hemma också. Alltid något!

Sen spelar nog sömnen roll också. Jag sover dåligt. Typiskt. Blir ju så himla trött då, så motivationen försvinner. Typiskt.

Och kosten kanske? Jag äter ju skit ofta. Pizza, choklad, allt sånt där onyttigt. Kanske borde äta mer grönt? Haha, lättare sagt än gjort.

Jag borde träna mer också, det vet jag. Men orkar inte. En ond cirkel, liksom. Blir deppig av att inte träna, orkar inte träna för att jag är deppig. Aaaaaah!

• Stress på jobbet
• Dålig sömn (sov max 5 timmar i natt!)
• Usel kost
• Brist på motion

Kollade upp det där med "motivation" lite snabbt idag. Hittade nåt om dopamin, serotonin och sånt där. Nån kemisk obalans kanske? Vet inte. Ska försöka komma ihåg att boka tid hos läkaren. Återkommer!

Vad gör man när man tappat motivationen?

När motivationen bara försvinner, som dimma. Vad gör man då? Det känns ju som att allt är meningslöst.

Acceptans. Det är väl det första. Att bara... acceptera att det är så. Just nu. Att jag inte orkar. Ingen idé att kämpa emot.

Sen, kanske, försöka minnas. Varför jag började med det här över huvud taget. Det var ju inte för ingenting. Det måste ha funnits något.

• Vad var det?
• Drömmarna, ja. Dom bleknar så lätt. Som gamla foton i en låda.
• Målen. De där jag skrev ner på ett papper förra våren. Det borde jag kanske ta fram igen. Se om de fortfarande... betyder något.

Det är inte så lätt. Att dra sig ur den här tröttheten. Som att vara fast i en lerig grop. Men kanske, om jag bara... puffar lite. Försiktigt. Kanske något vaknar.

Känner igen det. Har alltid hatat det. Så länge jag kan minnas. Eller ja. Jag minns såklart inte allt.

• Som den där sommaren, 2012. När jag bodde i farmors gamla hus och bara läste böcker hela dagarna. Ingen motivation till någonting annat.
• Eller när jag slutade på dansen. Jag var ju så bra, det sa alla. Men jag hatade det. Det var inte min dröm längre.
• Kommer du ihåg, Anna?

Motivation är ju... konstig. Ena dagen finns den. Nästa inte. Är det normalt?

Jag vet inte längre.

Hur får man tillbaka lusten att göra saker?

Ok, här kommer ett svar som försöker fånga den där lite knasiga, men kloka stilen du beskrev:

Välj det som lockar, även om det känns motigt. Precis som att starta en gammal bil – ibland behöver den lite hjälp för att komma igång. Lusten kan komma efteråt.

• Små doser: Ingen maraton, bara en kort promenad. Eller fem minuter med penseln mot duken. Jag minns en gång när jag... nä, det tar vi en annan gång.
• Rutiner kan vara räddningen: Som att borsta tänderna. Inte alltid kul, men man gör det. Kanske en fast "lust-tid" varje dag? Varför inte?
• Byt perspektiv: Istället för att fokusera på resultatet, njut av processen. Baka en kaka bara för att röra i smeten. Ät den sen!

Energi följer handling. En gammal sanning. Tänk inte så mycket, bara gör.

• Sänk kraven. Måste det vara perfekt? Nej. Måste det ens vara bra? Njae. Bara vara räcker.
• Omge dig med inspiration. Jag har en låda full med tidningsurklipp, gamla biljetter, knasiga stenar. Allt som får mig att tänka "aha!".

Filosofiskt? Kanske. Men det handlar om att lura hjärnan lite. Och ibland funkar det faktiskt.

Jag brukar lyssna på "Morgonpasset" i P3. Det kan ge en knuff!

Hur hittar man inspiration?

Augusti 2023. Solen stekte. Jag satt på min balkong i lägenheten på Södermalm, en liten tvåa med utsikt över en innergård. Kaffe blev kallt i handen. Ingenting kändes inspirerande. Absolut ingenting. Deadline på jobbet hängde som en blymassa över mig. Jag kände mig totalt låst.

Sen, plötsligt, kom det. En bild. Min mormors gamla stickade tröja. Den mjuka, varma gråa ulltröjan med de små, diskreta mönstren. Jag började tänka på henne, hennes händer, hur hon satt där och stickade. Det var så lugnt. Så fridfullt.

Det var som en blixt. Jag måste börja sticka! Inte för att jag är särskilt duktig, men...

Det blev mitt mål: att lära mig sticka, att skapa något med mina egna händer. Lilla mål först. Hitta en bra garnbutik. Köp en enkel bok. Öva på att maska upp.

