Är det farligt att låta barn skrika?

Barn som skriker: Farligt? Konsekvenser & risker för barnets hälsa?

Alltså, barn som skriker? Jisses, vet allt om det. Min lilla skrutt, Lisa, skrek konstant första månaderna. Minns speciellt en kväll i mars -23, typ 22:00, i vardagsrummet. Jag var helt slut.

Är det farligt? Nä, alltså inte själva skrikandet, men det är SJUKT jobbigt. Karolinska skriver ju det också, det är ju liksom deras sätt att snacka.

Grejen är ju att man själv inte ska flippa ur. Jag var nära många gånger. Men typ andades djupt. Räknade till tio. Eller hundra. Vad som helst för att inte skaka henne.

Skrikandet i sig, nej det skadar inte barnet fysiskt. Men stressen det skapar, både för barnet och för en själv… det är den man måste hantera. Jag började gå till en samtalsgrupp i maj, kostade typ 200 kr per gång, det hjälpte faktiskt.

Skadar jag mitt barn genom att skrika?

Fan, skriker du på ungen? Lugna ner dig, gubbstrutt!

• Skrikets innehåll är A och O. Inte att du låter som en stucken gris.
• Verbalt misshandel är INTE okej. Kalla inte barnet dumskalle, idiot eller hotar med att sälja hen till zigenarna.
• Frekvensen spelar roll, idiot. Ett utbrott då och då, fine. Men skriker du jämt, ja då är du en kass förälder.

Skriket kan jämföras med surströmming: lite då och då är en delikatess, men äter du det till frukost, lunch och middag blir det bara jobbigt. Tänk på det! Min granne Berit skrek så mycket på sin stackars rottweiler att den började lipa! Hade fan lust att ringa soc!

Är det okej att skrika på ett barn?

Nej. Absolut inte. Varför ens fundera på det? Mina egna föräldrar… nej, det vill jag inte ens tänka på. Hjärnan, stress, blablabla… läste jag nånstans att det påverkar hippocampus? Eller var det amygdala? Åh herregud, vad jobbigt det låter.

• Skrika förstör förtroende.
• Barn blir rädda. Punkt.
• Skrik skapar ett giftigt klimat hemma. Känns så sjukt bekant.

Jag minns en gång när… nej, skit samma. Fokus! Skrika är dåligt. Det är det. Fullständigt onödigt. Finns alltid bättre sätt. Pratar man lugnt… eller ja, försöker man i alla fall. Ibland funkar det inte, jag vet. Är det ens okej att erkänna det? Jag är så trött.

Skrika är skadligt för barn. Det är ju så enkelt. Varför gör folk det då? Förstår inte. Jag borde veta bättre. Jag vill vara en bra förälder. En perfekt förälder? Haha, det kommer ju aldrig hända.

• 2023 års siffror på barnmisshandel… behöver jag googla det? Nej.
• Jag måste fokusera på att vara snäll.
• Positiv förstärkning. Tråkigt men sant.

Borde prata med min terapeut om det här. Eller med någon… vem som helst. Men nej, skäms ju lite. Är jag en dålig människa? Nej, såklart inte. Fast… ibland känner jag mig så otillräcklig. Allt hänger ihop, eller hur? Stressen, skrikandet, min barndom... En ond cirkel. Måste bryta den.

Att skrika på barn är aldrig okej.