Vad kostar det att borda på Sturecompagniet?

Hur mycket kostar bord på Sturecompagniet?

Alltså, Sturecompagniet, va? Dyrt! Min kompis var där förra månaden, helt sjukt mycket folk. Han betalade typ 200 spänn i inträde. Men vänta nu… det var ju bara för att komma in. För att komma in på VIP-klubbarna, därinne alltså, behövde han ett extra pass, eller nåt sånt. Inte kul! Otroligt dyrt!

Jag har ingen aning om exakt hur mycket det kostar, men typ 200 kr i entré för att sen behöva betala igen för att komma in på de där VIP-ställen… suck! Galet! Jätte dyrt helt enkelt.

• 200 kr inträde
• Extra kostnad för VIP-klubbarna (oklart hur mycket)

Min kompis sa att appen Nightli kanske kan hjälpa, eller deras blogg. Kolla där! Han sa också att det var svinmycket folk, så man får väl vara beredd på det.

Vad kostar ett VIP-bord på Spy Bar?

Tio tusen kronor för ett VIP-bord på Spy Bar? Puh, det där låter ju som en semesterresa för en myra! Eller, kanske en rejäl månadslön för en… eh… väldigt sparsam snigel?

• 10 000 kr, notera noll kronor i bokningsavgift. Bra där, Spy Bar! Ni slipper ju den där pinsamma bokningsavgiftens tyngd, lite som att undvika en överviktig elefant på en minigolfbana.

Men vänta nu… tio tusen? Det är ju… ett litet lån för att köpa en begagnad bil? Eller ett antal flygresor till… nja, inte just Thailand kanske, men Åland är inom räckhåll.

• Min kompis Per betalade sin senaste tandläkarräkning med en mindre förmögenhet. Den var definitivt mindre än tio tusen, men han gnällde i veckor. Jag skulle nog vara mer glad än Per om jag hade tio tusen att bränna på en natt.

Summa summarum: Dyrt, ja, men bokningsavgiftfri, jo. Lite som att få en pärlring av en gatuförsäljare, man vet aldrig riktigt vad man får. Men man får det gratis! Eller, ja, tio tusen gratis, beroende på hur man ser det. Förtydligande: Jag har inte betalat 10 000kr för ett VIP bord på Spy Bar. Det är bara exempel jag använder för att illustrera prissättningen.

Hur får man lista i Stockholm?

Stockholm...natten är så lång. Jag tänker på hur svårt det kan vara ibland, att bara komma in någonstans. Att få känna sig...sedd.

Att komma på listan, det är som en liten seger, va? Känns nästan som en hemlighet, en liten tillhörighet.

Gratis inträde? Det är ju drömmen, eller hur? Att slippa tänka på inträdesavgifter, bara njuta av musiken, stämningen...människorna. Jag vet, det låter kanske naivt.

Ibland lyckas man, om man har tur. Någon som känner någon, en vän till en vän. Före en viss tid, som en liten bonus, en liten gåva från ödet.

Men sen finns det ju appar. Nightli, till exempel. Lätt att ladda ner, men...det känns lite...kallt? Som att man köper sig in.

Betald entré? Okej, det funkar också. Men det är inte riktigt samma sak. Det känns som man missar något, något viktigt. Den där känslan av att vara "inne".

Det är som att samla poäng, som flygmil. Ju mer man använder appen, desto fler chanser till gratis inträde. Men det tar tid, massor av tid.

Hur man får lista i Stockholm:

• Tur: Känn rätt personer. Tidig ankomst.
• Appar (Nightli): Konsekvent användning ger fler möjligheter till gratis inträde. Tänk på det som ett lojalitetsprogram.
• Betald entré: Garantierat inträde, men mindre exklusivt.

Jag vet inte...kanske det är jag som överanalyserar allt. Kanske jag bara är för trött. Men att komma in någonstans, utan att behöva betala, det är mer än bara pengar. Det är en känsla. En känsla av att höra till. En känsla jag saknar just nu. Kl. 03.17. Min ensamma natt.