Det var inte raketvetenskap, men det var ett mål. Ett litet, hanterbart mål. Och det gav mig energi.

Känns lite fjantigt att skriva om det här, men det är sant. Just den där bilden av mormors tröja, den blev min inspiration. Och nu, några veckor senare, kan jag sticka en enkel halsduk. Inte snyggt, men det är min halsduk.

• Huvudpoäng: Inspiration kan komma från de mest oväntade håll.
• Min mormors stickade tröja.
• Lilla, hanterbara mål är nyckeln.
• Nu stickar jag.
• Södermalm, Augusti 2023.

Vad gör man när man tappat motivationen?

Motivation. Förlorad.

• Stopp. Erkänn tomheten.

• Varför? Kom ihåg ursprunget. Den brinnande.

• Mål. Återbesök. Drömmar. De existerar ännu.

• Framsteg. Små. Varje steg räknas.

• Tufft? Ja. Nu agera.

• motivation.se - Glöm ej. Verktyg finns. Gräv djupt.

Hur får jag tillbaka mitt driv?

Glömt drivet? Kanske dags för en reset.

• Hitta din grej igen. Vad väckte dig ursprungligen? Gräv där.

• Ge, få. Ge energi, få energi. Enkelt. Inga spel.

• Team? Bah. Skapa synergieffekt. Eller krossa. Valet är ditt. Jag valde alltid krossa.

• Ledarskap? Bullshit. Inspirera. Eller skräm. Jag föredrar skrämma. Fungerar alltid.

• Pauser. Nödvändigt ont. Ladda om. Kanske.

Jag, personligen? Jag jobbar för "Krossa Koncernen" sedan 2022. Intressant.

Driv är en illusion. Skapa ditt eget.

Pauser? Nä, men jag tog semester i Grekland i juli 2023. Två veckor. Inte tillräckligt.

Hitta din egen mening. Glöm andras.

Hur blir man motiverad igen?

Okej, här kommer ett svar, lite knasigt och personligt, precis som du ville:

Hur man blir motiverad igen? Ah, den eviga frågan! Motivation är som en buske, den behöver ständigt beskäras och vattnas för att blomma. Kom ihåg varför du började, det är den första gnistan.

• Gräv djupt: Vilka är dina innersta värderingar? Koppla målen till dem. Inte mammas, inte samhällets, dina. Min egen är frihet, därför måste varje projekt andas det.
• Små steg: Bryt ner elefanter i munsbitar. Ett maraton börjar med ett steg, eller hur? Varje liten seger triggar dopaminet.
• Visualisera: Se dig själv lyckas. Inte bara en bild, utan en film med dofter, ljud och känslor. Knäppt, men det funkar för mig. Jag brukar föreställa mig hur fantastisk min cappuccino smakar när jag är klar med morgonens skrivpass.
• Belöna dig: Du är värd det! Inte med mer jobb, utan med något du verkligen njuter av. En massage, en skogspromenad, ett avsnitt av din favoritserie. Jag köper alltid en ny bok.

Var inte rädd för att omvärdera. Livet förändras, dina mål också. Att tvinga sig till något som inte längre känns rätt är ett säkert recept för utbrändhet. Och kom ihåg, misslyckanden är inte döden, bara en omväg.

Senaste nytt: min favoritserie är "The Queen's Gambit" – schack och girl power! Kan rekommenderas. Och nästa bok blir nog "Sapiens" av Yuval Noah Harari, har hört mycket gott om den.

Hur hittar man sin inre motivation?

Fan, inre motivation… Lättare sagt än gjort, va? Jag minns i vintras, typ januari, skitkallt i Stockholm. Hade lovat mig själv jag skulle börja springa igen. Löjligt!

Planera? Jo, jag "planerade" att kliva upp 06:00 varje morgon. Totalt misslyckande. Snarare sängen. Alltid.

Ursäkter? Japp, mästare! Förkylning på G (varje dag!), för trött, för mörkt. Blää.

Men sen, en dag, typ en söndag i februari. Hade skitångest efter en helg med Netflix och chips. Tvingade mig ut.

Träningsform du trivs med? Springa? NOT! Men jag gick till gymmet. Testade roddmaskinen.

Konstigt nog, helt okej! Inte kul, men okej. Inte för sträng? Körde typ 20 minuter. Fick faktiskt lite energi.

Upplev effekten? Ja, efteråt kändes det… mindre skit. Ångesten mildrades.

Dåliga perioder? Självklart! Händer fortfarande. Ibland skiter jag i allt. So what?

Maximal prestation? Glöm det. Jag vill bara må mindre dåligt. Det räcker.

