Vad klassas som normalt slitage?

Alltså, “normalt slitage”… Vad är ens normalt? Jag minns när jag flyttade ut från min första lägenhet. Hjärtat i halsgropen, ni vet? Hade jag orsakat för mycket slitage? Var de där små märkena efter tavlorna för många? Det kändes som en hel vetenskap!

Det där med att det bedöms “individuellt” och beror på boendetid… Ja, det låter ju rimligt, eller hur? Tänk dig att bo någonstans i tio år jämfört med två. Klart det blir skillnad! Mina föräldrar bodde i samma hus i över tjugo år, och där snackar vi slitage! Golven, till exempel, hade ju liksom levt ett helt liv. Lätt nötning? Mer som… välpolerade minnen. Men det var ju ingen som klagade, det var ju deras liv som hade präglat huset.

Små hål efter tavlor, det har jag ju själv åstadkommit några stycken. Och vem har inte råkat skava emot en list med en möbel nån gång? Det är ju sånt som händer! Eller de där små, nästan osynliga fläckarna på tapeten… vem vet var de kommer ifrån? Livet, helt enkelt.

Sen har vi ju det här med blekta textilier. Solen är ju en riktig blekningsmästare! Min mormors gamla gardiner var nästan helt vita efter alla år i solen, men de hade ju också en historia att berätta. Visst, de var blekta, men de var också fyllda med minnen.

En sak som är viktig att komma ihåg är att större skador, typ en stor fläck från rödvin på den vita mattan (oops!), eller ett hål rakt igenom väggen (inte jag, lovar!), det räknas inte som normalt slitage. Det säger ju sig självt, eller? Men de där små, vardagliga spåren av liv… de är ju bara bevis på att någon faktiskt har levt där.