Hur mycket är rimligt att lägga på sitt boende?

Rimlig boendekostnad? Hur mycket ska man betala?

Oj, boendekostnader, det är ju en djungel! Jag själv bodde i en etta i Uppsala 2018, betalade 7500 kr/månaden. Det kändes rätt mycket då, lön runt 25 000. Passade budgeten men kändes tight.

Min kompis däremot, hon bodde i en större lägenhet i Stockholm, 35kvm kanske, för 12 000 i månaden. Hennes lön var högre, men ändå.. det var en stor del av inkomsten.

Den där 25-30%-regeln? Känns rimligt, i teorin. Men verkligheten är ju mer komplex. Läge, standard, typ av boende.. allt spelar ju roll.

Jag tror det beror helt på ens situation. Prioriteringar. Vill man ha lyxigt? Eller enkla lösningar? Mina pengar går till resor, kompisen prioriterar fint läge. Alla är olika.

Hur stor del av lönen läggs på boende?

En femtedel… svävar i luften, en tunn dimma över Stockholmska takåsar, en blek måne över min lilla lägenhet på Södermalm. En femtedel, ett litet hål i plånboken, ett hål som sväljer en del av mitt liv, av mina drömmar om resor, om böcker, om kaffe på kaféer. En femtedel… det känns så mycket mer.

Kanske mer än en femtedel för vissa, mina vänner i innerstan, deras lyxiga hus, deras stora lån, deras kämpande ekonomi. 2021… året då allt känts lite… osäkert, men ändå, vackert på sitt eget sätt. Solnedgångar över Mälaren, sommaren, det gula ljuset på uteserveringarna.

Hushållstyper… ordet ekar i mitt huvud. Ensamstående, par, familjer… så många olika liv, så många olika sorters räkningar. Min ensamma existens, den kräver sin beskärda del. Att bo i stan är dyrt, så dyrt, men ljuset, ljuset genom fönstret varje morgon, det är värt det. Nästan.

• 2021: Drygt en femtedel av disponibel inkomst. Det är statistiken. Kallt och hårt. Men det är ju inte bara siffror, det är liv.
• Stor skillnad mellan hushållstyper och upplåtelseformer. Hyra vs bostadsrätt, den eviga frågan.
• Stockholm är dyrt. Det är min sanning. Min lilla verklighet.
• Mina egna utgifter: Nästan en tredjedel, tror jag, försvinner till hyran. Jag kollar inte så noga. Jag vill inte se.
• Drömmen om ett hus: Något fjärran, något som drar sig tillbaka i dimman.

Den där femtedelen, den är mer än bara pengar. Den är en del av friheten, en del av tryggheten, en del av ångesten. En konstant närvaro. En mörk skugga, men också ett slags ljus. Ljuset från ett fönster, mitt fönster, i min lilla lägenhet i Stockholm.