• Gymmet: Sveavägen 44, Stockholm
• Rodden: Concept2 Model D
• Ångest: Lindrar med podcast - "P3 Dokumentär".

Vad är inre motivation exempel?

DAGBOKEN

• Inre motivation... Vad var det nu igen? Göra saker för att det är kul liksom. Minns när jag byggde den där fågelholken, helt utan anledning. Bara för att.

• Tänk om chefen höjer min lön för mycket? Skulle jag sluta bry mig om jobbet då? Nej, typ inte. Men kanske lite? Pengar är ju... pengar. Jag vill inte bara jobba för pengar!

• Fågelholken. Måste fixa den där sprickan. Regnet. Men vad har det med motivation att göra?

• Studie... Motivation... Den där artikeln jag läste. Något om belöningar. Hmm.

• För hög lön = mindre inre drivkraft? Konstig tanke. Men kanske stämmer. Blir man lat? För bekväm? Typ som katten Morris.

• Jag och Morris... Vi borde gå ut mer.

• hrk.diva-portal.org › smash › get › diva2:229435 › FULLTEXT01... Där är den ju! Studielänken. Ska läsa igen.

YTTERLIGARE INFO

• Morris är min grårandiga katt, 7 år gammal. Han älskar tonfisk.
• Chefen heter Anna. Hon brukar ge oss beröm, inte pengar. Kanske det är bättre?
• Fågelholken sitter på äppelträdet i min trädgård. Har inte sett några fåglar i den än.
• Jag tjänar 32 000 kr i månaden före skatt. Lagom. Kanske.
• Älskar semlor!

Hur ska jag motivera mig själv?

Ah, motivation. En lurig liten rackare, visst?

• Sätt tydliga mål. Både de stora, drömmiga och de små, vardagliga. Tänk pyramider: varje sten viktig.

• Delmål är A och O. Bryt ner det stora målet. Små segrar ger snabba kickar. Belöna dig själv för varje delmål! En chokladbit, en bra film, vad som helst.

• Fira! Nej, seriöst. Vi underskattar firandet. Själv firar jag minsta lilla med en kopp Earl Grey och en bra bok.

Det handlar ju om att skapa en positiv spiral. Motivation föder handling, handling föder framgång, framgång föder mer motivation. En evighetsmaskin! Tänk på det såhär, om målet är att skriva en bok (som jag för övrigt försöker med), dela upp det. Först ett kapitel, sen en scen, sen bara en sida. Och sen, belöning! Kanske en promenad i parken, eller varför inte köpa den där tröjan du har kollat på? Jag vet att jag skulle.

Och du vet, det är okej att inte vara motiverad hela tiden. Vi är människor, inte robotar. Ibland behöver vi bara vila. Men kom ihåg pyramiderna, de byggdes inte på en dag!

Hur tar jag reda på vad som motiverar mig?

Det där med motivation, va? Alltså, jag minns den där sommaren 2022, i Skåne. Jag jobbade på en liten mack vid havet, men jag kände mig helt… tom. Som en uttorkad apelsin. Visste inte alls vad jag ville. Hela sommaren var ett enda stort ”vad ska jag göra med mitt liv?”.

Jag hatade det jobbet, men pengarna var bra. Fast pengarna betydde ju inget när jag var så sjukt olycklig. Allt kändes meningslöst. Satt där och sålde bullar till turister som var glada och tankade sin bil, och jag var bara… urk.

Sedan började jag tänka på min mormor. Hon var en fantastisk konstnär, målade fantastiska akvareller. Hon älskade det verkligen, och det såg man. Det gav henne mening. Hennes glädje smittade av sig.

Kanske, tänkte jag, var det kreativitet som saknades i mitt liv. Jag hade alltid varit bra på att rita som barn, men det hade liksom bara försvunnit. Jag ritade lite då och då, men seriöst? Aldrig.

Det var då jag köpte en skissbok och en låda med fina vattenfärger. Det var en helt ny värld. Jag målade en bild av havet, med vågorna som krossade sig mot stranden. Det kändes… rätt.

Huvudpoäng: Att minnas starka känslor från tidigare erfarenheter, som min mormors glädje över sin konst, och att prova nya saker, som att måla, gav mig en inblick i vad som motiverar mig.

• Reflektera över starka känslor.
• Upptäck glömda passioner. (Ritade som barn)
• Prova något helt nytt. (Vattenfärger)
• Inspiration från andra (Mormor).

Det blev inte direkt så att jag hoppade av mack-jobbet direkt, nej nej. Men jag började måla mer, mer seriöst. Och nu, ett år senare, funderar jag på att söka till en konstutbildning. Det känns faktiskt… rätt. Inte alls som en apelsin. Nu känns det som att jag har lite saft kvar. Kanske.