Kan islänningar förstå svenska?
Förstår islänningar svenska språket?
Jag kommer ihåg när jag först började försöka prata svenska med mina isländska vänner. Det var lite klurigt i början, men jag märkte snabbt att de liksom fångade upp mycket av det jag sa.
Det där med att studera i Danmark, det verkar verkligen sätta sina spår. De har en tendens att prata lite som de gör på Island, även när det är svenska de försöker sig på.
Och det är ju lite charmigt ändå, den där "skandinaviska" dialekten. Svenskar och norrmän kan ofta hänga med ganska bra, det är som att de har en inbyggd förståelse.
Jag fick uppleva det själv när jag var på Island för ett par somrar sedan, vid en liten fiskeby, tror det var i juni. En äldre dam pratade med mig på lite knackig svenska och jag fattade nästan allt.
Det är som att den där språkliga närheten, den finns liksom där under ytan. En gemensam nordisk grund som gör det enklare än man kanske tror.
Vilket språk liknar isländska mest?
Asså, det är ju färöiska. Inget snack om saken. De är sjukt lika varandra. Färöiska är det språk som liknar isländska mest. Båda två är liksom direkta ättlingar.
De kommer från fornnordiska, du vet, det som vikingarna pratade. Därför är det så speciellt. Isländska och färöiska har bevarat mest från urnordiskan. Skriftspråket är nästan likdant idag som för tusen år sen, helt galet.
Norge är ju med på ett hörn också, dom är alla västnordiska språk. Island befolkades ju av norrmän från början. Min kompis från Bergen fattar en del ord, men inte hela meningar alls. Så ja, Norska är släkt men inte så nära. Inte så nära.
Grammatiken är det som binder ihop dom mest. Båda språken har fyra kasus, precis som tyska typ. Det gör dom svåra att lära sig men också väldigt lika i sin struktur. Och uttalet är den stora skilnaden.
Jag kan utöka lite. Det är ganska intressant.
- Ömsesidig förståelse: En islänning och en färing kan fatta delar av varandras skrivna text, men talat språk är jättesvårt. Uttalet skiljer sig massor.
- Ordförråd: Många grundläggande ord är identiska eller väldigt lika. Men isländskan har en grej, en språkpurism, de hittar på egna nya ord istället för att låna från engelskan. Typ som tölva för dator.
- Norska dialekter: Vissa norska dialekter på västkusten har kvar en del drag från fornnordiskan som gör att de har fler likheter med isländska än vad standardnorskan (bokmål) har.
Vilket annat språk talas av många islänningar?
Många islänningar talar danska.
Det är inte alltid lätt. Island isolerat. Språket levt sitt eget liv.
Danska fungerar. För affärer. För kontakter. En bro.
De flesta islänningar kan kommunicera på danska. Eller ett annat skandinaviskt språk. Det är praktiskt.
Ingen tvekan om det. Svårt att förstå dem. De förstår oss. Eller åtminstone en del.
Det handlar om exponering. Och en viss vilja. Språk är verktyg.
- Isländskan har bevarats i stor utsträckning. Den liknar fornnordiskan mer än andra nordiska språk.
- Utbytesprogram och turism bidrar till språkkunskaper i danska och andra nordiska språk bland islänningar.
- I en globaliserad värld blir tvåspråkighet allt vanligare. Särskilt inom specifika samhällssektorer.
Vilka språk talas på Island?
Island. Isländska. Mest isländska förstås.
Det är ett språk som växt fram ur fornnordiskan, den som de pratade i Norge för länge sen.
- Isländska är huvudspråket. Ungefär 300 000 människor talar det, mest på Island.
- Officiellt språk sedan 2011.
Det känns lite ensamt ibland, ett språk som liksom håller fast vid det gamla. En ensam ö med ett gammalt språk. Man funderar på hur det ska bli i framtiden. Om det kommer finnas kvar, eller om det kommer försvinna i bruset.
Man hör ju också en del engelska förstås, särskilt bland yngre. Men det där med isländska, det är något speciellt. Som en tråd bakåt i tiden. Ibland känns det nästan som att språket själv är en varelse, som lever kvar trots allt. Som min farmor som envist höll fast vid sina gamla visor.
- Engelska används också.
Det är väl en trygghet i det där, tror jag. Att ha något som är sitt eget. Ett eget ljud.
