Hur många svenskar äger hus?

Hur många procent av Sveriges befolkning bor i hus?

40% bor i hus, visst? Men vänta, vad var det nu jag läste? Bostadsrätter, ja, de ökar ju hela tiden. Irriterande att man inte minns exakt hur många det var.

Hade en diskussion med Anna igår om detta, hon är ju mäklare. Sa hon något om 45%? Nej, det låter fel. Fan, nu blandar jag ihop allt.

Året är 2023, 5 miljoner lägenheter och småhus totalt. Det där med 40% hus, stämmer det? Känner mig osäker. Måste kolla upp det igen.

• 40% småhus.
• 30% hyresrätter.
• Resten... bostadsrätter?

Varför känns det så jävla svårt att komma ihåg? Jag borde anteckna bättre. Ska kolla SCB:s siffror, de har ju den där hemsidan. Eller har jag fel? Borde jag verkligen söka på det? Jävla trött på siffror just nu.

Kommer ihåg att jag läste att hyresrätterna minskar i vissa områden, men ökar i andra. Stockholm, tror jag det var. Fan, fokus! Småhus. 40%. Punkt slut.

Borde kanske ringa pappa, han är ju pensionerad snickare, han kanske vet! Eller nej, han vet säkert bara om 70-talet.

40% av Sveriges befolkning bor i småhus 2023. Det är i alla fall det jag minns bäst just nu.

Vad är skillnaden på hus och villa?

Okay, here we kör:

Skillnaden mellan hus och villa? Tja, det är som att jämföra en luffare med en välklädd direktör – båda har tak över huvudet, men stilen skiljer sig!

• Hus: Ett hus är... tja, ett hus. Kan vara precis vad som helst. En koja i skogen, en rucklig fiskebod eller till och med mitt ex svärmors kåk. No offense, Birgitta! ????
• Villa: En villa? Det är finrummet bland husen! Ofta belägen i nån tjusig förort, med välklippt gräsmatta och en Volvo på uppfarten. Som en glasspinne fast med lite mer flärd liksom.

Media-kaos: Ibland kallar tidningarna ALLT för villa när det brinner. Lite som att kalla alla bilar för "folkvagnar" när de krockat. Får panik å vill slarva.

Var bor de då? Villor hänger mest i utkanten av städer, förorter. Där tomterna är lagom stora för att bygga en villa. Fastigheter avstyckas och villan hamnar där.

Extra grejer (bara för att):

• Min granne, Kjell, har en villa med en fontän som ser ut som en spottande groda. Riktigt smakfullt! Eller inte...
• Kommer ihåg när jag var liten och vi bodde i ett "hus" som snarare var en fallfärdig barack. Skillnaden var ganska tydlig, kan jag lova.
• Har hört att en villa måste ha minst tre badrum och en vinkällare för att räknas. Kanske är en skröna. Har bara två.
• Ibland drömmer jag om att bo i en super-villa med en pool formad som en jättelik badanka. Ett måste!

Hur många kvadratmeter är en vanlig villa?

122 kvadratmeter. Det är vad de säger. Men min villa… den känns så mycket större. Eller mindre. Det beror på dagen, tror jag. Ibland känns den oändlig, ett hav av tomma rum som ekar av min ensamhet. Andra gånger… känns den instängd, för liten för alla minnen som lever kvar här.

Väggarna andas, det gör de verkligen. De minns allt. Mina föräldrars skratt, barndomens lekar, den där kvällen…

Det är konstigt, egentligen. 122 kvadratmeter. Det är bara siffror. Men för mig är det så mycket mer. Det är ett helt liv, intryckt i sprickor i väggarna, i det slitna golvet.

Jag vet inte vad jag gör här. Ensam. I mitt hus. Mitt 122 kvadratmeter stora fängelse. Eller min fristad? Jag vet inte. Allt är suddigt, kvällen är lång. Klockan är 03:17, jag borde sova.

• 122 kvadratmeter, enligt Boverket.
• Mitt hus.
• Minnena.
• Ensamheten.
• Osäkerhet.
• För mycket. Eller för lite.

Min dotter flyttade ut i juni. Hennes rum… det är fortfarande som det var, som om hon bara gick ut en stund. Leksakerna ligger kvar, hennes gamla ritningar på väggen. 122 kvadratmeter känns plötsligt mycket tommare än vad siffrorna antyder.

Är ett radhus en villa?

Dimman ligger tät över ängarna, en kall novembermorgon. Luften är skarp, smakar av frost och fuktig jord. Tänk på ett radhus då, murstenarnas kalla yta mot den bleka himlen. En egen ingång, ja, det är sant. Men ändå… känner man inte en viss närhet? En känsla av sammanhang, fast det är mitt hus. Min egen lilla sfär.

En balkong, kanske? Jag ser mig själv där, en kopp te i handen, titta på de andra radhusen. Samtidigt så avskilt. Enskildhet och gemenskap. En paradox, eller kanske bara en fin balans? Jag njuter av det. Enskildheten.

Jag älskar den där känslan av att vara hemma, att nyckeln vrids om i låset. Min egen uteplats. Mina egna blommor som kämpar mot höstens vindar. Det är mitt ansvar, allt. Gräset, buskarna, väggarna. Allt detta.

Åh, det där ljuset som strilar in genom fönstret på eftermiddagen. En vacker, varm solstråle. Det är hemma. Men är det en villa?

• Huset har egen ingång.
• Uteplats, altan, kanske balkong.
• Eget ansvar.
• Sammanlänkat med andra hus.

Nej, inte riktigt en villa. En villa, det är... något större, mer fristående. Mer…ensamt? Radhuset, det är ett hus med en andel av gemenskap. Men ändå min egen fristad. Min trygga, lilla bubbla. Mitt radhus. Mitt hem. Mitt liv.