Har man karens när man blir uppsagd?

Har man karens när man blir uppsagd? Oj, vad den frågan får mig att tänka tillbaka… på den där hemska dagen jag fick beskedet. Det var som en isande klump i magen, ni vet känslan? Hjärtat slog som en trummis i ett death metal-band.

Uppsägning, a-kassa… det är ju rena mardrömmen, eller hur? Om det är arbetsbrist, då brukar det tydligen gå rätt smidigt med a-kassan. Min kompis Anna, hon blev uppsagd från reklambyrån förra året – arbetsbrist – och det flöt på ganska bra för henne, tack och lov. Hon fick sin a-kassa rätt snabbt, i alla fall.

Men sen är det ju den andra sidan av myntet… om man blir av med jobbet för att man inte riktigt duger, vad händer då? Det är ju det som känns så fruktansvärt orättvist. Man lägger ner själ och hjärta, kämpar på, och så… pang! Uppsägning. Och då kan man få vänta… hur länge nu var det igen? Jag tror jag läste någonstans, typ – oj, jag kommer inte ihåg exakt, men det var ett antal veckor i alla fall, innan man får något från a-kassan. Det känns ju bara helt sjukt, speciellt om man har en massa räkningar att betala. Man sitter där och känner sig helt maktlös. Varför? Vad är det för system?

Jag menar, man vill ju helst slippa båda situationerna. Vem vill inte det? Att bli uppsagd är ju aldrig kul, oavsett anledning. Det är som en liten mini-dödsstöt för självförtroendet, i alla fall kändes det så för mig. Och att sen behöva kämpa med a-kassan på samma gång… Nej, tack. Låt oss hoppas att det aldrig händer igen. Peppar, peppar.