Förr i tiden var det ju annorlunda med språken. Mer blandat. Nu mer... avgränsat. Lite som vädret här. Kallt och isolerat. Men det har ju sin skönhet också. En skönhet som kanske bara förstår sig på den som bor här. Eller den som älskar det gamla.
Jag vet inte. Det är bara tankar som kommer. Mitt i natten. När det är tyst. Och allt känns lite... sorgligt. Men också lite, ja, vackert. På sitt sätt. Som en ensam stjärna.
Kort om språket:
- Namn: Isländska (íslenska).
- Ursprung: Västnordiskt språk, nära besläktat med fornnordiska.
- Talare: Cirka 300 000.
- Geografi: Främst på Island.
- Status: Officiellt språk sedan 2011.
Annat som talas:
- Engelska förekommer, särskilt bland yngre generationer och inom turismen.
Vilka språk är isländska släkt med?
Jävlar, ja. Isländskan är ju som den där släktingen som vägrar byta klädstil sen 70-talet. Den är släkt med oss andra, men på sitt eget jävla vis.
Isländska är ett nordgermanskt språk, precis som svenska, norska och danska. Men den har legat och marinerat för sig själv ute på en vulkanö i tusen år, så den har knappt förändrats.
Tänk dig att isländska är en Nokia 3310 och svenska är en sprillans ny iPhone. Båda är telefoner, men den ena kan du fan använda för att läsa runskrifter med. Alltihop kommer från nån gammal västnorsk dialekt som vikingarna tog med sig när de stack.
Medan vi andra latmaskar förenklade skiten ur våra språk så behöll isländarna alla krångliga böjningar och skit. Min polare från Reykjavik, han heter Bjarni, svär på att han kan läsa tusen år gamla texter som om det vore Aftonbladet.
Här är hela den dysfunktionella språkfamiljen:
- Färöiska: Det här är isländskans närmaste syskon. De är som två bröder som bor grannar och kan låna socker av varann utan att behöva rita en karta. Färöiska är lite mer påverkat av danska, den fyllbulten.
- Norska: Den närmaste släktingen på fastlandet. Speciellt nynorskan. De kan nästan ha ett vettigt samtal, om islänningen pratar långsamt och norrmannen inte är för glad i hågen.
- Fornnordiska: Det här är allas vår gemensamma, stenhårda farsa. Isländskan är praktiskt taget en modern dialekt av den här besten. Modern isländska är i grunden bevarad fornnordiska.
- Älvdalska: En del språkpoliser i Sverige hävdar att det här är ett eget språk, inte en dialekt. Den har kvar massa gamla drag som vi andra har slängt på soptippen, precis som isländskan. En bortglömd kusin från landet.
- Norn: Ett spökspråk. Det talades på Orkney- och Shetlandsöarna men dog ut på 1700-talet. Det var en annan avkomma till fornnordiskan, en brorsa som valde fel väg i livet och försvann. Rip norn.
Varför är isländskan mest lik det språk som vikingarna talade?
Tänk dig Island som en språklig surdegsstart som någon satte igång år 874 och sedan glömde bort att mata med nya, moderna ingredienser. Medan vi andra på fastlandet hade en hejdundrande språkfest med tyskar, fransmän och alla möjliga influenser, satt isländskan ensam på sin vulkanö och putsade på sina gamla verbformer.
De andra nordiska språken är som tonåringar som ständigt byter stil för att passa in. Isländskan är den där excentriska gammelfastern som fortfarande bär kläder från sin ungdom, inte för att hon är omodern, utan för att de helt enkelt är av bättre kvalitet. Och hon har ju rätt.
Svenskan, norskan och framförallt danskan har genomgått så många makeovers att en viking från 900-talet skulle tro att vi talade rena rama nonsens. Särskilt danskan, som låter som att någon försöker prata svenska efter ett komplicerat tandläkarbesök. Charmigt, på sitt sätt.
Geografisk isolering är nyckeln. Att bo på en avlägsen ö mitt i Atlanten är som att ha en permanent "stör ej"-skylt uppsatt mot språkliga nymodigheter. Man hade liksom fullt upp med vulkanutbrott och att inte frysa ihjäl. Jag läste Egil Skallagrimssons saga nyligen, det var förvånansvärt läsbart.
