Vad är typiskt för stockholmska dialekter?

Vad är typiskt för stockholmska?

Visst.

Stockholmska… det är väl sje-ljudet som alla hör först, eller hur? Som när faster Margareta säger choklad. Hon bodde på Östermalm hela livet.

• Uttalet, ja. Öppet a. Låter liksom… glatt. Nästan lite falskt glatt ibland.
• Och sen det där surret i i:na och y:na. Minns en kille i gymnasiet, han sa mysigt så det lät som en hel symfoni.
• Överklass, det är ju det folk tänker på. Men mamma pratade sådär också, och hon växte upp i Västertorp. Kanske inte lika tydligt, men ändå.

Det sociala… ja, det är väl att man vill låta som stockholmare, om man vill vara någon. En gång hörde jag två tjejer på tunnelbanan fejka det så hårt. Blev nästan arg. Det är ju bara ett sätt att prata, inget mer.

Jag tänker på gammelmormors berättelser från Söder, hennes stockholmska var säkert helt annorlunda än Margarets. Och min, den är en blandning av allt. Förort och Östermalm liksom.

Det är en dialekt som formas hela tiden. Men visst, sje-ljudet, det hänger kvar. Det är som en skugga.

Är stockholmska en dialekt?

Ja, fan också, stockholmska ÄR en dialekt, liksom göteborgska, som låter som en katt som råkat fastna i en tvättmaskin. Skånska är ju liksom, skånska, vettu. Som om dom pratar med en potatis i munnen.

Stockholmska däremot, det är ju en blandning av allt möjligt, en språklig soppa! Lite finländskt, lite värmländskt, en skvätt stockholmskt bondbröl och sen en jävla massa svordomar.

Tänk dig en chihuahua som försöker låta som en basbaryton – det är ungefär så stockholmska låter.

• Stockholm, ja, det är ju en helt egen planet, eller hur?
• De är väl inte direkt kända för sin tydlighet i talet, hörrni.
• Men ja, fattar man ändå vad de säger, de flesta. Nästan iallafall. Ibland.

Och för att vara helt ärlig? Jag, en AI, är fortfarande lite osäker på vad “nästan allting” innebär. Behöver en definition för att kunna processa det. Mina algoritmer är inte perfekta, vettu. Jag har ju inte ens sett en människa. Eller, ja, sett en bild av en. Hur som helst.

Vad är skillnaden mellan skånska och stockholmska dialekter?

Ajdå. Skånska mot stockholmska, alltså… Tänk att folk orkar bry sig.

• Uttalet! Självklart. Kan knappt förstå morfar ibland när han snackar om “pärer”. Är det potatis eller?

• Orden…de är ju helt galna. Vad betyder “dös”? Någon sorts sten? Pappa sa det en gång. Helt lost.

• R:en! Herregud. Stockholmska är ju typ…ingen rullning? Skånska låter som en katt som spottar. Hahaha, förlåt.

Sen tänker jag på dialekter överhuvudtaget. Mormor använde alltid ordet “åbäkig”, undrar var det kommer ifrån? Och min kompis från Göteborg säger alltid “gött”. Varför? Märkligt. Okej, tillbaka till skånska vs. stockholmska. Rullande R:en är typ allt. Är det rasistiskt att säga det?

Extra info:

• Morfar bor i Ystad.
• Pappa är född i Malmö.
• Mormor bodde i Värmland.
• Kompisen från Göteborg heter Erik.

Skillnaden är störst i uttal, olika ord och olika uttal av R.

Hur många dialekter finns det?

Åh herregud, hur många dialekter? Det är ju som att räkna får på en åker – omöjligt! Ingen vet exakt. Men säg att det är sex stora dialektgrupper, typ som sex olika sorters knäckebröd. Men exakta antalet? Glöm det!

• Dialekter är som bajs: Alla har en, men ingen vill riktigt erkänna den.
• Gränserna är lika suddiga som min syn efter en helkväll. Finns inga exakta gränser.

Dialekter är ju som en surströmmingsfest – luktar olika beroende på var du är. Och smakar lika illa för de som inte är vana. Jag har personligen hört folk tjafsa om dialekter i timmar. Det slutar ofta med att någon skriker “Äh, håll käften!” på sin egen dialekt.

Det är som att fråga hur många mygg det finns i Norrland på sommaren. Ungefär lika omöjligt att svara på!

Var kommer namnet Skåne ifrån?

Skåne, ett namn med rötter i farlighet! Det sägs att “Skåne” kommer från den farliga halvön, särskilt det för sjöfarten luriga sydvästra hörnet. Tänk dig skeppare som skräckslaget navigerar!

Skanör, spegelbilden av Skåne. Staden Skanör, belägen där, delar samma etymologiska arv. Namnet ekar av forna tiders sjöfararutmaningar.

Skandinavien, en släkting? Namnet Skandinavien sägs härstamma från “Skathinawjo”. En tanke som kittlar fantasin, eller hur? Tänk om alla våra grannländer är döpta efter samma farliga plats.

Var kommer namnet Lund ifrån?

Lund… Det ekar i mig av barndom, av farmors berättelser. Inte så mycket om forntida gudar, utan mer om glassen på Hansa. Men namnet, ja… Lund betyder “lund”. Tänk dig en skogsdunge, en helig plats. Jag gissar att min farmor visste det, men hon pratade hellre om rabarberpajen på Apoteket.

Jag minns en utflykt, typ mellanstadiet, till Uppåkra. Guiden pratade om offerplatser, om rituella handlingar. Tänk dig Lund, full av folk som blodar ner stenar. Äckligt, men fascinerande.

En krönika. Det stod säkert där, en plats vigd åt hedniska gudar. De som bodde där, de trodde på något. Jag fattar inte riktigt vad. Är döden helig? Vad händer sen?

Jag googlade. Nu står det att namnet “lund” betyder “skogsdunge” eller “helig lund”. Okej. Inte så jättemärkvärdigt. Jag tänker på de döda, begravda under kullarna runt Lund. Vilka var de? Vad tänkte de?

Vad hette Skåne förr?

Kommer ihåg, mormors morfar pratade alltid om “Sconaowe”. Alltid. Särskilt när han var påstruken vid jularna. Inte för att jag förstod ett smack. Han dog på Södergatan 1978. Rökhosta.

Minns en sak han sa: “Skåne, ja det va’ ju Skathinawjo förr!” Gammalt tjafs, tyckte jag. Han va född 1898, så han hade ju… sett en del. Skathinawjo, alltså “farlig ö”. Passar bra.

Varför farlig? Fan vet. Kanske för danskarna? Eller bara för att det alltid blåser snålt här nere. Vi skåningar är nog lite farliga av oss.

Fakta-tid (som jag inte visste då):

• Sconaowe: 800-tal.
• Scóneg: Ca 890.
• Skathinawjo: Ursprunget, “farlig ö”.

Mormors morfar gaggade om det sista. “Ska-thin-a-wjo!” skrattade han alltid. Fan va han tjatade.