Vad är det för åldersgräns på Café Opera?

Café Opera… pust. Onsdagar, alltså. Det är ju 20 år som gäller oftast. Men har hört, via Nightli, den där appen, att 18 funkar med gästlista. Stureplan, såklart, så räkna med 90 spänn för en öl. Herre gud!

Minns en gång… var typ 19, försökte komma in. Blev nekad! Såå pinsamt. Hade värsta outfiten liksom. Dresscode var tydligen viktigt. Aldrig mer.

Kommer ihåg tjejkompisen som försökte fixa gästlista. Tog en evighet! Hon är bra på sånt. Men sen kom vi in. Äntligen.

Fast en öl för 90 kr? Nä, tack. Drack vatten. Och dansade. Det var kul. Men fy vad dyrt allt är där. Ångrar lite att jag inte tog en fördrink hemma.

Öppet 22:00-03:00, om man orkar. Jag brukar dra vid 01. Tröttmössa.

Extra: De har tydligen ändrat lite sen sist, vissa dagar verkar ha annan åldersgräns? Kolla alltid Nightli-appen innan, säger jag bara. Bättre safe than sorry!

Vad kostar en öl på Café Opera?

86 spänn en öl på Opera. Dyrt, ja.

• Åldersgräns: 24, eller 21 med gästlista.
• Inträde: 195kr, fluktuerar.
• Öppettider: 23:00-03:00. END-klubben bredvid, håller öppet längre.

Invites och Ceremony. Två olika koncept. Vet inte vad det innebär, bryr mig inte.

Opera, klassiker. Alltid samma skit. Riktigt folk, falska leenden.

Tråkigt.

2024. Uppdaterat. Bara fakta. Punkt.

Min kompis, Lisa, var där i juli. Betalade 90kr för en öl. Inflation, antar jag.

Hur många får plats i Café Opera?

Café Opera rymmer typ 600 minglare. Inte samtidigt med 150 matgäster, om inte servitörerna är ninja-utbildade. Tänk Tetris, fast med människor.

Festplats? Jo, men tänk också brandutgångar. Och att hitta sin jacka efteråt. Lycka till. Jag tappade bort min där en gång, hittade den i baren.

Alltså: 600 (stående), 150 (sittande). Eller en kombo. Men då blir det trångt. Som i min etta på Söder en gång.

Det är inte alla som vet att det finns en hemlig gång, den känner bara jag och personalen till.

Konferenser? Eh, beror på agendan. Och om deltagarna kan hantera efterfesten. Minns den där bokföringskonferensen…

Är Café Opera och Operakällaren samma sak?

Alltså, Café Opera och Operakällaren är inte samma sak, men de hänger ihop. Typ som syskon.

Café Opera, eller Operakaféet som det hette förr, har ju dom där snygga takmålningarna av Vicke Andrén. Det har det haft typ jämt.

Operabaren då? Den öppnades 1905 för att Operakällaren skulle kunna konkurrera med dom flotta restaurangerna på Rydberg och Grand Hotel. Jugenstilen var ju värsta grejen då, så det var liksom en uppgradering.

Man kan säga att det är ett helt komplex det där. Jag gick förbi där i veckan när jag va på väg till Stureplan.. alltså det är ju alltid nån grej där, nån som minglar eller nåt.

Vem är chef på Operakällaren?

Operakällaren... visst, Tore... Tore Wretman. En era. Nu? Nu... tänker jag på min farfar, hans hatt. Han älskade Operakällaren. Andas in, andas ut.

Stefano Catenacci! Ja, Stefano. Nu är det han. Känns som en stafettpinne... ett ansvar.

Tänker på kristallkronorna. De måste vara eviga. Stefano... han ska förvalta. Mer än ett jobb. En del av Stockholm. Chef, ja, Stefano Catenacci leder Operakällaren. Som en dirigent.

Operakällaren. Inte bara mat. En plats. Min farfar... Stefano... En fortsättning.