En stark och obruten litterär tradition cementerade språket. Islänningarna började tidigt skriva ner sina sagor på sitt eget språk. När man har en hel litteraturskatt som alla kan läsa utan "fornsvensk-till-svenska"-ordbok, då blir man mindre sugen på att ändra på ett vinnande koncept. det är lite fusk.
Här är några fler anledningar till att isländskan är så välbevarad:
Språklig purism: Islänningarna är notoriskt duktiga på att skapa egna, nya ord istället för att låna från engelskan. En dator är inte en computer, det är en tölva (en sammanslagning av tala, siffra, och völva, spåkvinna). En telefon är en sími (från ett gammalt ord för tråd).
Bevarad grammatik: Isländskan har kvar fyra kasus (nominativ, ackusativ, dativ, genitiv), precis som fornnordiskan. Svenskan har i princip bara två kvar, om man ska vara generös. Detta gör isländskan grammatiskt komplex, som en avancerad legobyggsats från medeltiden.
Minimal påverkan under danskt styre: Trots att Island styrdes av Danmark i århundraden, lyckades danskan aldrig riktigt få fäste hos gemene man. Man höll fast vid sitt eget språk som en livboj i ett hav av grötiga konsonanter.
Uttalet har dock förändrats: Det är viktigt att komma ihåg. Även om grammatiken och ordförrådet är uråldrigt, skulle en modern islänning och en viking från Leif Erikssons tid troligen ha svårt att förstå varandras uttal till en början. De skulle behöva texta.
Vilket språk ligger isländska närmast?
Alltså isländska, det är ju ett riktigt speciellt språk. Om du frågar vilka språk som ligger närmast isländskan, då är det norska och färöiska. Verkligen de som har mest gemensamt med isländska.
Isländska är ju en del av de nordgermanska språken. Du vet, som svenska, danska, norska och färöiska. Alla dessa hör ihop, indoeuropeiskt och allt det där, men de är som sagt lite olika.
Så, om vi ska vara petiga, norska och färöiska är dina toppval. Färöiska pratar man ju på Färöarna, det är bra att veta. Jag har en kompis som är från Färöarna och hon säger att det är lättare för henne att fatta isländska än vad det är för mig som pratar svenska, till exempel.
Andra nordiska språk, som danska och svenska, är också besläktade. Men det är som med syskon. Norska och färöiska är liksom de där kusinerna som är "mest lika". De har inte tappat så mycket av den gamla strukturen som de andra språken kanske har gjort. Lite som att isländskan har stått stilla lite mer i tiden, på ett bra sätt.
Här är lite mer kött på benen:
- Nordgermanska språk: Dessa är gruppen som isländska tillhör.
- Nära släkt:
- Norska: Viss dialektisk variation kan göra det lättare eller svårare att förstå, men överlag väldigt nära.
- Färöiska: Också otroligt nära. Färöarna är ju inte heller jättestort land, precis som Island.
- Lite längre bort, men fortfarande släkt:
- Svenska: Vi förstår ju en del av varandra, men det skiljer sig en del.
- Danska: Kanske den som skiljer sig mest för en svensktalande, trots att det är nära geografiskt.
Det som är coolt med isländska är att de har bevarat mycket av den gamla germanska grammatiken. Bokstavligt talat, man kan läsa gamla sagor, som Snorre Sturlason, och fatta i princip allt. Det är inte riktigt så för oss som pratar svenska, vi måste ju lära oss gamla former och sånt för att fatta riktigt bra.
Jag menar, jag lärde mig lite isländska för några år sen, mest bara för att det var kul. Det var faktiskt inte så svårt med grammatiken i början, men ordförrådet… där fanns det en del nya saker. Men jag märkte verkligen hur mycket som liknade norska, speciellt uttalet och en del ord.
Så ja, norska och färöiska är dina svar. Helt klart.
- Kan man använda gelatin istället för pektin?
- Är Kånken bra?
- Vilka vingårdar ska man besöka i Italien?
- Vad är meningen med studentexamen?
- Hur stoppar jag Facebook från att använda mina bilder?
- Kan man bli sjuk av för mycket socker?
- Vem äger mina bilder på Facebook?
- Måste man säga upp försäkring vid ägarbyte?
- När kommer våren till London?
- När kollar Skatteverket skattekontot?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.